Brandts fladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brandts fladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
060809-224340 0029 Myotis brandtii.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Myotis
Art Brandts fladdermus
M. brandti
Vetenskapligt namn
§ Myotis brandti
Auktor Eversmann, 1845
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN
Utbredningsområde enligt IUCN
Hitta fler artiklar om djur med

Brandts fladdermus (Myotis brandti), även kallad Brandts mustaschfladdermus är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae, till förväxling lik mustaschfladdermusen.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Brandts fladdermus är en av Europas minsta fladdermusarter med en vingbredd upp till 25 cm, kroppslängd mellan 4 och 5 cm och vikt på ca 5-10 g.[2][3]

Pälsen är mörkt brungrå på ovansidan, ljusare under. "Mustasch" i namnet syftar på ett antal långa hår i mungiporna. Det är ofta svårt att skilja Brandts fladdermus från den betydligt ovanligare mustaschfladdermusen. Äldre individer blir ofta mera rödbruna på ovansidan, men för att vara säker på vilken art det rör sig om, bör man kontrollera tänderna (premolarerna) eller, om det är en hanne, penisens form, som är klubbformad, ej rak som hos mustaschfladdermusen.[2]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Påminner troligtvis om mustaschfladdermusens med samma låga och fladdrande flykt som denna. Födan består av allehanda insekter och spindlar.[3]

Arten finns framför allt i skogsmark. Lätet är detsamma som hos mustaschfladdermusen, distinkta, regelbundna knäppningar med en medelfrekvens på omkring 45 kHz.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten finns i Europa med undantag för den allra nordligaste delen[2]. I Sverige finns den troligtvis från Skåne till södra Norrbotten (osäkerheten beror på svårigheterna att skilja den från mustaschfladdermusen). Den är troligen tämligen vanlig. Arten är ännu inte funnen på Öland, men är vanlig på Gotland.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Myotis brandtiIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 30 januari 2009.
  2. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 46. ISBN 91-46-16576-2 
  3. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 234-235. ISBN 91-1-864142-3 
  4. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 27. ISBN 91-85094-60-9 
  5. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05.