Kjell Espmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kjell Espmark
Född 19 februari 1930 (84 år)
Strömsund,  Sverige
Yrke Författare, litteraturvetare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Verksam 1956
Genrer Romaner, lyrik, litteraturvetenskap
Make/maka Monica Lauritzen

Kjell Erik Espmark, född 19 februari 1930 i Strömsund, är en svensk författare, litteraturvetare; professor vid Stockholms universitet 1978–95 och ledamot av Svenska Akademien. Han invaldes i Svenska Akademien 5 mars 1981, som efterträdare till språkforskaren Elias Wessén på stol nr 16, och tog sitt inträde 20 december samma år.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Espmarks skönlitterära författarskap, vilket inleddes 1956, omfattar ett stort antal diktsamlingar, romaner och essäistiska arbeten.[1] Han har även skrivit monografier om Harry Martinson och Tomas Tranströmer, en doktorsavhandling om Artur Lundkvists diktning samt en omfattande historik om Nobelpriset i litteratur.

Espmark debuterade som poet 1956 och har givit ut en lång rad diktsamlingar. Vintergata (2007) ses som en höjdpunkt i hans lyriska författarskap och har kallats för "den bästa diktsamling som någon svensk poet hittills har givit ut under 2000-talet".[2] 2010 utgavs Det enda nödvändiga. Dikter 1956-2009. Samma år kom även memoarboken Minnena ljuger.

I den uppmärksammade romansviten Glömskans tid 1987–1997 skildrar han i sju korta romaner människor från olika samhällsklasser. Den har beskrivits som "En romansvit tecknad i mörkast tänkbara färger och utan motsvarighet i vår tid".[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var från 1959 till hustruns död gift med Anna Elisabeth Espmark (1938–2000)[4][5] och är nu omgift med Monica Lauritzen.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Mordet på Benjamin 1956 (diktsamling)
  • Världen genom kameraögat 1958
  • Mikrokosmos 1961
  • Livsdyrkaren Artur Lundkvist 1964 (doktorsavhandling)
  • Det offentliga samtalet 1-25, 1968
  • Harry Martinson erövrar sitt språk 1970 (monografi över Harry Martinson)
  • Samtal under jorden 1-25 1972
  • Tal på Övralid 1974, 1975
  • Det obevekliga paradiset 1-25 1975
  • Att översätta själen 1975
  • Sent i Sverige 1976 (3 diktsamlingar)
  • Själen i bild 1977
  • Försök till liv 1979 (diktsamling)
  • Elias Wessén 1981
  • Tecken till Europa 1982 (diktsamling)
  • Resans formler 1983 (monografi över Tomas Tranströmer)
  • Den hemliga måltiden 1984 (diktsamling)
  • Dialoger 1985
  • Det litterära Nobelpriset 1986
  • Den motsträviga skapelsen 1987
  • Glömskan 1987 (roman)
  • Missförståndet 1989 (roman)
  • Föraktet 1991 (roman)
  • När vägen vänder 1992
  • Lojaliteten 1993 (roman)
  • Hatet 1995 (roman)
  • Revanschen 1996 (roman)
  • Glädjen 1997 (roman)
  • Det andra livet 1998
  • Glömskans tid 1999
  • Voltaires resa 2000
  • Litteraturpriset 2001
  • De levande har inga gravar 2002
  • Utanför kalendern 2003
  • Harry Martinson-mästaren 2005
  • Motvilliga historier 2006
  • Vintergata 2007
  • Albatrossen på däcket 2008 (essäer)
  • Det enda nödvändiga. Dikter 1956-2009
  • Minnena ljuger 2010
  • Marx i London och andra pjäser 2011
  • I vargtimmen 2012 (roman)
  • Hoffmanns försvar 2013 (roman)
  • Den inre rymden 2014 (diktsamling)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kjell Espmark tilldelas Tranströmerpriset 2010”. Västerås Stad. 10 mars 2010. http://www.vasteras.se/kulturfritid/Sidor/kjellespmarktilldelastranstromerpriset.aspx. Läst 10 mars 2010. 
  2. ^ svd 2010
  3. ^ Jan Arnald i presentationen av Espmark på Svenska Akademiens webbsida.
  4. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  5. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Elias Wessén
Svenska Akademien,
Stol nr 16

1981-
Efterträdare:
innehar fortfarande posten