Édouard du Puy

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Édouard du Puy (1771–1822)
Édouard du Puy som ung.

Édouard du Puy, Jean Baptiste Édouard Louis Canaille Du Puy, konsertmästare vid Kongl. Stora Theatern, operasångare, tonsättare och skådespelare. Född i byn Corcelles nära Neuchâtel 1771, död i Stockholm 3 april 1822.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Édouard du Puy uppfostrades av en onkel i Genève och skickades som trettonåring till Paris, där han undervisades av François Chabranviolin och av den berömde Jan Ladislav Dussek i piano. Vid sexton års ålder antogs som konsertmästare i Rheinsberg hos prins Henrik av Preussen, en befattning som han innehade i nära fyra år. Därefter studerade han harmonilära i Berlin under ledning av den lärde musikern Carl Friedrich Christian Fasch.

Det har sagts om Édouard du Puy att han var den bäste av alla kungliga kapellmästare i Stockholm.

Han är begravd på Johannes kyrkogård, där en gravsten restes på hans grav år 1866 . Samtidigt hedrade Musikaliska akademien honom med en minnesfest.

Han beskrivs som mörk och vacker, med fin figur, hållning och lätta rörelser, "käck, munter och oemotståndlig" och spelade pojkar och hjältar.

Hans första karriär i Sverige blev kort. Han hade setts hurra för Napoleon I:s återkomst med några fransmän på en krog där han hade skålat för republiken och sjungit revolutionära sånger. Kungen blev mycket arg och gav order om att han skulle landsförvisas, men detta fördröjdes av inflytelserika beundrare.

Under den följande pjäsen Lille Matrosen, där kungen satt i publiken, betonade du Puy repliken "Jag stannar kvar", varpå publiken applåderade. Kungen tappade humöret över denna oförskämdhet och sade rätt ut: "Jo ta mig fan, du reser", varpå du Puy eskorterades ut ur Sverige med betjänt, frisör och en polisbetjänt.

Édouard du Puys gravvård, Johannes kyrkogård i Stockholm.

Edouard du Puy invaldes som ledamot 163 av Kungliga Musikaliska Akademien den 21 november 1795.[1] Han blev sedan stjärna i rollen som Don Juan på scenen i Danmark.

Där deltog han också i försvaret av Köpenhamn 1807 och fick löjtnants grad. Han avskedades från scenen och förvisades, efter en kärleksaffär, av kungafamiljen 1809. Via Paris upptäcktes det att han hade återkommit till Stockholm 1810. Enligt Bernhard von Beskow ljöd då genom hela staden ett jublande "du Puy är här igen!", och 1812 anställdes han som aktör och kapellmästare vid Operan.

Den 6 december 1813 uppfördes Don Juan med du Puy i huvudrollen mot Jeanette Wässelius och Anna Sofia Sevelin, och året efter hans egen operett Ungdom och dårskap, båda stora succéer. du Puy spelade förförare och hjälte och omtalas även inom privatlivet som en förförare. Han sades ha "benägenhet till omväxling av föremål för öm tillgivenhet". Han ska bland annat ha haft ett förhållande med Sophie Hagman[2] Henriette Widerberg sade att han var "lika elak som vacker" och att han hade försökt förföra henne[3]

År 1820 blev han ledare för Operan sedan Gustav Åbergsson lämnat den, och såg då till att Jeanette Wässelius avskedades, vilket sades ha berott på en personlig konflikt - han ansågs ha missbrukat sin ställning[3]. 1822 avled han av ett slaganfall.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  2. ^ Carl Forsstrand: Sophie Hagman och hennes samtida. Några anteckningar från det gustavianska Stockholm. Andra Upplagan. Wahlström & Widstrand, Stockholm (1911)
  3. ^ [a b] Georg Nordensvan: Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar. Första bandet 1772-1842

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]