Andra ytstridsflottiljen

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Andra ytstridsflottiljen
(2. ysflj)
Vapen för Andra ytstridsflottiljen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn2. ytstridsflottiljen
Datum1977–2004
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypYtstrid
RollUtbildningsförband
Del avOperativa insatsledningen [a]
Föregångare1. jagarflottiljen
StorlekFlottilj
HögkvarterHaninge garnison
FörläggningsortBerga
Marsch"Svenska flottan" (Högberg) [1]
Dekorationer2.YsfljMM [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Minnesmedalj

Andra ytstridsflottiljen (2. ysflj) eller 2. ytstridsflottiljen, var ett ytstridsförband inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1977–2004. Förbandsstaben var förlagd till Berga örlogsbas i Haninge garnison vid Hårsfjärden.[2][3]

Historik

Första ytattackflottiljen var ett fartygsförband, och bildades som ett grundutbildningsförband den 1 januari 1977 inom Kustflottan. Freds- och krigsförbandet var till en början identiskt med den tidigare 1.Jagarflottiljen, men gavs ny organisation och numrering 1983. Ytattackflottiljen ersatte den tidigare jagarflottiljen som huvudstridsförband inom sjöstridskrafterna.

Första ytattackflottiljen grundutbildade under perioden 1977-82 personal för två ytattackflottiljer i krigsorganisationen. Dessa benämndes 1. ytattackflottiljen och 2. ytattackflottiljen. De två var initialt identiska med de tidigare krigsförbanden Första jagarflottiljen och Andra jagarflottiljen.

Från 1983 satte även Första ytattackflottiljen upp Andra ytattackflottiljen i krigsorganisationen, detta förband var till stora delar identiskt med förutvarande krigsförbandet före detta 1. jagarflottiljen.

Den 1 juli 1994 bytte flottiljen bytte namn till Andra ytstridsflottiljen, och övertog då krigsförbandets numrering även i grundorganisationen. Detta genom att samtliga förband och enheter inom Försvarsmakten kaderorganiserade, och fick en fast organisation. Flottiljen ingick i en tidigare organisation av den svenska flottan där de olika flottiljerna var indelade efter uppgifterna ytstrid, ubåtstjänst och minkrig.

Den nyuppsatta grundutbildningsförbandet 4. ytattackflottiljen satte från 1983 upp krigsförbandet 3. ytattackflottiljen i krigsorganisationen, detta förband var till stora delar identiskt med förutvarande krigsförbandet 2. ytattackflottiljen (före detta 2. jagarflottiljen). 4. ytattackflottiljen bytte namn till 3. ytstridsflottiljen den 1 juli 1994 och övertog då krigsförbandets numrering även i grundorganisationen.

Andra ytattackflottiljen övertog den roll och de uppgifter 1. ytattackflottiljen tidigare innehaft. Vilken i sin tur leder sitt ursprung från 1. jagarflottiljen. Den 1 januari 1998 antogs namnet 2. ytstridsflottiljen.

Genom försvarsbeslutet 2004 upphörde denna organisation den 31 december 2004 och istället infördes sjöstridsflottiljerna, där varje flottilj innehar alla de funktioner som svenska örlogsfartyg, förutom ubåtar, hanterar: ytstrid, ubåtsjakt och minkrig. Den 31 december 2004 avvecklades Andra ytstridsflottiljen, och övergick från den 1 januari 2005 till en avvecklingsorganisation. Avvecklingsorganisation hade i uppgift fram till senast den 30 juni 2006 avveckla flottiljen samt att ta hand om personal och administration som tidigare tillhört 2. ytstridsflottiljen.

