Andreas Carlgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andreas Carlgren


Ämbetsperiod
6 oktober 2006–29 september 2011
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Lena Sommestad
Efterträdare Lena Ek

Mandatperiod
1994–1998
2010–2011 (ersatt av Abir Al-Sahlani)
Valkrets Stockholms kommun

Född Hemming Andreas Carlgren
8 juli 1958 (56 år)
Västra Ryd i Upplands-Bro kommun, Stockholms län, Sverige
Politiskt parti Centerpartiet
Maka Annika Carlgren (skilda)
Make Tomas Harila Carlgren (sedan 2000)
Barn 3
Residens Stockholm, Sverige
Religion Katolska kyrkan

Hemming Andreas Carlgren, född 8 juli 1958 i Västra Ryd i Stockholms län, är en svensk politiker (centerpartist) och ämbetsman. Han har tidigare varit kommunalråd, riksdagsman, styrelsemedlem i statliga bolag, generaldirektör och miljöminister.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Utbildning och tidig politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Carlgren gick grundskola och gymnasium på Kristofferskolan i Bromma, Stockholm, och studerade senare på lärarutbildningen, vid Stockholms universitet 1981–1982.

Han var förbundsordförande i Centerns Ungdomsförbund 1984-87, samtidigt med Anna Lindh i SSU, Beatrice Ask i MUF och Maria Leissner i LUF (då FPU) [1]. När han valdes till förbundsordförande avbröt han lärarstudierna.

Han var senare verksam som lärare, och även anställd på Studieförbundet Vuxenskolan. Därefter var han anställd på utbildningsföretaget M-gruppen[2], där en av huvuduppgifterna var miljöutvecklingsprogram för näringslivet, bland annat med miljörevisioner. Andreas Carlgren registrerade 1990 egen firma där han åtog sig utbildning och konsultverksamhet avseende miljöstrategi i företag och organisationer och flera uppdrag för MGruppen[3].

1990 blev han kommunalråd i Ekerö kommun.

Carlgren ingick i gruppen som utarbetade 1991 års partiprogram, ett program som ansågs som en avgörande förskjutning i liberal riktning för centerpartiet[4]. På centerstämman 1992 valdes Carlgren in i partiets presidium (först som andre vice ordförande, från 1998 som förste vice ordförande).

Carlgren ingick i början av 90-talet i dåvarande regeringens ”pappagrupp”, som leddes av Peter Örn, och som banade vägen för pappamånader i föräldraförsäkringen[5].

Första omgången i riksdagen (1994-1998)[redigera | redigera wikitext]

Vid valet 1994 valdes Carlgren till riksdagsledamot för Stockholms län, och satt i riksdagen under perioden 1994-1998, under de år då Centerpartiet samarbetade med den socialdemokratiska regeringen för att sanera den svenska ekonomin[6]. Carlgren var ledamot av utbildningsutskottet, och gjorde där flera överenskommelser med den socialdemokratiska regeringen 1995-98, både på skolområdet och när det gällde universitet, högskolor och forskning. Det gällde friskolor, utbyggnad av högskolorna runt om i landet[7].

Tiden vid Integrationsverket[redigera | redigera wikitext]

Carlgren lämnade alla politiska uppdrag år 2000 när han utnämndes till generaldirektör vid Integrationsverket. Där var han verksam i sju år, 2000-2006. Integrationsverket hade uppgiften att följa upp och utvärdera hur integrationen utvecklades, samt att stödja kommunernas arbete med nyanländas etablering och att främja integration[8].

Tiden som minister (2006-2011)[redigera | redigera wikitext]

Efter riksdagsvalet 2006 utnämndes han till miljöminister i Fredrik Reinfeldts regering. Under Carlgrens tid som miljöminister fastställde riksdagen nya mål att Sverige ska minska klimatutsläppen med 40 procent 1990-2020, ha noll nettoutsläpp 2050 och vara oberoende av fossila drivmedel för fordonsparken 2030[9]. Flera miljöbilsincitament infördes, bl.a. miljöbilspremien [10], befrielse från fordonsskatten för miljöbilar och den sk supermiljöbilspremien[11]. Reglerna för att bygga ny vindkraft gjordes enklare och dubbelprövningen avskaffades, med syfte att skynda på vindkraftsutbyggnaden.[12] Sveriges totala växthusgasutsläpp minskade 20 procent 1990-2012, enligt Naturvårdsverkets statistik, varav 12 procent minskade fr.o.m. 2007. [13]

