Saab 29 Tunnan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Saab J 29 Tunnan
J 29F.jpg
J 29F som målbogserare 1974.
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Besättning 1
Första flygning 1 september 1948
I aktiv tjänst 1950 – 1976.
Versioner J 29A, A/J 29B, S 29C, J 29E, J 29F
Tillverkare Saab
Data
Längd 10,23 meter
Spännvidd 11,00 meter
Höjd 3,75 meter
Vingyta 24,15 m²
Tomvikt 4 845 kg
Max. startvikt 8 375 kg
Motor(er) Svenska Flygmotor RM 2 (de Havilland Ghost)
Dragkraft 27 kN
Prestanda
Max. hastighet 1 060 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 100 km
Max. flyghöjd 15 500 meter
Stigförmåga 1 900 m/min
Beväpning
Beväpning 4 × 20 mm automatkanon m/47

Saab 29 Tunnan, även kallad Flygande tunnan eller bara Tunnan var ett enmotorigt svenskt stridsflygplan som utvecklades av Saab för det svenska flygvapnet, där den ersatte J 26, S 26, J 28, S 31, A 21 och A 21R. Flygplanet var i aktiv militär tjänst i Sverige och Österrike mellan åren 1951 och 1972. J 29 ansågs jämbördigt med samtida amerikanska (F-86) och sovjetiska (MiG-15) plan och hade stor betydelse för svensk flygindustri upp till den internationella toppen.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den första prototypen till Saab 29 flög 1 september 1948. De första serieflygplanen levererades till Bråvalla flygflottilj 1951. Sammanlagt 224 stycken J 29A levererades mellan 1951 och 1953. En attackversion, J 29B, (ibland kallad A 29B) introducerades och levererades mellan 1953 och 1955. De 361 plan som levererades var i tjänst till 1957 då de ersattes av A 32A. Därefter utvecklades spaningsversionen S 29C i 76 exemplar mellan 1954 och 1956. Dessa var i aktiv tjänst fram till 1970. S 29C utrustades med radarvarningssystemet PQ17[2] och blev därmed var det första svenska stridsflygplan som hade radarvarnare. Det hade emellertid inga vapen ombord utan endast kameror.

Från 1954 och framåt byggdes alla jakt- och attackplan om och fick efterbrännkammare. Vissa modifierades på flottilj, andra direkt på Saab. Detta höjde maxhastigheten på planen en del men framförallt förbättrades stigförmågan. Denna modifiering kom inte S 29C tillgodo.

Av flygvapnets 661 Tunnor avskrevs 242 på grund av haverier där sammanlagt 99 piloter omkom. Den relativt höga olycksfrekvensen i början berodde på bristande kunskap om pilvingens egenskaper, i kombination med att det inte fanns någon tvåsitsig skolversion. En skolversion hade föreslagits av Saab men flygvapnet valde att prioritera produktionen av jaktversionen.

I samband med avvecklingen av systemet och övergång till bland annat Draken-systemet, kom kanonerna från de skrotade planen användes till att beväpna Pansarbandvagn 302.

I samband med flygvapnets femtioårsjubileum i augusti 1976 startades föreningen Tusen Timmar Tunnan, även känd som TTT Klubben, en sammanslutning vars medlemmar har minst tusen timmar, enligt militärt sätt att räkna flygtid, i Saab 29. Klubben bildades formellt först 1987, och kunde då visa upp en lista med 79 piloter.

Världsrekord[redigera | redigera wikitext]

Kapten Anders Westerlund efter världsrekordet den 6:e maj 1954.

Den 6 maj 1954 satte en kapten i flygvapnet, Anders Westerlund, ett världsrekord med en J 29B med en medelhastighet på 977 km/h på en 500 km lång bana. Tiden var 30 minuter och 42 sekunder. Därmed distanserades det tidigare amerikanska rekordet med 27 km/h. Sverige fick behålla det rekordet i ett år innan det slogs av en amerikansk F-86H Sabre.