Den 11 januari 2005 hölls en överlämningsceremoni, där 2. ytstridsflottiljen halade sin flagga på Berga, samt överlämnade 20. kustkorvettsdivisionen med dess fartyg och besättningar till chefen för 4. sjöstridsflottiljen.[4] Den 12 januari 2005 övertog 4. sjöstridsflottiljen officiellt befälet över 20. kustkorvettsdivisionen. Med befälet över divisionen tillkom fartygen HMS Göteborg, HMS Gävle, HMS Kalmar, HMS Sundsvall samt stödfartyget HMS Visborg. Dessa fartyg med besättning fanns kvar i Berga/Muskö i syfte för att genomföra grundutbildningsomgång 2005. Därefter kom två av flottiljens korvetter att överföras till 3. sjöstridsflottiljen i Karlskrona, medan de resterande två samt lagfartyget HMS Visborg kvarstod i Berga/Muskö området under Fjärde sjöstridsflottiljens befäl.[5]

Den 25 augusti 2005 hölls en minnesceremoni för flottiljens personal. Under ceremonin avtäcktes flottiljens minnesristning vid hamnen på Berga, och efter ceremonin tilldelades flottiljens personal en minnesmedalj.[6]

Verksamhet

Ytattackflottiljen kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):

  • Anfallsföretag
  • (Ubåtsjaktföretag med mycket begränsad förmåga efter det att jagarna utgått och innan kustkorvetterna slutlevererats)
  • Mineringsföretag
  • (Eskortföretag med begränsad förmåga efter det att jagarna utgått och innan kustkorvetterna slutlevererats)
  • Spaningsföretag

Ingående enheter

1. ytattackflottiljen ingick i Kustflottan. Flottiljstaben bestod av flottiljchef, flottiljadjutanter, flottiljingenjör. Staben var i fredsorganisationen till del sjögående normalt på HMS Halland eller HMS Småland och till del landbaserad i den så kallade Gula Villan vid Berga örlogsskolor. I krig till del sjögående på HMS Halland och till del landbaserad i anslutning till Marinkommando/Örlogsbas. Från den 1 juli 1994 speglades krigsorganisationen med fredsorganisationen fram till den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 till att förbandet avvecklades den 31 december 2004, var flottiljen ett utbildningsförband, som utbildade förband till Försvarsmaktens insatsorganisation.

Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Mälardalen och Sydsverige.

Fredsorganisationen

Åren 1977-1982

Åren 1983-1991

Åren 1992-1994

Åren ????-2004

Krigsorganisationen

Åren 1977-1982

Åren 1983-1985

Åren 1986-1992

Åren 1992-1994

Förläggningar och basereringsplatser

1. ytattackflottiljen (före detta 1. jagarflottiljen) sedermera 2. ytattackflottiljen utgångsbaserade i krigsorganisationen inom Södertörnsbasen (SörB) inom Ostkustens örlogsbas (ÖrlbO), senare Ostkustens marinkommando (MKO).

Heraldik och traditioner

Vapensköld för andra ytrstridsflottiljen.
Andra Ytstridsflottiljens (2.ysflj) minnesmedalj (2. YsfljMM).

När 2. ytattackflottiljen bildades den 1 juli 1994, antog förbandet ett nytt heraldiskt vapen, "Blått fält, ginbalksvis styckat av en nedåtgående blixt i siler; det övre fältet belagt med en femuddig stjärna, det nedre med två stolpvis ställda motstående trianglar, allt av guld. Skölden krönt av en kunglig krona".[2][7] Den 30 april 1996 tilldelades flottiljen en svensk tretungad flagga av ÖB Owe Wiktorin, vilken överlämnades på Artillerigården i Stockholm.[2] I samband med att flottiljen avvecklades, instiftades Andra Ytstridsflottiljens (2.ysflj) minnesmedalj (2. YsfljMM).[8]

Materiel vid förbandet

Huvudstridsmedel var initialt tung (53 cm) torped, medelsvårt (12 cm) och lätt (40 och 57 mm) allmålsartilleri, antiubåtsraketer och anitubåtsgranater, sjunkbomber samt minor, Luftvärnsrobot 07 och sjömålsroboten 08.

År 1982 utgick Robot 07 och tunga antiubåtsgranater (30,5 cm) när landskapsjagarna typ Östergötland utrangerades, men i stället tillfördes Robot 12 med patrullbåt typ Hugin. 1983 tillfördes Robot 15 och moderna sensor och ledningssystem på de moderniserade robotbåtarna typ Norrköping. Dessutom tillkom lätta antiubåtsgranater m/83. 1985 tillkom lätt ubåtsjakttorped på kustkorvett typ Stockholm. 1986 utgick 12 cm artilleri, robot 08 och antiubåtsraketer när den sista landskapsjagaren typ Halland utgick.

