Ängsö slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ängsö slott
Slott
Ängsö slott
Ängsö slott




Land  Sverige
Region Svealand
Kommun Västerås

Ängsö (äldre stavning Engsö) är ett slott i Ängsö socken i nuvarande Kungsåra församling. Slottet ligger i Västerås kommun och i Västmanlands län.

Ängsö omnämns dokumenterat första gången som "Engsev" i ett kungligt brev utfärdat mellan åren 1167 och 1196 av kung Knut Eriksson.[1] I brevet nämner Knut Eriksson att han ärvt Ängsö efter sin fader Erik (Erik Jedvardsson).[2] Slottet ägs tidigast före 1272 av Riseberga kloster.

Nuvarande slottsbyggnad är nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar. Den är helt medeltida vad avser de nedre delarna. På 1630-talet ombyggdes och tillbyggdes slottet. Åren 1740-41 byggdes den översta våningen samt mansardtaket, som kröns av en lanternin. Detta skedde efter Carl Hårlemans ritningar. Man har bevarat flera rumsinredningar från denna tid.

Ängsö slott och gods ägdes i form av fideikommiss inom släkten Piper från 1710 och fram till 1971. Den sista fideikommissarien Eric Piper avled 1968. Familjen Piper arrenderar och bebor dock ännu idag (2010) Ängsö. Själva slottsbyggnaden utnyttjas dock numera endast som museum och har inte varit bebodd sedan 1959. 1965 blev slottet byggnadsminne. Det visas sommartid för allmänheten och ägs numera av Westmannastiftelsen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ängsö slott byggdes av riksrådet Bengt Fadersson på 1480-talet. Slottet tillkom i syfte att vara ett befäst slott. Bengt Fadersson var, liksom sin son Knut Bengtsson, riksråd hos kung Kristian II. Knut Bengtsson blev skjuten i Västerås 1521, då han försvarade staden mot Gustav Vasas män. 1522 föll även slottet, efter en längre tids belägring, i Gustav Vasas ägo, men ett och ett halvt decennium senare fick Knut Bengtssons dotter Hillevi tillbaka slottet av "Kung Gustaf". Hillevi gifte sig med Arvid Trolle och via Elsa Trolle blev Arvid Posse, som var hovjunkare hos Johan III, ny ägare av slottet. Han skänkte ägorna i morgongåva till sin maka Brita Bååt på Follnäs.

Spökhistorier och skrönor med anknytning till Ängsö[redigera | redigera wikitext]

Ett av spökena som släpar sig fram sägs vara den puckelryggige hovnarren Anders Luxemburg som går igen. Han var en av de sista som såg Karl XII i livet. Karl XII:s likfärd från Norge till Stockholm stannade till vid Målhammar intill Sagån. Anders Luxemburg tog med sig Karl XII:s häst Brandklipparen och tog tjänst vid Ängsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och blev upprörd av något [Spöke?], så när stallfolket öppnade stallporten slets sig Brandklipparen loss av skräck och sprang rätt in i muren och dog.

Andra spöken visar sig också på Ängsö slott. Bland annat kan man se en kvinnlig skepnad som drar med fötterna genom Kungarummet och in i stora balsalen klockan 8 på kvällen. Man tror att det är Brita Bååt som går igen. Enligt legenden var hon en mycket elak person. Brita Bååt överlevde två män som hon drev till en förtidig död. En julaftonskväll bad Brita kammarpigan att väcka henne tidigt så att hon skulle hinna till julottan. När hon vaknade såg hon ut genom fönstret och märkte att det lyste i Ängsö kyrka som ligger intill slottet. Hon trodde att kammarpigan hade glömt att väcka henne, och skyndade sig till kyrkan i tron att julottan hade börjat. När hon öppnade dörren till kyrkan mötte hon en massa benrangel som höll mässa i kyrkan. Två vålnader (förmodligen hennes döda män) anföll henne. Den ene slängde med värjan som träffade Brita Bååts slöja och den andre slängde en stor sten som missade henne. Chocken gjorde att hon svimmade och tre dagar senare var hon död. Värjan finns fortfarande i kyrkan och den stora stenen är inmurad i kyrkogårdsmuren. Stenen kallas blodstenen. En bit av den avskurna slöjan hänger på värjan i kyrkan.

Nutida historisk forskning visar dock att fru Brita Bååt bara var gift en enda gång och misstänker en viss överlappning från tidigare husfrun Elsa Trolles liv. Hon var gift tre gånger och överlevde alla tre makarna.

Det tredje spöket som finns på Ängsö slott är ett hundspöke. Det ger sig tillkänna genom ett raspande ljud i stora matsalens golv – det är hundspöket Cottilion som går igen. Hunden brukar ses när hon springer från stora matsalen in i salongen. Hundspöket är Eva Sophia von Fersens (1757-1816) hund Cottilion. Sophia von Fersen var änka efter Adolf Ludvig Piper och bodde på Löfstad slott i Östergötland. Vid ett av hennes besök till Ängsö slott dog Cottilion "vid sin härskarinnas fötter" som det står på franska på hundens gravsten.

Tidigare ägare[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Om synkope i sammansatta ortnamn”, Lennart Moberg, 1997
  2. ^ ”Ängsö: Ett gods som har tillhört Erik den helige”, Lars Gahrn och Staffan Fridell, 2010
  • Moberg, Lennart (1997). ”Om synkope i sammansatta ortnamn". Uppsala: artikel i: Ortnamn i språk och samhälle: Hyllningsskrift till Lars Hellberg: Redigerad av Svante Strandberg 
  • Gahrn, Lars; Fridell, Staffan (2010). ”Ängsö: Ett gods som har tillhört Erik den helige". Uppsala: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2010 
  • Nisbeth, Åke: Engsö slott (Signum 2011)
  • Catharina Piper, "Engsö från medeltid till nutid", 1997
  • Carl Arvid Klingspor o Bernhard Schlegel, "Ängsö" i "Svenska slott nr I", 1877
  • H. Gillingstam, "Ätterna Oxenstierna och Vasa"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 59°31′57″N 16°51′27″Ö / 59.53250°N 16.85750°Ö / 59.53250; 16.85750