Kjell Espmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kjell Erik Espmark, född 19 februari 1930 i Strömsund, är en svensk författare, litteraturvetare; professor vid Stockholms universitet 1978-95 och ledamot av Svenska Akademien. Han invaldes i Svenska Akademien 5 mars 1981, som efterträdare till språkforskaren Elias Wessén på stol nr 16, och tog sitt inträde 20 december samma år.

Espmarks skönlitterära författarskap, vilket inleddes 1956, omfattar ett stort antal diktsamlingar, romaner och essäistiska arbeten.[1] Han har även skrivit monografier om Harry Martinson och Tomas Tranströmer, en doktorsavhandling om Artur Lundkvists diktning samt en omfattande historik om Nobelpriset i litteratur.

Espmark debuterade som poet 1956 och har givit ut en lång rad diktsamlingar. Vintergata (2007) ses som en höjdpunkt i hans lyriska författarskap och har kallats för "den bästa diktsamling som någon svensk poet hittills har givit ut under 2000-talet".[2] 2010 utgavs Det enda nödvändiga. Dikter 1956-2009. Samma år kom även memoarboken Minnena ljuger.

I den uppmärksammade romansviten Glömskans tid 1987-1997 skildrar han i sju korta romaner människor från olika samhällsklasser. Den har beskrivits som "En romansvit tecknad i mörkast tänkbara färger och utan motsvarighet i vår tid".[3]

Han var från 1959 till hustruns död gift med Anna Elisabeth Espmark (1938–2000)[4][5] och är nu omgift med Monica Lauritzen.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Mordet på Benjamin 1956 (diktsamling)
  • Världen genom kameraögat 1958
  • Mikrokosmos 1961
  • Livsdyrkaren Artur Lundkvist 1964 (doktorsavhandling)
  • Det offentliga samtalet 1-25, 1968
  • Harry Martinson erövrar sitt språk 1970 (monografi över Harry Martinson)
  • Samtal under jorden 1-25 1972
  • Tal på Övralid 1974, 1975
  • Det obevekliga paradiset 1-25 1975
  • Att översätta själen 1975
  • Sent i Sverige 1976 (3 diktsamlingar)
  • Själen i bild 1977
  • Försök till liv 1979 (diktsamling)
  • Elias Wessén 1981
  • Tecken till Europa 1982 (diktsamling)
  • Resans formler 1983 (monografi över Tomas Tranströmer)
  • Den hemliga måltiden 1984 (diktsamling)
  • Dialoger 1985
  • Det litterära Nobelpriset 1986
  • Den motsträviga skapelsen 1987
  • Glömskan 1987 (roman)
  • Missförståndet 1989 (roman)
  • Föraktet 1991 (roman)
  • När vägen vänder 1992
  • Lojaliteten 1993 (roman)
  • Hatet 1995 (roman)
  • Revanschen 1996 (roman)
  • Glädjen 1997 (roman)
  • Det andra livet 1998
  • Glömskans tid 1999
  • Voltaires resa 2000
  • Litteraturpriset 2001
  • De levande har inga gravar 2002
  • Utanför kalendern 2003
  • Harry Martinson-mästaren 2005
  • Motvilliga historier 2006
  • Vintergata 2007
  • Albatrossen på däcket 2008 (essäer)
  • Det enda nödvändiga. Dikter 1956-2009
  • Minnena ljuger 2010
  • Marx i London och andra pjäser 2011
  • I vargtimmen 2012

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kjell Espmark tilldelas Tranströmerpriset 2010”. Västerås Stad. 10 mars 2010. http://www.vasteras.se/kulturfritid/Sidor/kjellespmarktilldelastranstromerpriset.aspx. Läst 10 mars 2010. 
  2. ^ svd 2010
  3. ^ Jan Arnald i presentationen av Espmark på Svenska Akademiens webbsida.
  4. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  5. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Elias Wessén
Svenska Akademien,
Stol nr 16

1981-
Efterträdare:
innehar fortfarande posten