Den 3 mars 1955 var det dags igen. Två S 29C från Södermanlands flygflottilj (F 11) flugna av kapten Hans Neij och fältflygare Birger Ericsson, slog 23 mars 1955 världsrekord över en sluten 1 000 km lång bana. De flög sträckan NyköpingÖrnsköldsvik och åter med en medelfart på 900,6 km/h. Det gamla rekordet löd på 822 km/h och sattes i maj 1950 av den brittiske testpiloten James "Jim" Cooksey med en Gloster Meteor.[3]

Tunnan i krig[redigera | redigera wikitext]

Som en del i FN-operationen ONUC skickades 5 stycken J 29B till Kongo 1961 i fredsbevarande syfte, under Kongokrisen. Ytterligare 4 stycken J 29B och 2 stycken S 29C kickades till Kongo året efter. Förbandet, benämnt F 22, ingick som en del i flygstyrkan U.N. Fighter Wing som var sammansatt av flygplan från flera länder. Inledningsvis deltog indiskt och etiopiskt flyg, i ett senare skede tillkom iranska och filippinska förband. Detta var andra gången svenskt stridsflyg deltog i krig (första gången var 1939–1940 när det svenska frivilligförbandet F 19, deltog i finska vinterkriget.) och insatsen betraktades som framgångsrik med hög tjänstgöringsgrad för Tunnan-planen. De svenska planen angrep främst markmål, eftersom deras katangensiska motståndares fåtaliga stridsplan hade sämre luftstridsförmåga än Tunnan.

Konfrontation med det katangesiska flyget förekom men luftstrid inträffade endast vid ett tillfälle, den 29 december 1962. Under anflygning inför ett anfall mot flygplatsen i Kolwezi mötte en rote J 29 ur F 22 en katangesisk Harvard, flugen av en polsk pilot, som nyss startat från Kolwezi. Det rådde vid tillfället svåra väderförhållanden med dålig sikt och en mycket låg molnbas. Flygplanen flög på näst intill kontrakurs på låg höjd men den svenske rotechefen, Åke Christiansson beslutade ändå att anfalla. J 29:orna gjorde en sväng in mot det katangesiska planet och öppnade eld på relativt kort avstånd. Christiansson lyckades träffa Harvardens stjärtparti och allvarligt skada sidrodret. Piloten i Harvarden steg omedelbart upp i det låga molnlagret och den svenska roten tappade kontakten, varvid man fortsatte anflygningen mot Kolwezi. Harvarden lyckades därefter ta sig till Jadotville och landa där, men var satt ur flygbart skick under resten av stridigheterna. Piloten klarade sig utan skador.[4]

Under insatsen gick två J 29 förlorade vid haverier. I båda fallen i samband med landning på Kaminabasen utan personskador och med begränsade materiella skador, dock bedömdes reparationer för kostsamma eller tidskrävande och flygplanen ställdes av för att användas som reservdelsobjekt eller som skjutmål. När FN-insatsen avvecklades 1964, flög två J 29 och de båda S 29:orna hem till Sverige medan övriga flygplan sprängdes på plats, eftersom de var alltför omoderna för tjänst i Sverige och kostnaden att ta hem dem blev alltför hög. Ett flygplan 29398 (Vit Filip) finns bevarat på Flygvapenmuseum i Linköping (för närvarande i förråd). Den J 29F, 29657 som finns hos National Air and Space Museum i Washington D.C. bär samma märkning som ett flygplan ur F 22 men har aldrig varit i Kongo.

Tunnan på export[redigera | redigera wikitext]

Saab gjorde omfattande försök att sälja Tunnan internationellt men någon affär kom aldrig till stånd. Österrike kom däremot senare att köpa 30 begagnade J 29F, vilka tjänstgjorde mellan åren 1961 och 1972. Tio flygplan avskrevs efter haverier där sex piloter omkom.

J29F 29449 på Fliegermuseum i Zeltweg, Österrike.

Data[redigera | redigera wikitext]

J 29A A/J 29B S 29C J 29E J 29F
Spännvidd 11,00 m
Längd 10,227 m
Höjd 3,75 m
Vingyta 24,00 m² 24,00 m² 24,00 m² 24,15 m² 24,15 m²
Tomvikt 4 580 kg 4 640 kg 4 700 kg 4 600 kg 4 845 kg
Max. startvikt 7 530 kg 8 170 kg 8 000 kg 8 170 kg 8 375 kg
Maxfart 1 035 km/h 1 060 km/h
Dragkraft 2 270 kp 2 800 kp
Motor de Havilland DGT3. RM 2 RM 2B

Bevarade flygplan[redigera | redigera wikitext]

