Bodens försvarsområde
| Norrbottens försvarsområde (Fo 63) | |
 Vapen för Norrbottens försvarsområde tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Norrbottens försvarsområde |
| Datum | 1942–2000 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Försvarsområde |
| Roll | Försvarsområdesregemente |
| Del av | VI. militärområdet (1942–1966) Övre Norrlands militärområde (1966–1975) Bodens artilleriregemente (1975–1994) Norra militärområdet (1994–2000) |
| Efterföljare | Norrbottensgruppen |
| Storlek | Regemente |
| Högkvarter | Bodens garnison |
| Förläggningsort | Boden |
| Färger | Blått och vitt |
| Marsch | "Under Bodens kanoner" (Sundgren)[1] |
| Dekorationer | BodensfoSM (1994) |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Förbandstecken m/60-94 |  |
| Tilläggstecken m/82 |  |
Norrbottens försvarsområde (Fo 63) ursprungligen Bodens försvarsområde (Fo 63), var ett svenskt försvarsområde inom Försvarsmakten, och som verkade i olika former åren 1998–2000. Försvarsområdesstaben var förlagd inom Bodens garnison i Boden.[2][3]
Historik
Bodens försvarsområde tillkom redan 1939, då som ett landstormsförband med landstormsbefäl som bemanning på alla poster utom befälhavarens, som var före detta regementschef. Efter försvarsbeslutet 1942 omorganiserades landstormsförbanden till försvarsområden. Samma år den 1 oktober organiserades Bodens försvarsområde (Fo 63). Den 1 januari 1947 upplöstes och uppgick Luleå försvarsområde (Fo 64) i försvarsområdet.[3]
I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och vilka betecknades som försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementena tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att de övriga arméförbanden inom ett försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). I Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. I Norrbotten gjordes avsteget inom Bodens försvarsområde (Fo 63), förutom försvarsområdesförbandet Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) gavs även Norrbottens regemente (I 19) mobiliseringsansvar. Norrbottens regemente blev ett utbildningsförband, men av operativa skäl tilldelades mobiliseringsansvar. [4]
Den 1 juli 1975 uppgick försvarsområdesstaben i Bodens artilleriregemente (A 8), som fick nya benämningen A 8/Fo 63, och samtidigt bildade ett försvarsområdesregemente.[5]
Den 30 juni 1994 avskildes försvarsområdet från regementet, och blev från den 1 juli samma år ett självständigt förband inom Norra militärområdet (Milo N).[2]
Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Norra militärområdet (Milo N) i skulle avvecklas den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalix, Kiruna och Östersund. Gällande staberna i Kalix och Kiruna föreslogs det att ombilda dem till gränsjägarstaber med uppgift att leda markstrid.[6]
Den 1 januari 1998 tillkom Kalix försvarsområde (Fo 67) och Kiruna försvarsområde (Fo 66), vilka tillsammans med Bodens försvarsområde (Fo 63) bildade Norrbottens försvarsområde (Fo 63), och motsvarade geografiskt sett Norrbottens län.[7]
Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Norrbottens försvarsområde.[8]
Norrbottens försvarsområde kom därmed att avvecklas den 30 juni 2000.[2] Dess uppgifter kom delvis att övertas av de nybildade militärdistriktsgrupperna Norrbottensgruppen (UG 63), Norrbottens gränsjägargrupp (UG 66) och Lapplandsjägargruppen (UG 67).
Verksamhet
Försvarsområdesstaben hade till sina uppgifter att planera och ansvara för försvaret av Norrbotten i fred, kris och krig. Försvarsområdesbefälhavaren samverkade med i huvudsak med länsstyrelsen, landstinget, polismyndigheten i Norrbottens län, men även andra myndigheter och bolag inom länet. Då försvarsområdesbefälhavaren även var garnisonschef, hade staben ett samordningsansvar över garnisonen. Vilket innebar att staben hade ett förvaltningsansvar över lokaler, skjut- och övningsfält och utbildningsanordningar. Även hälso- och sjukvård, matlagning, värnpliktsresor samt administration ansvarade staben för.[9]
Förläggning
I samband med att försvarsområdet organiserades 1942, flyttades Kommendantstaben till Sundströmska gården på Drottninggatan 47 i Boden. Åren 1953–1966 var försvarsområdesstaben lokaliserade till Kommendantsbyggnaden på Norrbottensvägen 4-6. Åren 1966–1975 var staben för Bodens försvarsområde lokaliserade till kanslihuset vid Norrlands signalbataljon (S 3) på Sveavägen 2. År 1975 lokaliserades försvarsområdesstaben till Bodens artilleriregementes kaserner vid Åbergsleden, där den blev förlagd fram till den upplöstes och avvecklades.[3]
Heraldik och traditioner
Bodens försvarsområde var det enda förband i Sverige som benämndes försvarsområde. Övriga försvarsområdesstaber bar i regel ett regementes namn, till exempel Västmanlands regemente (Fo 48). Efter att försvarsområdesstaben avskiljdes och blev ett självständigt förband, mottog den sin första förbandsfana den 30 april 1996. Vilken överlämnades av general Owe Wiktorin på Artillerigården i Stockholm. År 1994 instiftades Bodens försvarsområdes hedersmedalj i silver.[2]
Förbandschefer
Försvarsområdesbefälhavare åren 1942–2000. Åren 1975–1994 var försvarsområdesstaben integrerad i Bodens artilleriregemente, och dess chef var regementschef, försvarsområdesbefälhavare samt Kommendant över Bodens garnison. Från den 1 juli 1994 var försvarsområdesbefälhavaren chef Kommendant över Bodens garnison. Efter att försvarsområdet upplöstes och avvecklades, övergick tjänstetiteln Kommendant för Bodens garnison till chefen för Norrbottens regemente.[10][2]
- 1943–194?: Överstelöjtnant Gustaf Richard Zandrén
- 194?–1975: ??
- 1975–1980: Sven Halvar Skeppstadt (Tillika Chef Bodens artilleriregemente)
- 1980–1983: Reinhold Lahti (Tillika Chef Bodens artilleriregemente)
- 1983–1994: Thure Gustav Wadenholt (Tillika Chef Bodens artilleriregemente)
- 1994-1999: Överste 1. graden Göran Honkamaa
- 1999-2000: Överste 1. graden Ulf Nordlander
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Se även
Referenser
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 199
- ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 341-342
- ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 77
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 26 februari 2017.
- ^ Braunstein (2005), s. 211–213
- ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 26 februari 2017.
- ^ Braunstein (2005), s. 343
- ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 26 februari 2017.
- ^ ”Norrbottens försvarsområde”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 4 oktober 1999. https://web.archive.org/web/19991004202726/http://www.fo63.mil.se/uppgifter.html. Läst 26 februari 2017.
- ^ Kjellander (2003), s. 250-251
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 237-238. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bodens försvarsområde.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
