Bouvetön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 54°26′S 3°24′Ö / 54.433°S 3.400°Ö / -54.433; 3.400

karta över Bouvetön

Bouvetön (franska Île Bouvet, norska Bouvetøya; tidigare Liverpool Island eller Lindsay Island) är en ö 1 700 km utanför Antarktis nordöstra kust utanför Drottning Mauds land.

Ön är ett så kallat norskt biland sedan 27 februari 1930 men har tillhört Norge sedan 1 december 1928 då den norska Norvegia-expeditionen under kapten Harald Horntvedt annekterade ön. Ön är helt obebodd, och det är sällsynt med besök ens på sommaren.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ön är en obebodd vulkanö i södra Atlanten och har en area av 49 km² och den högsta höjden Olavtoppen ligger på 780 meter över havet. Största längd i öst-västlig riktning är 9 km. Ön täcks till 93 % av glaciärer som blockerar syd- och östkusterna. Ön har inga hamnar, utan enbart ankarplatser utanför ön. Större delen av året är ön snö- och istäckt, förutom under en kort period under sensommaren. Klimatet är ett blåsigt polarhavsklimat med ett medel på +2°C i februari och -3°C i juli. Lavahyllan på öns västkust, som uppstod mellan 1955 och 1958, är en vanlig boplats för fåglar. Havet har skapat branta kuster som gör det svårt att gå iland. Man brukar använda helikopter från ett fartyg för att ta sig iland.

Ön är en av världens mest avlägsna öar, och ligger 2 400 kilometer sydväst om Godahoppsudden. Andra kandidater är Påskön, Tristan da Cunha och Pitcairnöarna.

Juridik och förvaltning[redigera | redigera wikitext]

Sydöstkusten fotograferad av Valdiviaexpeditionen 26 november 1898. Färglagt svartvitt fotografi.

Ön anses inte vara en del av Norge, men hör till Norge som en slags koloni (norska: biland).[1] Ön är under norsk överhöghet men inte en del av Norge vilket betyder att ön kan säljas eller avyttras utan att det strider mot grundlagen. Tillsammans med Peter I:s ö och Dronning Maud Land (Norges anspråk på Antarktis) kallas områdena Norska Antarktis.

Ön är helt obebodd. Därför finns det ingen kommunal förvaltning över ön, inga val, inget självstyre (trots att ön inte är en del av Norge) och så vidare. Bouvetön förvaltas direkt från Norge av Norsk Polarinstitutt. Det finns inte heller postgång eller teleförbindelse, eller koder för detta. Det finns faktiskt en internetdomän tilldelad, ".bv" som inte används.

Bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Satellitbild över Bouveteön

Ön är helt obebodd, men det finns en automatisk väderstation på ön. Det har funnits en byggnad på 36 m² som använts som skydd vid besök, men satellitbilder visade 2007 att den försvunnit. Undersökningar vid ett senare besök visar att ett jordskred tagit den. Man planerar en ersättning.

Djur och växter[redigera | redigera wikitext]

Bland häckande djur finns havsfåglar (sydlig stormfågel, brokpetrell, stormsvalor, antarktisk labb), pingviner (ringpingvin och gultofspingvin) och sälar (sjöelefanter och antarktisk pälssäl). Ön är viktig för fortplantningen i området då det inte finns annat land på långt avstånd. Det finns lavar och mossor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bouvetön upptäcktes den 1 januari 1739 av en expedition under ledning av den franske sjöofficeren Jean-Baptiste Charles Bouvet de Lozier som dock aldrig själv lyckades landstiga. Bristfälliga koordinater gjorde att ön inte hittades igen förrän 1808 av de brittiska valfångarna James Lindsay och Thomas Hopper.

Första landstigningen gjordes 1822 av den amerikanske kaptenen Benjamin Morrell som då namngav den Bouvet för att hedra upptäckaren. Ön återfanns och beskrevs 1898 av den tyska Valdiviaexpeditionen.[2] I februari 2012 bestegs den högsta punkten, Olavtoppen, för första gången.[3]

Bouvetön i fiktion[redigera | redigera wikitext]

Filmen Alien vs. Predator och boken A Grue of Ice ("Albatrossfoten") av Geoffrey Jenkins utspelar sig på Bouvetön. Filminspelningen gjordes inte där utan i en studio.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Biland
  2. ^ Nordisk familjebok
  3. ^ ”Making history summiting of the most remote land on earth”. EXPEDITION POUR LE FUTUR. 2012-03-04. http://notrefutur.org/making-history-summiting-of-the-most-remote-land-on-earth/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]