RM 2, DeHaviland Ghost
J 29A 29171
S 29C 29970, Flygvapenmuseum.
Cockpit i målbogseringsutförande utan vapensystem. J 29F 29575.
Version Nummer Plats
J 29A 29171 Flygvapenmuseum. I förråd hos F 16 Museum, på före detta Upplands flygflottilj i Uppsala.
J 29A 29203 Utställd på Svedinos Bil- och Flygmuseum, Ugglarp, Falkenberg.
J 29F 29373 Utställd på Jämtlands Flyg- och Lottamuseum, Optand, Östersund.
J 29F 29392 Uppställd på ett tak vid flygplatsen Flughafen Wien-Schwechat, Schwechat, Österrike.
J 29B 29398 I förråd vid Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
J 29F 29401 På piedestal vid före detta Jämtlands flygflottilj, Östersund.
J 29F 29441 På piedestal längs med E4 utanför Linköping.
J 29F 29443 På pelare vid Hörsching, Linz, Österrike.
J 29F 29447 På betongfundament vid Höheren Technischen Bundeslehranstalt, Linz, Österrike.
J 29F 29449 Utställd på Fliegermuseum, Zeltweg, Österrike.
J 29F 29466 Utställd på Museum Fahrzeug-Technik-Luftfahrt, Bad Ischl, Österrike.
J 29F 29487 I förråd på Danmarks Tekniske Museum, Helsingör, Danmark.
J 29F 29507 I förråd vid Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
J 29F 29541 Utställd på Österreichisches Luftfahrtmuseum, vid flygplats Thalerhof, Graz, Österrike.
J 29F 29543 Utställd på Museo Storico Dell Aeronautico Militare Italiana, Vigna di Valle, Italien.
J 29F 29560 Utställd på Familienpark Hubhof, Österrike.
J 29F 29566 Utställd på Heeresgeschichtliches Museum, Wien, Österrike.
J 29F 29575 Flygvapenmuseum. Utställd på Ängelholms flygmuseum på före detta Skånska flygflottiljen.
J 29F 29582 Zeltweg, Österrike (troligen skrotad).
J 29F 29588 På pelare vid Österreichisches Luftfahrtmuseum, vid flygplats Thalerhof, Graz, Österrike.
J 29F 29589 På betongfundament vid High Chaparral, Kulltorp, Hillerstorp.
J 29F 29621 Privatägd, under renovering, Götene.
J 29F 29624 Flygvapenmuseum. Utställd på Aeroseum, Göteborg.
J 29F 29640 Midland Air Museum, Coventry, Storbritannien.
J 29F 29657 I förråd vid National Air and Space Museum, Washington D.C., USA.
J 29F 29665 I förråd vid Museé de l'Air, Paris, Frankrike.
J 29F 29666 Flygvapenmuseum. Utställd på F 15 Flygmuseum, Söderhamn.
J 29F 29670 Flygvapenmuseum. Luftvärdig med civil registrering SE-DXB. Baserad på F 7 Såtenäs, Lidköping.
S 29C 29902 Flygvapenmuseum. Utställd på F 11 Museum, Skavsta.
S 29C 29929 På piedestal vid Norrbottens flygflottilj, Luleå.
S 29C 29937 Flygvapenmuseum. Utställd vid F 21 Museum, Luleå.
S 29C 29945 Utställd som reklampelare vid bilfirma, Kareby, Kungälv.
S 29C 29969 Utställd på Västerås flygmuseum, Hässlö (på före detta Västmanlands flygflottilj).
S 29C 29970 Utställd på Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
S 29C 29974 Utställd på Västerås Flygmuseum, Hässlö.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Nationalencyklopedin, Flygande tunnan, hämtad 2014-01-03.
  2. ^ Bergkvist, Bengt (2010). ”Motmedel inom Svenska Flygvapnet 1950–2005” (PDF). http://www.vikingroost.org/pdf/MMrapport.pdf. 
  3. ^ Erik Rudberg och Edvin Hellbom, red. Svenska Dagbladets årsbok 1955. Stockholm: Svenska Dagbladet. sid. 199 
  4. ^ Hellström, Leif (2003). Fredsflygarna, FN-flyget i Kongo 1960-1964. Allt om Hobby. ISBN 91-7243-006-0 
Tryckta källor
Översättningar
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Saab 29 Tunnan, 29 mars 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]