Brandts fladdermus
| Brandts fladdermus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Myotis |
| Art | Brandts fladdermus Myotis brandti |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myotis brandti | |
| Auktor | Eversmann, 1845 |
| Utbredning | |
Utbredningsområde enligt IUCN
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Brandts fladdermus (Myotis brandti), även kallad Brandts mustaschfladdermus är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae, till förväxling lik mustaschfladdermusen.
Innehåll |
[redigera] Beskrivning
Brandts fladdermus är en av Europas minsta fladdermusarter med en vingbredd upp till 25 cm, kroppslängd mellan 4 och 5 cm och vikt på ca 5-10 g.[2][3]
Pälsen är mörkt brungrå på ovansidan, ljusare under. "Mustasch" i namnet syftar på ett antal långa hår i mungiporna. Det är ofta svårt att skilja Brandts fladdermus från den betydligt ovanligare mustaschfladdermusen. Äldre individer blir ofta mera rödbruna på ovansidan, men för att vara säker på vilken art det rör sig om, bör man kontrollera tänderna (premolarerna) eller, om det är en hanne, penisens form, som är klubbformad, ej rak som hos mustaschfladdermusen.[2]
[redigera] Vanor
Påminner troligtvis om mustaschfladdermusens med samma låga och fladdrande flykt som denna. Födan består av allehanda insekter och spindlar.[3]
Arten finns framför allt i skogmark. Lätet är detsamma som hos mustaschfladdermusen, distinkta, regelbundna knäppningar med en medelfrekvens på omkring 45 kHz.[4]
[redigera] Utbredning
Arten finns i Europa med undantag för den allra nordligaste delen[2]. I Sverige finns den troligtvis från Skåne till södra Norrbotten (osäkerheten beror på svårigheterna att skilja den från mustaschfladdermusen). Den är troligen tämligen vanlig. Arten är ännu inte funnen på Öland, men är vanlig på Gotland.[5]
[redigera] Referenser
- ^ Myotis brandti på IUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 30 januari 2009.
- ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 46. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 234-235. ISBN 91-1-864142-3
- ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 27. ISBN 91-85094-60-9
- ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05.
