Corvus

Corvus är även det latinska namnet för stjärnbilden Korpen.

Corvus
Korp (Corvus corax)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Kråkfåglar Corvidae
Släkte	Corvus Linné, 1758
Arter
Se text

Corvus är ett släkte inom familjen kråkfåglar (Corvidae) bland tättingarna. Släktet består av ett 40-tal arter som förekommer på alla kontinenter utom Sydamerika och Antarktis, och på många öar långt ute till havs. Släktet har inget fastslaget svenskt trivialnamn men kallas ibland "korpsläktet", "kråksläktet", "äkta kråkor" eller endast "kråkor".

Utseende och fältkännetecken

Släktet består av stora tättingar som antingen är helsvarta, eller mestadels svarta med vita eller gråa partier. De varierar i storlek från kaja, som trots allt är större än merparten av övriga tättingar, till korp och tjocknäbbad korp. De rör sig gärna på marken och flyger jämnt och stadigt.

Deras näbb är tjock och stark, av medellängd, lite nedböjd, utåt hoptryckt, på ovansidan kullrig och med smalare spets. Underkäken saknar längsgående köl invändigt. Näbbsömmen är utefter hela sin längd något bågformigt böjd. Benen är framtill försedda med tvärgående inskärningar. Vingarna är ganska långa, med smala, spetsiga (under flykten skilda) pennor. Den första vingpennan är längre än armpennorna och tredje och fjärde pennorna är längst. Stjärten är tvär eller avrundad.

Ekologi

Boet läggs i höga trädkronor, på klippor och torn eller i ihåliga träd. Alla arterna bygger enkla och okomplicerade bon, ganska grunda, utan tak och hopfogade av pinnar och kvistar, blandade med jord och försedda med en bale av diverse mjuka ämnen. Äggen är grön- eller blåaktiga, med små, mörka, oftast tätt sittande fläckar. Könen är lika och ungarna får redan första året fullt utbildad fjäderdräkt. Flera arter, men exempelvis inte korpen, lever ofta i stora flockar, utom under häckningstiden. Dock häckar en del kolonivis.

Fåglarna inom släktet Corvus har god syn vilket de har stor nytta av när de söker föda. Födan hämtas ur både djur- och växtriket, och arterna är allätande. Deras intelligens är framstående och de är mycket läraktiga.

Systematik

Släktet beskrevs första gången 1758 av Linné i den tionde upplagan av hans Systema Naturae. Släktnamet härstammar från latinets corvus som betyder "korp". Typarten är korp (Corvus corax) och andra arter som Linné placerar inom släktet i samma utgåva är svartkråka (C. corone), gråkråka (C. cornix), råka (C. frugilegus) och kaja (C. monedula). Släktet omfattade från början många fler arter, bland annat skata som då beskrevs som C. pica. Idag omfattar släktet ett 40-tal idag förekommande arter och minst 14 utdöda som har beskrivits. De två arterna kaja är en systergrupp till resten och inkluderas antingen i Corvus eller urskiljs i det egna släktet Coloeus.

Det finns ganska gott om fossila fynd av släktet i Europa men släktskapet mellan flertalet av de förhistoriska arterna är oklart.

Nu levande arter inom släktet

Kaja (C. monedula)

Svartvit kråka (Corvus albus)

Tjocknäbbad korp (Corvus crassirostris)

En gråkråkeunge (Corvus (corone) cornix).

Artlistan nedan följer International Ornithological Congress med kommentarer om avvikelser, medan ordningen följer Jønsson et al 2012.

• Kaja (Corvus monedula) – placeras ofta i släktet Coloeus
• Klippkaja (Corvus dauuricus) – placeras ofta i släktet Coloeus
• Kubakråka (Corvus nasicus)
• Jamaicakråka (Corvus jamaicensis)
• Hispaniolakråka (Corvus leucognaphalus)
• Hispaniolapalmkråka (Corvus palmarum)
• Kubapalmkråka (Corvus minutus) – behandlas ofta som underart till palmarum
• Fiskkråka (Corvus ossifragus)
• Sinaloakråka (Corvus sinaloae)
• Tamaulipaskråka (Corvus imparatus)
• Kapråka (Corvus capensis)
• Hawaiikråka (Corvus hawaiiensis)
• Råka (Corvus frugilegus)
• Tjocknäbbad korp (Corvus crassirostris)
• Vitnackad korp (Corvus albicollis)
• Korp (Corvus corax)
• Chihuahuakorp (Corvus cryptoleucus)
• Kortstjärtad korp (Corvus rhipidurus)
• Ökenkorp (Corvus ruficollis)
• Svartvit kråka (Corvus albus)
• Somaliakråka (Corvus edithae)
• Alaskakråka (Corvus caurinus)
• Amerikansk kråka (Corvus brachyrhynchos)
• Halsbandskråka (Corvus torquatus)
• Gråkråka (Corvus cornix) – behandlas ofta som underart till corone, som då får namnet kråka
• Svartkråka (Corvus corone)
• Floreskråka (Corvus florensis)
• Huskråka (Corvus splendens)
• Guamkråka (Corvus kubaryi)
• Stornäbbad kråka (Corvus macrorhynchos)
• Indisk djungelkråka (Corvus culminatus) – behandlas ofta som underart till stornäbbad kråka
• Östlig djungelkråka (Corvus levaillantii) – behandlas ofta som underart till stornäbbad kråka
• Sundakråka (Corvus enca)
  • Corvus enca compilator – urskiljs ibland som egen art
• Småkråka (Corvus samarensis) – behandlas ofta som underart till sundakråka
• Palawankråka (Corvus pusillus) – behandlas ofta som underart till sundakråka 
• Sulawesikråka (Corvus typicus)
• Banggaikråka (Corvus unicolor)
• Långnäbbad kråka (Corvus validus)
• Nyakaledonienkråka (Corvus moneduloides)
• Vitnäbbad kråka (Corvus woodfordi)
• Bougainvillekråka (Corvus meeki)
• Bismarckkråka (Corvus insularis)
• Seramkråka (Corvus violaceus)
• Brunhuvad kråka (Corvus fuscicapillus)
• Papuakråka (Corvus tristis)
• Torreskråka (Corvus orru)
• Mulgakråka (Corvus bennetti)
• Australisk korp (Corvus coronoides)
• Småkorp (Corvus mellori)
• Tasmankorp (Corvus tasmanicus)

Utdöda arter under holocen

Fyra arter som dog ut under holocen finns beskrivna:

• Puertoricokråka (Corvus pumilis)
• Makaikråka (Corvus viriosus)
• Tjocknäbbad kråka (Corvus impluviatus)
• Maorikorp (Corvus moriorum)

Referenser

Källor

• Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel [Corvus], läst 2009-08-30.
• Korpsläktet i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)