Averroës

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även Ibn Rushd (studieförbund).
Averroës framställd av 1300-talskonstnären Andrea Bonaiuto

Averroës, arabiska: Ibn-Rushd (ابن رشد), född 1126 i Córdoba, Spanien, död 10 december 1198 i Marrakesh, Marocko, var en arabisk filosof verksam i Córdoba och livläkare åt kalifen.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Averroës fick framför allt betydelse för den kristna skolastikens tänkande, och avbildades bredvid Pythagoras i Raffaello Sanzios fresk Skolan i Aten.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Averroës föddes i Córdoba som son till en kadier, och blev själv kadi i Sevilla efter studier i juridik i Andalusien. Han utsågs till hovmedikus 1184, men landsförvisades 1195 till Marocko för sina åsikter. En av hans vänner var Ibn 'Arabis far.

Filosofi[redigera | redigera wikitext]

Averroës hade en i grunden en rationalistisk hållning till filosofin. Han kritiserade Avicennas åtskillnad mellan essens och existens, och utvecklade en lära om två slag av tillgång till sanningen.

  • Religionen framställer sanningen på det sätt som lättast gör den tillgänglig för folket, genom bilder, symboler allegoriska berättelser anpassade efter folkets föreställningssätt.
  • Filosofin å sin sida framställer sanningen bokstavligt med det begreppsliga språkets hjälp.

Averroës besatt en bred och djup kännedom om sin tids vetenskaper. Han författade många skrifter, bland annat i polemik mot Ghazali, om förhållandet mellan religion och filosofi, och företrädde en elitistisk syn där han menade att filosofi var en syssla för eliten, medan folket nöjde sig med den bokstavliga betydelsen av begrepp. Han menade därför att Koranen inte alltid skulle tolkas bokstavligt; när förnuftet förnekade påståenden i Koranen, skulle Koranen tolkas bildligt. Han fick emellertid inte något varaktigt inflytande på det muslimska tänkandet.

I den europeiska idéhistorien är han mest känd för sin omfattande Aristoteleskommentar, och kallas i den medeltida litteraturen ”Kommentatorn”. Han härledde Aristoteles filosofi från nyplatonismen. Kommentarerna översattes till hebreiska och latin, och fick stor betydelse för Aristotelesutläggningen, särskilt i det latinska västerlandet. Betydelsefull blev även hans teori om intellektet, Nous, som gemensamt för hela människosläktet (och alltså inte individuellt) liksom hans uppfattning om dettas odödlighet. Han omfattade en panteistisk världsbild där den mänskliga själen är en tillfällig aktivitet av världsanden.

Inflytande[redigera | redigera wikitext]

Den katolska kyrkan försökte inledningsvis motverka averroismen, men han fick senare anhängare hos skolastikerna. Även fritänkare har påverkats av hans förnekelse av den individuella odödligheten, och denna uppfattning kom att bekämpas av kyrkan.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Averroës arabiska namn, ابن رشد Ibn Rushd, torde ha namngett det svenska studieförbundet Ibn Rushd, vilket kan sägas illustrera hans betydelse.


Averroes förfäktade tesen om att förnuftet är oberoende och t.o.m. viktigare än tron, vilken stred mot den katolska kyrkans tes om att förnuftet är trons betjänt. I Paris universitet uppstod en ideologisk rörelse kallar "averroismen", med personligheter som Siger de Brabant och den nordiske ideologen Boetius från Dacia.




Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Filosofilexikonet, red. P. Lübcke
  • Albert Hourani, De arabiska folkens historia, övers. Bo Ericson, Alhambra förlag 1992 (s.197-199)
  • Bertrand Russell, Västerlandets visdom, övers. Anders Byttner, Forum förlag 1959 (s.151)