Carmen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Carmen (olika betydelser).
Affisch för Carmens premiär 1875.
Affisch från ca 1896.

Carmen är en fransk opera (drame lyrique) i fyra akter med musik av Georges Bizet. Libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halévy baserat på Prosper Mérimées kortroman Carmen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Operan uruppfördes i Paris den 3 mars 1875 men mottogs skeptiskt av publiken. En av anledningarna tros vara den socialrealistiska miljön - något helt nytt inom operakonsten. Den nästan eniga franska kritikerkårens skepsis delades inte av dåtidens giganter, utan Richard Wagner, Johannes Brahms och Peter Tjajkovskij var positiva. Filosofen Friedrich Nietzsche skrev beundrande om det nyskapande i verket. Efter stor framgång i Wien samma år har den gjort segertåg jorden runt och är en av de mest spelade och populära operorna genom tiderna. Bizet hade stor förmåga att komponera melodier, men ironiskt nog är den kanske mest berömda sången Habanera (dans från Havanna) en omarbetning av en dåtida schlager.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 22 mars 1878 och den iscensattes åter med premiär den 1 november 1905, den 1 november 1922, den 22 september 1949, den 8 oktober 1954 i en nyöversättning av Axel Strindberg och den 24 mars 1973 i en nyöversättning av Caj Lundgren.[1]

Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 16 april 1996 i regi av Staffan Aspegren och återigen den 5 februari 2000 i regi av Wilhelm Carlsson[2] samt på Folkoperan med premiär i september 1982 och ånyo den 20 september 1996.[3]

Roller[redigera | redigera wikitext]

  • Carmen, zigenerska och cigarettarbeterska (mezzosopran)
  • Don José, korpral vid ett dragonregemente (tenor)
  • Escamillo, tjurfäktare (baryton)
  • Michaela, bondflicka från don Josés hembygd (sopran)
  • Zuniga, löjtnant (bas)
  • Morales, korpral (bas)
  • Dancaïro, smugglare (baryton)
  • Remendado, smugglare (tenor)
  • Frasquita, zigenarflicka (sopran)
  • Mercedes, zigenarflicka (sopran)
  • Lillas Pastia - talroll

Dragoner, promenerande, gatpojkar, cigarettarbeterskor, smugglare och tjurfäktare.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelar sig i Sevilla på 1820-talet. Föreställningen varar omkring 3 timmar och 15 minuter. Titelrollen Carmen är en moraliskt tvivelaktig zigenerska som arbetar i en cigarettfabrik. Hon bedårar männen genom sin skönhet och sitt utmanande sätt. Tjurfäktaren Escamillo och korpralen Don José blir båda förälskade i henne och drabbas av svartsjuka, vilket får ödesdigra konsekvenser för Carmen. Övriga tvivelaktiga figurer är smugglare, småtjuvar, horor m.fl. vilket kan ha fått premiärpubliken att tappa fokus på musiken, vars melodier har blivit oförglömliga. Kärlek, svartsjuka och död var inget nytt inom operan, men hade dittills endast utspelats i de högre samhällsklasserna och inte bland arbetare och lägre militärer.

Akt 1

En litografi från akt 1 från första uppförandet, av Pierre-Auguste Lamy, 1875

Ett torg, i Sevilla. Till höger, en dörr till en tobaksfabrik. På baksidan, en bro. Till vänster, ett vakthus.

En grupp soldater kopplar av på torget och väntar på vaktavlösningen. De kommenterar de förbipasserande ("Sur la place, chacun passe"). Micaela dyker upp, söker José. Morales berättar att "José är ännu inte i tjänst" och uppmanar henne att vänta med dem. Hon avböjer, säger hon kommer tillbaka senare. José kommer med den nya vakten, som blir hälsade och imiterade av en skara gatpojkar ("Avec la garde montante").

  När fabriksklockan ringer, dyker cigarettflickor upp och skämtar med de unga männen på torget ("La Cloche en Sonne"). Carmen kommer in och sjunger sin provocerande habanera om den vilda kärlekens natur ("L'amour est un oiseau rebelle"). Männen ber henne att välja en älskare, och efter att ha retats en stund kastar hon en blomma till Don José, som hittills har ignorerat henne men nu är irriterad av hennes fräckhet.

