Hoppa till innehållet

Ängsklocka

Från Wikipedia
Version från den 18 maj 2016 kl. 10.00 av Luriflax (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 212.247.171.100 (diskussion) till senaste version av RomulusBot)
Ängsklocka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKlockväxter
Campanulaceae
SläkteBlåklockor
Campanula
ArtÄngsklocka
C. patula
Vetenskapligt namn
§ Campanula patula
AuktorLinné

Ängsklocka (Campanula patula) är en art i familjen klockväxter. Den är en tvåårig, 20-60 centimeter hög ört med blåvioletta klockformade 12-25 millimeter långa blommor, som blommar hela sommaren. Vid solsken är blomman upprätt, men under natten och vid regn hänger den nedåt. Dess blomställning är en gles klase och blomkronorna är djup flikade och smalnar av mot basen.

Utbredning

Ängsklockans utbredning är begränsad till Europa, med undantag för ett mindre område i västra Sibirien. Den saknas dock på Island, Färöarna och Irland, samt i Skottland och i många delar av Italien och Grekland. I Sverige är den vanligast i Dalarna, Gästrikland, Hälsingland norra Uppland, men förekommer spritt från Skåne till Norrbotten och Lappland. Den tros ha gynnats av en ökad vallodling och ökat sin utbredning jämfört med i början av 1800-talet.[1]

Etymologi

Ängsklockans artepitet, patula, har betydelsen "öppen" eller "utbredd", med avseende på de klocklika blommornas utseende. Äldre namn för ängsklocka som uppgivits i olika floror är bland annat vidklocka, liljeklocka och slåtterpiga. Från svenskspråkiga delar av Finland finns rödklocka angett som äldre namn på denna ört.[1]

Ängsklocka är tillsammans med liten blåklocka betraktad som Dalarnas landskapsblomma. Den senare var fram till slutet på 1960-talet populärast, men sedan 1970-talet har ängsklockan vunnit allt mer sympati.[2]

Källor

  1. ^ [a b] Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).
  2. ^ Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. ISBN 91-87466-66-X

Externa länkar