Tundrahumla
| Tundrahumla Status i världen: Sårbar[1] Status i Sverige: Nära hotad[2] Status i Finland: Sårbar[3] | |
 Tundrahumledrottning på väg till videblomma. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Alpinobombus[3] |
| Art | Tundrahumla B. hyperboreus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus hyperboreus | |
| Auktor | Schönherr, 1809 |
| Synonymer | |
|
Bombus hyperboreous vulpinus Friese, 1935[4] | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Tundrahumla (Bombus hyperboreus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).[5][4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Tundrahumlan är en extremt nordlig art med cirkumpolär utbredning i nordligaste Norden, norra Ryssland samt Arktis, där den främst finns på öarna, som Novaja Zemlja, Wrangels ö med flera.[1]
I Sverige och Norge finns den endast på högfjället; i Sverige längst i norr i Sarek, Padjelanta, vid Abisko och Treriksröset, i Norge på Hardangervidda och Dovrefjell i söder, samt ett antal fjäll i Finnmarksvidda i norr.[2]
I Finland har den endast påträffats i norra Lappland, och med undantag för två fynd från 1917 respektive före 1945, endast i det nordvästligaste hörnet.[6] Den är ett av endast fyra vildlevande bin som förekommer i Arktis.
Populationen i den nearktiska regionen listas sedan 2015 som Bombus natvigi.[7]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Arten är mycket stor, i Sverige är den landets största humleart, med en kroppslängd hos drottningen på 22–25 mm, och hos hanen på 18–20 mm. Arbetare är mycket sällsynta, och varierar i storlek. Mellankroppen har en brunaktig krage, och ett likaledes brunaktigt band längst bak, men är svart i övrigt. På bakkroppen har de två första tergiterna[a] också en brunaktig päls, medan resten av bakkroppen är svart. Humlans päls är mycket tjock, och färgteckningen är densamma för båda könen.[2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Inga bon har hittats av tundrahumlan, och arbetare är extremt sällsynta; sommaren 2014 upptäcktes dock en i Trøndelag i Norge.[8] Det anses numera allmänt att den lever som snylthumla, det vill säga att drottningen tränger in i andra humlesamhällen, bland andra alphumla och polarhumla, dödar drottningen, och låter arbetarna i det övertagna boet föda upp dess egna ägg och larver.[9] Till skillnad från de äkta snylthumlorna (undersläktet Psithyrus) har trundrahumledrottningen en pollenkorg för att samla pollen med på bakbenen och kan effektivt bidra till polleninsamlandet.[2]
Tundrahumlan besöker olika fjällväxter som fjällmaskros, mjölke,[9] svarthö och fjällglim[2]. Den har även hittats på rödklöver och odlad strandveronika i fjällnära byar[9], samt på spiror och vedlar[2].
Hotbild[redigera | redigera wikitext]
Då tundrahumlan är en så extremt nordlig art, är den hotad av temperaturhöjningen.[1]. Den är internationellt rödlistad som sårbar ("VU")[1], som nära hotad (NT) i Sverige[2] och sårbar i Finland[3].
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus hyperboreus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 juli 2023.
- ^ [a b c d e f g] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Tundrahumla Bombus hyperboreus”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103268/detaljer. Läst 13 juli 2023.
- ^ [a b c] Juho Paukkunen (2019). ”Tundrahumla – Bombus hyperboreus”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204756. Läst 13 juli 2023.
- ^ [a b] ”Bombus hyperboreus Schönherr, 1809” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714811#null. Läst 13 juli 2023.
- ^ [a b c] Williams, P. (2016). ”Bombus hyperboreus Schönherr, 1809 | tundrahumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103268/details?lang=sv. Läst 13 juli 2023.
- ^ ”Bombus hyperboreus – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204756&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 13 juli 2023.
- ^ Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L., Colla, S. & Foltz Jordan, S. 2016 Bombus natvigi . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 juli 2023.
- ^ Sigrun Hofstad (7 januari 2016). ”Denne er ikke sett i Nord-Europa på 100 år” (på norska). Norsk Rikskringkastning. http://www.nrk.no/trondelag/sensasjonelt-humle-funn-i-norge-1.11910607. Läst 14 juli 2023.
- ^ [a b c] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 132-133. ISBN 978-91-7139-776-8
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|