Flottiljchefer

Chefer verksamma vid flottiljens grundorganisationen..[2] Normalt var kustflottans flaggkapten krigsplacerad som chef för den ena ytattackflottiljen åren 1977–1982.

  • 1977–1979: Kommendör Hans Tynnerström
  • 1979–1980: Kommendör Göran Wallén
  • 1980–1980: Kommendör Gunnar Bengtsson
  • 1981–1982: ?
  • 1983–1984: Kommendör Ulf Adlén
  • 1985–1985: Kommendör Lars Thomasson
  • 1986–1988: Kommendör Peter Nordbeck
  • 1989–1989: Kommendör Anders Malmgren
  • 1990–1994: Kommendör Göran Frisk
  • 1994–1996: Kommendör Stefan Engdahl
  • 1996–1998: Kommendör Göran Larsbrink
  • 1998–2000: Kommendör Bo Wallander
  • 2000–2002: Kommendör Odd Werin
  • 2002–2004: Kommendör Peter Bager

Namn, beteckning och stabsplats

Namn
1. ytattackflottiljen 1977-01-01 – 1994-07-30
2. ytattackflottiljen 1994-07-01 – 1997-12-31
2. ytstridsflottiljen 1998-01-01 – 2004-12-31
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 – 2005-08-31
Beteckning(ar)
1. yaflj 1977-01-01 – 1994-07-30
2. yaflj 1994-07-01 – 1997-12-31
2. ysflj 1998-01-01 – 2004-12-31
AO 2. ysflj 2005-01-01 – 2005-08-31
Stabsplats
Haninge garnison/Berga örlogsbas 1977-01-01 – 2005-08-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1977–1994 var flottiljen underställd chefen för Kustflottan, åren 1994–2000 Mellersta militärområdet, åren 2000–2004 Operativa insatsledningen
  2. ^ Minnesmedaljen instiftades 2005.

Noter

  1. ^ Sandberg (2003), s. 209
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2011), s. 88
  3. ^ Kjellander (2007), s. 199
  4. ^ ”Andra ytstridsflottiljens flagga halas för sista gången”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 9 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060109220509/http://www.2ysflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25661. Läst 15 november 2016. 
  5. ^ ”Överlämningsceremoni”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 4 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070204092600/http://www.4minkriflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25673. Läst 15 november 2016. 
  6. ^ ”Andra ytstridsflottiljens minnesceremoni”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 9 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060109232346/http://www.2ysflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=29218. Läst 15 november 2016. 
  7. ^ ”Tygmärken Marinen. Ytstridsförband”. uniformsdetaljer.com. http://wse93209.ta30.talkactive.net/Tygmarken/Marinen/Tygmarken_Marinen_Ytstridsforband.htm. Läst 13 november 2016. 
  8. ^ ”2. YsfljMM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={2F4C6400-F08C-4F10-91F3-C4D7D5869810}&listmode=0&medal={304F6835-F5BF-4E4E-A6AD-7F214F66CCD8}. Läst 13 november 2016. 

Tryckta källor

  • Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Motortorpedbåt: En krönika i ord och bild om "Havets flygande brigad", CB Marinlitteratur, Vimmerby 1981, ISBN 91-8622402-6
  • Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Attack till sjöss: Med svenska flottans torpedbåtar i 100 år", CB Marinlitteratur, Karlskrona 1985, ISBN 91-970700-0-9
  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil: "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
  • Braunstein, Christian; Birke, Sune: "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
  • Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt: "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
  • Hafström, Georg,(redaktör: "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
  • Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer: "Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
  • Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
  • Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
  • Nilsson, Stefan: "Patrullbåtsboken", Stockholm, 2013, ISBN 978-91-978923-2-2
  • Rosenius, Frank, von Hofsten (red): Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
  • von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan: "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
  • Wallerfelt, Bengt: ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5

Vidare läsning

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Andra_ytstridsflottiljen&oldid=42288758”