Albertus Magnus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Albertus Magnus
Albertus Magnus
Albertus Magnus,
målning av Tommaso da Modena (1352).
Biskop, Bekännare, Kyrkolärare
Född 1206
Lauingen an der Donau
Död 15 november 1280
Köln
Vördas inom Katolska kyrkan
Saligförklarad 1622 av
Gregorius XV
Helgonförklarad 1931 av
Pius XI
Förklarad kyrkolärare 16 december 1931 av
Pius XI
Helgedom Sankt Andreas, Köln, och katedralen i Köln.
Helgondag 15 november
Skyddshelgon för Vetenskap, filosofi, vetenskapsmän, studenter

Albertus Magnus, egentligen Albert, greve av Bollstädt, född 1206 i Lauingen an der Donau, död 15 november 1280 i Köln, var en tysk filosof, teolog och naturforskare. Han var biskop i Regensburg 1260-1262, och tillhörde dominikanorden. Han utnämndes till kyrkolärare och helgon inom Romersk-katolska kyrkan 1931, med festdag den 15 november.

Jämte sin ordensbroder Thomas av Aquino var Albertus en av de viktigaste representanterna för den medeltida skolastiken. Han inträdde 1223 i dominikanorden och blev efter studier i Padua och Paris lärare i flera tyska städer, bland annat Köln.

Albertus gjorde den första systematiska tolkningen av Aristoteles skrifter under medeltiden och sökte påvisa att det inte finns någon motsägelse mellan Aristoteles tänkande och kristen tro. Han var också en för sin tid framstående naturvetenskapsman.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • De mineralibus et rebus metallicis (cirka 1260)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]