Bruno Liljefors

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bruno Liljefors
Bruno Liljefors 100viktigaste.jpg
Född 14 maj 1860
Uppsala, Sverige
Död 18 december 1939 (79 år)
Stockholm, Sverige
Nationalitet Svensk
Fält Måleri
Motiv Djur och natur
Utbildning Kungliga Akademien för de fria konsterna
Signatur
Brunoliljefors signature.png

Bruno Andreas Liljefors, född 14 maj 1860 i Uppsala, död 18 december 1939 i Stockholm, var en svensk konstnär. Han är kanske mest känd för sina natur- och djurmotiv, särskilt med dramatiska situationer. Flera av hans verk skildrar fåglar och hans sätt att skildra dessa, med inslag av impressionistiska penseldrag, har med åren blivit stilbildande inom genren för fågelmåleri.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Liljefors började 1879 vid Konstakademiens principskola, men trivdes aldrig måla antiker och efter tredje året, våren 1882, följde han Zorns exempel och övergav akademien[1]. 1882 reste han till Düsseldorf för att studera djurmåleri. Efter en månad reste han vidare till Oberbayern med stipendiaten Johan Tirén, där Liljefors målade en katt på fågeljakt som senare förvärvades av Pontus Fürstenberg[2]. Kamraterna fortsatte resan mot Rom, Napoli, och Paris med omnejd. Här kom han att ta stor inspiration från konstnärskolonin i Grez-sur-Loing, påverkad av både plein-air-måleriet och tidens mode för japanska träsnitt[3]. Han tillhörde under 1880-talet de så kallade Opponenterna som var kritiska till Konstakademiens utbildning och dess rektor Georg von Rosen.

Liljefors skildrade i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, de vilda djurens vardag med deras rörelser, anatomi och anpassning till landskapet. Kända verk är målningar som Rävfamilj (1886) och Havsörnar (1897), samt skulpturen Lek (1930) vid Stockholms Stadion. Han målade även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet på Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893.[4]

1906 blev Liljefors ledamot av Berlins konstakademi och 1919 filosofie hedersdoktor vid Rostocks universitet.[5]

Undantaget vintern 1888-89, då Liljefors kort övertog Carl Larssons syssla som ledare av konstskolan i Göteborg, förblev han bofast i sin hembygd på Uppsalaslätten, innan han sommaren 1894 sökte sig ut i Stockholms skärgård[6]. Här fann han nya motiv längs havsbandets rika fågelliv, bland skär, stenhällar, vågor och bränningar. Bruno Liljefors ateljé finns i Österbybruk där han levde och verkade mellan 1917-1932. Även hans jaktstuga på Bullerön i Stockholms skärgård finns bevarad och är öppen för besökare. På ön kunde Bruno studera många av skärgårdens fåglar och djur i sin naturliga miljö. Han skapade en sötvattensdamm på ön för att kunna studera sjöfåglarnas naturliga rörelsemönster. Jaktstugan togs senare över av Torsten Kreuger.

Från 1932 bodde Liljefors i en tre-etagevåning i SportpalatsetKungsholmen i Stockholm.[7]. 1934 utkom hans memoarer Det vildas rike.

Bruno Liljefors ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[8]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Jaktstugan på Bullerön.
Bruno Liljefors gravvård på Uppsala gamla kyrkogård.

Bruno Liljefors farfar var bonde och mästerskytt, fadern Anders Liljefors handelsman - kruthandlare - och modern Maria Margareta, född Lindbäck.[9] Gift 1:o 1887 med Anna Olivia, född Olofsson, barn: Andreas (född 1888), tvillingarna Brigitta och Carin (födda 1889, döda 1890), Birgitta (född 1891) och Signe (född 1892). Gift 2:o 1895 med Signe Adolfina Helena, född Olofsson 1871, barn: Blanka Helena (född 1896), Håkan Bruno (född 1898), Signe Barbro (född 1899), Staffan Bruno (född 1900), tvillingarna Yrsa och Lindorm (födda 1909) samt Kraka (född 1911). Han var bror till tonsättaren och dirigenten Ruben Liljefors.

Bruno Liljefors var morfar till konstvetaren Jacques Tersmeden samt farmors far till journalisten Carl Bruno Tersmeden.

Akrobat och gymnast[redigera | redigera wikitext]

En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast. Han var mycket atletisk och vältränad med barr som specialitet. Med sina bröder Carl och Pontus bildade han akrobatgruppen Bröderna Manzondi. Samtida bedömare, bland andra kraftatleten Calle Sven, vittnade om att deras uppträdande höll mycket hög klass. Bland annat uppträdde de på Kungliga Operan och Sveasalen. Bruno Liljefors menade själv att han hade mycket nytta av sin fina fysik när han var ute i naturen och målade. Inte minst när han lyckades klättra upp i en tjugo meter hög tall för att studera ett fiskgjusebo på nära håll.[10]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet II. Från Karl XV till Sekelslutet (2. uppl.). Stockholm: Albert Bonniers Förlag  Sida 390
  2. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet II. Från Karl XV till Sekelslutet (2. uppl.). Stockholm: Albert Bonniers Förlag  Sida 391
  3. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet II. Från Karl XV till Sekelslutet (2. uppl.). Stockholm: Albert Bonniers Förlag  Sida 391
  4. ^ ”Om Biologiska Museet”. Biologiska museet, Stockholm. http://www.biologiskamuseet.com/page.asp?Sida=Om&Nr=1. 
  5. ^ Liljefors, Bruno i Vem är det 1925
  6. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet II. Från Karl XV till Sekelslutet (2. uppl.). Stockholm: Albert Bonniers Förlag  Sida 393-4
  7. ^ http://www.brfsportpalatset.com/historia.htm
  8. ^ Liljefors, Bruno Andreas på svenskagravar.se
  9. ^ Liljefors, Bruno i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  10. ^ Backman, Olle (2007). Cirkusatleter och kraftekvilibrister: svenska kraftkarlar i ord och bild (1. uppl.). Borås: Recito. Libris 10491185. ISBN 978-91-85879-02-1 [sidnummer behövs]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]