22 U.N. Fighter Squadron

Från Wikipedia
22 U.N. Fighter Squadron
F 22 Kongo
(F 22)
Märke för F 22 under kongokrisen
Information
Datum1961–1963
LandSverige
FörsvarsgrenSvenska flygvapnet
RollJakt/Attack/Spaning
StorlekFlottilj
FörläggningsortLuluabourg, Kamina, Kongo-Kinshasa
Kända slag och krigKongokrisen
Befälhavare
Framstående befälhavareSven Lampell, Dick Stenberg
Flygplan
JaktflygplanJ 29B
SpaningsflygplanS 29C
TransportflygplanDC-3, C-46
Fyra stycken F-86F från Irans flygvapen nederst i bild, till höger fem stycken 'F-86F från Filippinska flygvapnet och fem stycken J 29 Tunnan.

22 U.N. Fighter Squadron eller F 22 Kongo, var ett FN-förband som bildades i september 1961 för att ge FN:s marktrupp Kongo flygunderstöd genom jakt, attack och spaningsuppgifter. Förbandet ingick i FN:s styrkor i Kongo ONUC.[1]

Bakgrund

Kongo blev självständigt 30 juni 1960, redan samma dag utbröt oroligheter inom landet. Provinsen Katanga ville bryta sig ur den nya staten och bilda en egen nation under ledning av Moise Tshombe. Efter en förfrågan från Kongos regering till FN sattes polistrupper in i landet för att återställa ordningen. Katanganesiska flygvapnet bestående av ett 10-tal propellerflygplan och tre tvåsitsiga jetskolflygplan (Fouga Magister varav bara ett var operativt) med kulsprutor upplevdes som ett hot av marktrupperna. Efter en begäran från FN 23 september 1961 beslöt svenska regeringen att en mindre grupp J 29 skulle ställas till U.N. Fighter Wings förfogande. Den 30 september 1961 startade fem stycken J 29B från F 8 för att transportflyga till flygplatsen N'Djili i Leopoldville 12 000 km söderöver, dit man anlände den 4 oktober.

En vecka efter ankomsten ombaserade man till Luluabourg i provinsen Kasaï, den första tiden var lugn, men den 29 oktober sköts ett FN transportflygplan ner och 30 minuter senare var den svenska kontingenten ute på patrullflygning längs gränsen mot Katanga, mest för att visa en styrkedemonstration. Den 6 december 1961 genomfördes de första attackuppdragen mot flygbaserna Kolwezi och Jadotville i Katanga av de svenska J 29 och 6 indiska Canberra. 1962 lämnade den indiska gruppen och de fyra etiopiska F-86 flottiljen och resurserna vid F 22 behövde förstärkas, därför tillfördes ytterligare fyra J 29 och två S 29. I slutet på december 1962 var striderna som häftigast, F 22 gav framför allt markunderstöd och genomförde raketanfall mot bland annat flygplatser i städerna Kolwezi och Jadotville och en radiostation i Elisabethville. Den 21 januari intogs Katangas huvudort Elisabethville och striderna för F 22 var i praktiken över. Men F 22 kom att vara kvar ytterligare ett år tillsammans med en iransk och en filippinsk grupp med F-86 Sabre. När flottiljen upplöstes i april 1963 flög två J 29 och två S 29 hem till Sverige, övriga flygplan sprängdes på platsen eftersom kostnaden att flyga hem dem ansågs för dyr då de inte skulle behövas för den svenska krigsorganisationen. Överste Sven Lampell som var flottiljchef stod inför många problem som operativ chef. I hela Kongo som är ca fem och en halv gånger större än Sverige fanns bara 10 flygfält som kunde användas av J 29, ingen meteorolog fanns och ingen väderlekstjänst fungerade, och de tropiska skyfallen med åska och molnbildningar bildades snabbt. För att lösa luftbevakningen var man hänvisad till två stycken DC-3:or.

Vid sidan av F 22 medverkade svenskar även i UN Light Aircraft Squadron.

Övrigt

För identifiering var flygplanen istället för nationalitetsbeteckningar försedda med texten UN (alternativt ONU, vilket är den franskspråkiga förkortningen för FN) på vit botten.

Flygplan

J 29B
  • 29440, Vit G. 4/10 61-10/5 62. Kasserad efter haveri, Kamina 620316.
  • 29374, Vit D. 4/10 61-23/3 63. Kasserad efter haveri, Kamina 630323.
  • 29398, Vit F. 4/10 61-20/4 63. Bevarad Flygvapenmuseum.
  • 29393, Vit E. 4/10 61-19/8 63.
  • 29475, Vit J. 4/10 61-23/3 63.
  • 29371, Vit C. 31/12 62-20/4 63.
  • 29364, Vit G. 23/12 62-19/8 63.
  • 29445, Vit H. 23/12 62-19/8 63.
  • 29365, Vit I. 31/12 62-19/8 63.
S 29C
  • 29944, Vit A. 10/11 62-20/4 63
  • 29906, Vit B. 10/11 62-20/4 63

Se även

Referenser

Noter

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 132-133. ISBN 91-971584-8-8 
  • Kjellander, Rune (2013). Svenska Flygvapnets högre chefer 1925-2005. Ödeshög: Rune Kjellander. sid. 34. ISBN 978-91-637-1183-1 

Externa länkar