När kvinnorna går tillbaka till fabriken, återgår Micaela och ger José ett brev och en kyss från sin mor ("Parle-moi de ma mère!"). Han läser att hans mor vill att han ska återvända hem och gifta sig Micaela, som retirerar i blyg förlägenhet när hon hör det. Precis som José förklarar att han är redo att lyssna på sin mors önskan, strömmar kvinnorna upprört ut från fabriken. Zuniga, officeren för vakten, får reda på att Carmen har attackerat en kvinna med en kniv. När Carmen ställs till svars , svarar hon trotsigt och hånfullt. ("Tra la la ... Coupe-moi, Brule-moi"); Zuniga ger order till Jose att binda hennes händer medan han förbereder häktningsordern. När Carmen är ensam med José, förtrollar hon honom med en seguidilla, där hon sjunger om en natt av dans och passion med sin älskare - vem det än må vara - i Lillas Pastia taverna. Förvirrad men ändå fascinerad, samtycker José till att lossa på repet som hon har runt händerna. När hon leds bort knuffar hon sin eskort till marken och springer skrattande iväg. José arresteras för tjänstefel.

Akt 2

Lillas Pastias värdshus

En månad har gått. Carmen och hennes vänner Frasquita och Mercedes underhåller Zuniga och andra officerare ("Les tringles des sistres tintaient") i Pastias värdshus. Carmen blir glad när hon hör att José frigivits efter en månad i fängelse. Utanför hörs en kör och procession som meddelar ankomsten av Toreador Escamillo ("Vivat, vivat le Torero"). När han bjuds in på värdshuset introducerar han sig själv med "Toreadorsången" ("Votre toast, je peux vous le rendre") och ställer in siktet på Carmen. Men hon föser honom åt sidan. Lillas Pastia kör bort massorna och soldaterna.

När endast Carmen, Frasquita och Mercedes kvar, anländer smugglarna Dancaïre och Remendado och avslöja sina planer på att avyttra sitt nyligen förvärvade smuggelgods ("Nous avons en tête une affaire"). Frasquita och Mercedes är villiga att hjälpa dem, men Carmen vägrar, eftersom hon vill vänta på José. När smugglarna gått anländer José. Carmen ger honom en privat exotisk dans- och sånguppvisning ("Je vais danser sv votre honneur ... La la la"), men under hennes sång hörs en avlägsen hornsignal från kasernen. När José säger att han måste återvända till sin plikt, hånar hon honom. Han svarar genom att visa henne den blomma som hon kastade till honom på torget ("La fleur que tu m'avais jetée"). Carmen kräver att han visar sin kärlek genom att följa henne i stället. José vägrar att desertera, men när han förbereder sig för att gå tillbaka, kommer Zuniga in och letar efter Carmen. Han och José börjar slåss, men skiljs åt av de återvändande smugglarna, som håller tillbaka Zuniga. Efter att ha attackerat en överlägsen officer, har José nu inget annat val än att följa med Carmen och smugglarna ("Suis-nous à travers la campagne").

Akt 3

En öde plats i bergen

Carmen och José kommer in tillsammans med smugglarna och deras byte ("Ecoute, écoute, compagnons"); Carmen har nu blivit tröttnat på José och säger till honom hånfullt att han bör gå tillbaka till sin mamma. Frasquita och Mercedes roa sig genom att spå sig i kort; Carmen slår sig ned hos dem och finner att korten förutsäger hennes död, och även Josés. Kvinnorna går iväg för att distrahera tulltjänstemännen som bevakar platsen. José får stå på vakt.