Ett nytt havsmiljöanslag infördes i statsbudgeten,[14] och anslaget höjdes stegvis till 740 miljoner kronor om året i Carlgrens sista budget. [15] Genom den nya aktionsplanen som antogs av Östersjöländerna i november 2007 sattes för första gången ett tak för utsläppen till Östersjön och ansvar för utsläppsminskningarna fördelades mellan Östersjöländerna[16]. Havsmiljöinstitutet inrättades 2009 som nationellt center för tvärvetenskapligt samarbete mellan olika universitet[17], och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) inrättades 2011[18].

På kemikalieområdet förbjöds all användning av kvicksilver, inkl kvicksilver i amalgam liksom fosfater i tvättmedel och maskindiskmedel under Carlgrens ministertid. Under det svenska ordförandeskapet i EU såg regeringen till att EU-arbetet mot cocktaileffekter av kemikalier startade[19]. Regeringen startade också arbetet med en svensk handlingsplan för giftfri miljö, för att åstadkomma en intensivsatsning 2010-14[20]. Under Carlgrens tid var Sverige också drivande bakom FN-beslut om kvicksilver 2009 som ledde till start av internationella förhandlingar i Stockholm juni 2010, och senare har gett en uppgörelse om konvention som begränsar kvicksilver globalt.[21]

Under Carlgrens tid som minister reserverades totalt ca 250 000 ha skog för långsiktigt skydd. Det skedde genom att 70 000 ha skog avsattes från Sveaskog 2008, 51 000 ha från Fastighetsverket och Fortifikationsverket 2009[22] och ytterligare 100 000 ha avsätts från Sveaskog 2010[23]. Riksdagen beslutade om en ny plan- och bygglag med snabbare beslut och enklare bygglov[24]. Redan 2008 blev det, på Carlgrens förslag, tillåtet att bygga 50 procent större friggebodar, från 10 till 15 kvm[25].

Under svenska EU-ordförandeskapet 2009 ledde han EU:s miljöministrar till beslut om EU-målet att sänka utsläppen med 80-95 proc till 2050[26]. Vid FNs klimatkonferens i Cancún 2010 samordnade han förhandlingarna till att det sk tvågradersmålet för första gången erkändes i FN, och att ett mål på högst 1,5 graders temperaturökning skulle bedömas med hjälp av FN:s klimatpanel[27][28]. Han bidrog till genombrott med FN-protokoll om genetiska resurser i FNs konferens om biologisk mångfald i Nagoya hösten 2010[29]. Resultaten i Cancún och Nagoya bidrog till att han utsågs till Miljömäktigast i Sverige 2011[30].

Carlgren var tillsammans med mexikanska miljöministern värd för första internationella ministermötet om kortlivade klimatgaser september 2011 med 23 länder representerade. Vid mötet kom också Sverige, Mexiko, Bangladesh, USA, och Kanada överens om för att starta global koalition av länder som vill minska utsläpp[31]. Formaliseringen av överenskommelsen gjordes av hans efterträdare Lena Ek, som också var med vid lanseringen tillsammans med ett antal ministrar i Washington februari 2012[32].

Efter 2010 års val hade han en riksdagsplats (där han ersattes av Abir Al-Sahlani). Den 29 september 2011 efterträddes Carlgren av Lena Ek som miljöminister, och lämnade då också sin riksdagsplats.

Tiden efter riksdagen[redigera | redigera wikitext]

Carlgren är efter ministertiden verksam på utbildningsområdet. Han är anställd vid Newmaninstitutet i Uppsala, som bedriver akademisk utbildning[33]. Han är även vice ordförande i Stockholms Environment Institute (SEI)[34] och ledamot i Göteborgs universitetsstyrelse[35].

