Bromsar
- För den tekniska anläggningen se broms.
- Blinning leder hit. Det kan även syfta på en variant av maträtten kroppkakor.
| Bromsar | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djurriket Animalia |
| Stam | Leddjur Anthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Tvåvingar Diptera |
| Underordning | Flugor Brachycera |
| Familj | Bromsar Tabanidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tabanidae | |
| Auktor | Latreille, 1802 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Bromsar (latin: Tabanidae) är en familj i insektsordningen tvåvingar och underordningen flugor.
Innehåll |
[redigera] Kännetecken
Bromsarna är kraftigt byggda och har ett stort huvud och stora, skimrande fasettögon. Mundelarna är stickande och sugande. Beroende på art varierar längden från 6 till 30 mm. De är snabba flygare; fäbromsen kan komma upp i en hastighet av 60 km/h.
[redigera] Utbredning
Det finns över 4 000 arter av broms världen över. I Sverige finns 45 arter fördelade på sju släkten, varav de mest anmärkningsvärda är boskapsbromsen (Tabanus bovinus), regnbromsen (Tabanus tarandinus) och blindbromsen (Chrysops caecutiens).
[redigera] Levnadssätt
Bromsar är blodsugande insekter, som anfaller idisslande däggdjur, hästar och människor. Det är dock endast honan som suger blod, vilket hon behöver för att utveckla sina ägg. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar. Bromsarna genomgår fullständig metamorfos, det vill säga att äggen kläcks till larver som måste äta och växa innan de kan förpuppa sig och förvandlas till vuxna insekter. Utvecklingstakten bestäms till stor del av temperaturen.
[redigera] Systematik
Familj Tabanidae (Bromsar)
- underfamilj Chrysopsinae
- underfamilj Pangoniinae
- underfamilj Tabaninae
[redigera] Etymologi
Bromsar kallas även blinningar, som är ett ord som används framför allt i västra Sverige. På Öland och Gotland förekommer varianten blinding. Roten i båda dessa namnformer är uppenbarligen dialektala varianter av ordet blind. En art kallas ju också på riksspråk blindbroms. Detta i sin tur kan härledas till latinets caeutiens = cæutiens, vilket är besläktat med cæcus, som betyder just blind. Blindbromsen torde se lika bra som andra bromsar, och varför Linné myntade detta namn är oklart. Det finns en del förklaringsförsök, till exempel att blindbromsen, när den väl slagit sig ner på ett offer, inte låter sig skrämmas bort av någonting; den suger såsom om den vore blind för vad som händer i omgivningen.
I norra Sverige finns den dialektala varianten bräms, i Västergötland klägge[1] (som uttalas med tjockt "L") och i de södra delarna av Sverige kallas den lokalt för gråpåg.
[redigera] Noter
Denna artikel är delvis baserad på en översättning från engelska Wikipedia.
- ^ Johan Ernst Rietz (1862-1867) Svenskt dialektlexikon: ordbok öfver svenska allmogespråket, sid:331