Micaela kommer dit med en guide, för att hitta José. Hon ska försöka rädda honom från Carmen ("Je dis que rien ne m'épouvante"). Hon hör ett skott och gömmer sig i skräck; Det är José, som har skjutit mot en inkräktare som visar sig vara Escamillo. Josés glädje över att möta tjurfäktaren vänds sig till vrede när Escamillo förklarar att han är förälskad i Carmen. De börjar slåss ("Je suis Escamillo, torero de Grenade"), men avbryts av de återvändande smugglarna ("Hola, hola José"). När Escamillo går bjuder han alla till sin nästa tjurfäktning i Sevilla. Micaela upptäcks; först vill José inte följa med henne, trots Carmens hån, men han ändrar sig när han får veta att hans mor är döende. När han går, svär han att komma tillbaka. I fjärran hörs Escamillo som sjunger Toreadorsången.


Akt 4

Ett torg i Sevilla. I fonden syns ytterväggarna på en gammal amfiteater

Föreställning av Carmen i Masada 2004

Zuniga, Frasquita och Mercedes är i publiken och väntar på att tjurfäktarna ska komma ("Les voici! Voici la kadrille!"). Escamillo kommer fram tillsammans med Carmen, och de uttrycker sin ömsesidiga kärlek ("Si tu m'aimes, Carmen"). När Escamillo går in på arenan varnar Frasquita Carmen att José är i närheten, men Carmen är inte rädd och vill tala med honom. Hon är ensam när hon konfronteras med den desperata José ("C'est toi! C'est moi!"). Medan han förgäves ber henne att återvända till honom, hörs jubel hörs från arenan. José gör ett sista försök, men Carmen kastar föraktfullt ringen han gav henne och försöker att komma in på arenan. Han knivhugger henne, och just som Escamillo hyllas av massorna, dör Carmen. José knäböjer och sjunger ("Ah Carmen ma Carmen adoree!!") Samtidigt som publiken lämnar arenan, bekänner José att han dödat den kvinna han älskade.

Kända sångnummer[redigera | redigera wikitext]

  • Akt 1. Dragonkören (Se på folket där på torget, par om par drar förbi!); Gatpojkarnas kör (Spjut och lansar har vi alla); Cigarettarbeterskornas kör (Se den blånande röken); Brevduetten (O mor o som en syn för mina ögon står hon nu); Seguidillan (Nära vid bron i Sevilla, där hos min vän Lillas Pastia).
  • Akt 2. Zigenarvisa (Hör rassel, pingel vår musik! Zigenardans i heta nätter); Toreadorsången (Toreador en garde! Toredador! Toreador!); Smugglarkvintetten (Vi ha nosat opp en affär); Alcalavisan (Stanna där! Vem är där! Tapper ung dragon!); Blomsterarian (Se Carmen, din röda blomma).
  • Akt 3. Spåvisan (Den gamla nötta leken spådde sorg och död); Micaelas aria (Så ensam är ingen på jord).
  • Akt 4. Kör (Två pesetas); Slutscenen (Ni kan fängsla mig nu. D'ä jag som dödat Carmen! Ah! min Carmen. Ah! Min älskade Carmen).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Bizet, Georges; Mérimée, Prosper; Hedberg, Frans; Meilhac, Henri (1931). Carmen : operacomique i fyra akter efter Prosper Mérimées novell. Operarepertoar ; 77 (7. uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris 1350378 
  • Bizet, Georges; Meilhac, Henri; Halévy, Ludovic; Strindberg, Axel (1991). Carmen : opera i fyra akter. Operans textböcker, 0282-0420 ; 14. Stockholm: Operan. Libris 7756364. ISBN 91-86260-18-9 
  • Bizet, Georges; Halévy, Ludovic; Meilhac, Henri; Hedberg, Frans; Lindman, Magnus; Melani, Mellika (2010). Carmen. Göteborg: Backa Teater. Libris 12039262 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ GöteborgsOperan
  3. ^ Folkoperan
  • Rabe, Julius (1939). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. [1]. Stockholm: Radiotjänst. Sid. [159]-180. Libris 8224610 
  • Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Röda volymen. Stockholm: Forum. Sid. 7-[14]. Libris 8222030 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. [125]-133. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1 
  • Platen, Gustaf von (2001). Premiärer : succéer och fiaskon - triumfer och tragedier. Stockholm: Fischer & Co. Libris 8369735. ISBN 91-7054-942-7