Carlgren har även innehaft betydande poster i företagsstyrelser, bland annat som styrelseledamot i AB Vin- & Spritcentralen.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Andreas Carlgren är son till Frans Carlgren och tillhör de välkända företagarsläkterna Carlgren och Kempe. Farmodern Fanny var dotter till Frans Kempe.[36] Han är brorson till industrimannen Matts Carlgren.

Carlgren, som är katolik, gick 1995 ut öppet med sin homosexualitet och var därmed den ende öppet homosexuella i riksdagen vid den tiden. När han blev miljöminister blev han Sveriges första öppet homosexuella statsråd[37].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sköld, Maria. ”Ungdomsförbundare - bra start på karriären”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/ekonomi/1.154093-ungdomsforbundare-bra-start-pa-karriaren?m=print. Läst 8 januari 2014. 
  2. ^ Elmbrant, Björn (1993). Så föll den svenska modellen. T Fischer&Co. sid. 253. ISBN 9789170546952 
  3. ^ ”Firma Andreas Carlgren”. www.allabolag.se. allabolag.se. http://www.allabolag.se/580708OLQF/verksamhet. Läst 8 januari 2014. 
  4. ^ Elmbrant, Björn (1993). Så föll den svenska modellen. T Fischer&Co. sid. 253. ISBN 9789170546952 
  5. ^ Arbetsgruppen (S 1993:C) om papporna, barnen och arbetslivet (1995). Pappagruppens slutrapport. Fritze. ISBN 9138138719 
  6. ^ Lagercrantz, Arvid (2005). Över blockgränsen – samarbetet mellan centerpartiet och socialdemokraterna 1995-1998. Gidlunds. sid. 25. ISBN 9789178446735 
  7. ^ Persson, Göran (2007). Min väg, mina val. Albert Bonniers förlag. sid. 90. ISBN 9789185555130 
  8. ^ ”Sverige, framtiden och mångfalden”. Regeringens proposition. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/content/1/c4/22/71/bbd15e5a.pdf. Läst 15 januari 2012. 
  9. ^ ”En sammanhållen klimat- och energipolitik - Klimat, s 1-2”. Regeringens proposition 2008/2009:162. http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/27/78/4ce86514.pdf. Läst 8 januari 2014. 
  10. ^ ”Regeringen inför miljöbilspremie”. Pressmeddelande. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sb/d/119/nocache/true/a/79672/dictionary/true. Läst 2 januari 2013. 
  11. ^ ”Supermiljöbilspremien - startskottet för de mest miljövänliga bilarna”. Pressmeddelande Miljödepartementet. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sb/d/15086/a/174403. Läst 10 feb 2012. 
  12. ^ Frisk, Martina. ”Enklare att bygga vindkraftverk”. Mijlö&Utveckling,Tidningen för miljöproffs. http://miljo-utveckling.se/enklare-att-bygga-vindkraftverk/. Läst 2 sep 2013. 
  13. ^ ”Rekordlåga utsläpp 2012”. Så mår miljön, Fakta & Statistik. Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/klimat2012. Läst 8 januari 2014. 
  14. ^ ”Regeringens satsning på havsmiljön - havsmiljöanslaget och LOVA”. Informationsblad från Miljödepepartementet. Miljödempartementet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/15/59/828b30dc.pdf. Läst 8 januari 2014. 
  15. ^ ”Allmän miljö- och naturvård”. Förslag till statens budget för 2012. Regeringen. http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/55/29/522c1217.pdf. Läst 21 september 2012. 
  16. ^ ”Regeringens satsning på havsmiljön”. Informationsblad från Miljödepartementet. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/15/59/828b30dc.pdf. Läst 3 september 2012. 
  17. ^ ”Regeringen startar havsmiljöinstitut”. Pressmeddelande. Miljödepartementet, Utbildningsdepartementet. http://www.regeringen.se/sb/d/10401/a/103529. Läst 22 april 2012. 
  18. ^ ”Om Havs- och vattenmyndigheten”. Havs- och vattenmyndighetens hemsida. Havs- och vattenmyndigheten. https://www.havochvatten.se/om-oss.html. 
