Andreas Carlgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andreas Carlgren


Ämbetsperiod
6 oktober 2006–29 september 2011
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Lena Sommestad
Efterträdare Lena Ek

Mandatperiod
1994–1998
2010–2011 (ersatt av Abir Al-Sahlani)
Valkrets Stockholms kommun

Född 8 juli 1958 (54 år)
Västra Ryd i Upplands-Bro kommun, Stockholms län, Sverige
Födelsenamn Hemming Andreas Carlgren
Politiskt parti Centerpartiet
Maka Annika Carlgren (skilda)
Make Tomas Harila Carlgren (sedan 2000)
Barn 3
Residens Stockholm, Sverige
Religion katolik

Hemming Andreas Carlgren, född 8 juli 1958* i Västra Ryd i Stockholms län, är en svensk politiker (centerpartist) och ämbetsman. Han har tidigare varit kommunalråd, riksdagsman, styrelsemedlem i statliga bolag och miljöminister.

Innehåll

Biografi [redigera]

Andreas Carlgren tillhör de välkända företagarsläkterna Carlgren och Kempe. Han är son till Frans Carlgren, som skrivit flera böcker om antroposofi. Farmodern Fanny var dotter till Frans Kempe.[1] Han är brorson till industrimannen Matts Carlgren.

Carlgren studerade på lärarutbildningen, men valdes till förbundsordförande i Centerns Ungdomsförbund 1984 och slutförde aldrig studierna. 1990 blev han kommunalråd i Ekerö kommun, 1992 vice partiordförande i Centerpartiet och 1994 riksdagsledamot. Carlgren lämnade alla politiska uppdrag år 2000 när han utnämndes till generaldirektör vid Integrationsverket. När Lennart Daléus avgick som partiordförande 2001 önskade en samlad centerrörelse Carlgren tillbaka, men denne avböjde.[källa behövs]

Trots sju år utanför politiken var Carlgrens position i Centerpartiet stark och hans informella inflytande stärktes av att han arbetat i flera maktsfärer och har ett brett nätverk i frivilligorganisationer. Efter riksdagsvalet 2006 utnämndes han till miljöminister i Fredrik Reinfeldts regering. Den 29 september 2011 ersatte Lena Ek Carlgren som miljöminister. Han lämnade då också den riksdagsplats han fått i 2010 års val.

Carlgren har även innehaft betydande poster i företagsstyrelser, bland annat som i AB Vin- & Spritcentralens.

Utbildning, uppdrag och ämbeten [redigera]

  • Statsråd och chef för miljödepartementet 2006–2011.
  • Generaldirektör för Integrationsverket 2000–2006.
  • Ledamot i Centerpartiets presidium 1992–2000 (från 1992 som andre vice ordförande, från 1998 förste vice ordförande).
  • Riksdagsman 1994–1998, 2010–2011 (ersatt av Abir Al-Sahlani)
    • Ledamot i riksdagens utbildningsutskott 1994–1998
  • Kommunalråd i Ekerö kommun, med särskilt ansvar för barnomsorgen och skolväsendet 1990–1994.
  • Verksam som lärare och därefter anställd på utbildningsföretaget M-gruppen, där en av huvuduppgifterna var miljöutvecklingsprogram för näringslivet, bland annat med miljörevisioner. I senare skede utfördes arbete som egenföretagare 1987–1990.
  • Förbundsordförande i Centerns ungdomsförbund 1984–1987.
  • Lärarstudier vid Stockholms universitet 1981–1983.

Privatliv [redigera]

Carlgren, som är katolik, gick 1995 ut öppet med sin homosexualitet blev därmed den förste högre företrädare för Centerpartiet som gjort det och var därmed den ende öppet homosexuella i riksdagen vid den tiden. När han blev miljöminister blev han Sveriges första öppet homosexuella statsråd.

Han är på sin fritid fitnessman och surdegsentusiast. Han var en gång i tiden flitig klarinettraktör och har agerat i revyer.[källa behövs]

Källor [redigera]

Fotnoter [redigera]

  1. ^ Se källor i faderns artikel

Externa länkar [redigera]


Företrädare:
Yngve Sunesson
CUF:s förbundsordförande
1984–1987
Efterträdare:
Iwar Arnstad
Företrädare:
Lars Stjernkvist
Integrationsverkets generaldirektör
2000–2006
Efterträdare:
Lena Bernström
Företrädare:
Mona Sahlin
energi- och samhällsbyggnadsminister
Lena Sommestad
miljöminister
Sveriges miljöminister
2006–2011
Efterträdare:
Lena Ek
Företrädare:
Görel Thurdin
Andre vice ordförande i Centerpartiet
1992–1998
Efterträdare:
Maud Olofsson
Företrädare:
Helena Nilsson Lannegren
Första vice ordförande i Centerpartiet
1998–2000
Efterträdare:

vice ordförandeskap avskaffat år 2000