C.V.A. Strandberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
C. V. A. Strandberg
Strandberg, CVA - litografi med signatur - AF.jpg
Pseudonym Talis Qualis, ibland stavad Talis Qvalis ("jag är sådan jag är")
Född 16 januari 1818
Stigtomta, Södermanland, Sverige
Död 5 februari 1877
Stockholm, Sverige
Yrke Författare
Journalist
Nationalitet Sverige Svensk
Verksam 1845-1877
Namnteckning
Cva strandberg signature.jpg
C.V.A. Strandbergs gravvård på Solna kyrkogård.

C.V.A. Strandberg (eller C.W.A.), Carl Wilhelm August Strandberg (ibland stavad Carl Vilhelm), pseudonym Talis Qualis, ibland stavad Talis Qvalis (latin: "jag är sådan jag är"), född 16 januari 1818 i Stigtomta, Södermanland, död 5 februari 1877 i Stockholm, var en svensk författare, journalist och översättare, samt ledamot av Svenska Akademien från 1862. Han var bror till operasångaren Olof Strandberg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Strandberg började studera i Uppsala 1837, men flyttade redan året därpå till Lund och tog kansliexamen 1847. Samma år gifte han sig. Han avled 1877 sittande vid sitt skrivbord och efterträddes i Akademien av Viktor Rydberg, som 1895 avled på samma sätt. Strandberg skrev texten till "Kungssången" 1844, egentligen inte främst av vördnad för kungahuset utan för att förmå kungen till anfallskrig mot Ryssland i syfte att återerövra Finland. Strandberg saknade i själva verket inte republikanska och revolutionära sympatier.

Strandberg var en av de främsta skalderna inom Sveriges landamären under efterromantikens tid. Hans första diktning bar politisk prägel och var påverkad av "det unga Tysklands" politiska poesi. Det var som student i Lund han med kväden gav ett uttryck åt ungdomens frihetsträngtan och åt den sympati för de förtryckta folken, som under 1840-talet klappade i många svenska hjärtan, liksom åt det då gängse hatet mot Ryssland.

Han fann så småningom sin egen svenska ton, och i likhet med Runeberg lyckades han att därför skapa ett verklighetstroget, stundom drastiskt uttryck i en form, som utmärker sig för käck ursprunglighet och en viss knapphet. Hans första originaldikter, som utgavs under den krigiska titeln Sånger i pansar (1845), omfattade en mängd glödande, hänsynslösa dikter, bland dem stycket "Vaticinium", som, i likhet med flera andra, utmanar till krig ("Finland, så jag ville ropa") mot "världens Goliat", den ryske grannen. Till denna samling hör också den länge såsom folksång sjungna "Ur svenska hjärtans djup en gång".

Efter denna diktsamling följde Vilda rosor, 1848 med flera. Strandbergs diktning utvecklade sig senare till mera mognad; det lidelsefulla, ohejdade gav vika för det mera formbehärskade; hans skaldskap företer nu släktskap med realismen hos Runeberg. Bland hans senare dikter märks sådana stycken som "Mitt döda barn", "Fanny" och "De små nattvardsbarnen". Som översättare har han bland annat med vår litteratur införlivat Lord Byrons berättande dikter (Don Juan; Poetiska berättelser).

Bibliografi - originalverk[redigera | redigera wikitext]

Samlade och valda verk[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Israel Hwasser
Svenska Akademien,
Stol nr 16

1862-1877
Efterträdare:
Viktor Rydberg