  19. ^ ”Allmän miljö- och naturvård”. Förslag till statens budget 2011. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/33/07/0e0a038f.pdf. Läst 8 januari 2014. 
  20. ^ ”Ny handlingsplan startskott för att skapa en giftfri vardagsmiljö”. Pressmeddelande. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sb/d/14491/a/162705. Läst 8 januari 2014. 
  21. ^ ”Totalförbjud kvicksilver””. Svenska Dagbladet. ”Totalförbjud kvicksilver” 7 juni 2010. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/totalforbjud-kvicksilver_4829253.svd. Läst 8 april 2013. 
  22. ^ Gustavsson, Ingrid. ”Mer statlig skog skyddas i naturreservat”. Sveriges Radio. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2882055. Läst 9 dec 2013. 
  23. ^ ”Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete, s 189”. Regeringens proposition. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/24/56/dca35b38.pdf. Läst 3 september 2011. 
  24. ^ ”Plan- och bygglag (2010:900)”. Svensk författningssamling. Sveriges Riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Plan--och-bygglag-2010900_sfs-2010-900/. 
  25. ^ ”Regeringen vill ha större friggebodar”. SVT Nyheter. SVT. http://www.svt.se/nyheter/sverige/regeringen-vill-ha-storre-friggebodar. Läst 3 december 2012. 
  26. ^ ”EU:s position inför Köpenhamnskonferensen”. Miljöministrarnas rådsslutsatser. EU:s ministerråd. http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/envir/110634.pdf. Läst 8 december 2011. 
  27. ^ ”Mexiko ger Sverige nyckelroll vid klimatmötet i Cancún”. Pressmeddelande. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/157185. Läst 8 december 2012. 
  28. ^ ”Klimatförhandlingarna på rätt köl”. Pressmeddelande. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sb/d/13793/a/157653. Läst 8 december 2012. 
  29. ^ ”Fortsatt hög ambition för Nagoya-avtal”. Pressmeddelande. Miljödepartementet. http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/154759. Läst 5 april 2012. 
  30. ^ Magnus Norrman (27 januari 2011). ”Revansch för mesta miljöministern”. Miljöaktuellt. http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.365353/miljomaktigaste-2011-revansch-for-mesta-miljoministern. Läst 5 januari 2013. 
  31. ^ ”Globala framsteg på ministermöte”. Pressmeddelande. Miljödepartementet. http://regeringen.se/sb/d/15086/a/175119. Läst 9 december 2012. 
  32. ^ ”Miljöminister Lena Ek har lanserat”. Pressmeddelande. Miljödepartementet. http://www.regeringen.se/sb/d/15859/nocache/true/a/186523. Läst 9 december 2012. 
  33. ^ ”Protokoll”. Newmaninstitutets hemsida. Newmaninstitutet. http://newman.se. Läst 12 december 2013. 
  34. ^ ”Board”. SEI hemsida. Stockholm Environment Institute. http://www.sei-international.org/board. Läst 8 januari 2014. 
  35. ^ ”Universitetets styrelse”. GU:s hemsida. Göteborgs Universitet. https://www.gu.se/omuniversitetet/organisation/ledning/styrelse/. Läst 8 januari 2014. 
  36. ^ Se källor i faderns artikel
  37. ^ Jon Voss (6 okt 2006). ”Två öppna homo/bisexuella statsråd”. QX. http://www.qx.se/4702/tva-oppna-homo%2Fbisexuella-statsrad. Läst 3 mars 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Yngve Sunesson
CUF:s förbundsordförande
1984–1987
Efterträdare:
Iwar Arnstad
Företrädare:
Lars Stjernkvist
Integrationsverkets generaldirektör
2000–2006
Efterträdare:
Lena Bernström
Företrädare:
Mona Sahlin
energi- och samhällsbyggnadsminister
Lena Sommestad
miljöminister
Sveriges miljöminister
2006–2011
Efterträdare:
Lena Ek
Företrädare:
Görel Thurdin
Andre vice ordförande i Centerpartiet
1992–1998
Efterträdare:
Maud Olofsson
Företrädare:
Helena Nilsson Lannegren
Första vice ordförande i Centerpartiet
1998–2000
Efterträdare:

vice ordförandeskap avskaffat år 2000