De förenade FNL-grupperna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan handlar om organisationen. För sånggrupperna, se De förenade FNL-grupperna (sånggrupperna).

De förenade FNL-grupperna (DFFG) grundades 1965 av ett 10-tal aktivister för att bilda opinion för att USA skulle lämna Vietnam och för att stödja organisationen Front National de Liberation FNL i Sydvietnam.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under Vietnamkriget var FNL den nationella gerillan i Sydvietnam. I Sverige växte Vietnamrörelsen snabbt i slutet av 60- och början av 70-talen. I spetsen gick DFFG, som gav ut tidningen Vietnambulletinen och samlade in pengar till FNL i Sydvietnam genom exempelvis bössinsamlingar på gator och torg. DFFG ordnade ett stort antal studiecirklar och offentliga möten och hade även egna sånggrupper som gav ut skivor med texter som anknöt till rörelsens paroller. När kriget utvidgades till att också omfatta Laos och Kambodja breddade också DFFG sin plattform till att gälla hela Indokina.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

De förenade FNL grupperna var uppbyggd efter enhetsfronts-principen: alla var välkomna, så länge de stödde plattformen, med krav på att USA skulle lämna Vietnam (senare Indokina) och krav på stöd till "Vietnams folk på dess egna villkor", som parollen löd. Formuleringen profilerade DFFG i förhållande till andra mer pacifistiskt inriktade organisationer som använder paroller av typen Fred i Vietnam. Parollen stöd till "Vietnams folk på dess egna villkor" innebar att DFFG accepterade att FNL, om de så ville, kunde använda pengar som samlats in även till att köpa vapen.[1] Begreppet enhetsfrontspricipen var lånat från motståndet mot Nazityskland och Japans angreppskrig i Kina på 1930-talet. Det fanns nog enstaka aktivister som hade läst Georgi Dimitrovs bok om enhetsfronten men det som aktivisterna gjorde i praktiken var att byggda en svensk folkrörelse underifrån där enskilda personer (inte organisationer) var medlemmar och skötte nästan allting genom ideellt arbete. Det blev något som var snarlikt den tidiga svenska fackföreningsrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna.[2][3][4]

Såväl 1968, 1970 och 1971 så försökte olika mindre grupper av medlemmar, med politisk hemvist långt ut på vänsterkanten, genomdriva att DFFG skulle ha en vidare målsättning än de tre parollerna "USA UT UR VIETNAM, STÖD VIETNAMS FOLK PÅ DESS EGNA VILLKOR samt BEKÄMPA USA-IMPERIALISMEN". Denna interna opposition avvisades. Dessa interna konflikter skadade rörelsen under en kort tid. Opponenterna lämnade snabbt DFFG när de inte fick gehör för sina åsikter bland övriga medlemmar och DFFG fortsatte att växa.[5]

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Många av DFFG:s medlemmar var relativt unga, ofta bara runt 20 år när de blev aktiva medlemmar. Inom de etablerade folkrörelserna och alla partier, till och med inom delar av Vänsterpartiet kommunisterna, var det, åtminstone inledningsvis, en mycket kontroversiell åsikt att aktivt stödja en gerillaorganisation i Vietnam som med vapen kämpade mot USA:s närvaro i Vietnam. Svenska militärer, statsministern, partiledare etc och även Olof Palme hade under många år upprätthållit mycket vänskapliga kontakter med ledande personer i USA. Alltsedan andra världskriget hade filmer från Hollywood skildrat USA:s hjältar i kriget mot nazi-Tyskland och amerikansk rockmusik hade nått kultstatus i slutet på 1950-talet. För den generation som var född efter andra världskriget var det inte lika självklart att USA alltid stod för något gott, vilket bidrog till att de kom att dominera bland DFFG:s medlemmar. Typiskt för verksamheten i en lokal FNL-grupp var det som kallades för "basarbetet". Basarbete innebar att flera gånger per månad stå på ett torg, utanför Systembolaget eller på någon annan plats där det fanns många gångtrafikanter med en insamlingsbössa och en banderoll, sälja Vietnambulletinen och prata om det som hände i Vietnam med alla som var intresserade. Eftersom det fanns ett så stort antal FNL-grupper med många aktiva medlemmar i hela landet så blev basarbetet ett effektivt sätt att påverka den allmänna opinionen.[6]

DFFG försvagades inte av Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 trots att Sovjetunionen var en stor leverantör av vapen till Nordvietnam. Vid midsommar 1969 hade DFFG växt till 100 lokalgrupper. Det kan förklaras med att DFFG var en del av en allmänt antiimperialisk idéströmning. I DFFG:s interna studiematerial användes ordet socialimperialister som beteckning på Sovjetunionen.[2] Poängen med den så kallade enhetsfrontsprincipen var att DFFG skulle samla personer med olika politiska uppfattningar, inklusive personer som kanske röstade på borgerliga partier, till gemensamma manifestationer. Det viktiga var att de kunde tänka sig att stödja kravet "USA ut ur Vietnam" Vad sen dessa personer röstade på i riksdagsvalen var en fråga som DFFG absolut inte skulle uttala sig om eftersom det skulle minska uppslutningen bakom kravet "USA ut ur Vietnam". [7]

"..samla så brett stöd som möjligt bakom den viktiga frågan och håll ovidkommande saker borta. Man ska inte gå bort sig i detaljer. Tänk hela tiden på vad det handlar om..."(Ulf Mårtensson, ordförande i De Förenade FNL-grupperna (DFFG) 1971-1975)[3]

Flera ledande personer i DFFG:s ledning var även medlemmar i organisationerna Clarté och KFML (bytte namn till SKP) men de var hela tiden bara en liten minoritet bland medlemmarna.[3] DFFG fortsatte att verka enligt sina tre paroller ända fram till att FNL och Nordvietmesiska styrkor intagit Saigon år 1975 då DFFG relativt snabbt upplöstes.

Aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

DFFG var en av Sveriges mest aktiva organisationer. Man ordnade många stora och välordnade demonstrationer och offentliga möten samt studiecirklar om Vietnamkrigets historia. I DFFG:s strategi ingick att man inte skulle låta sig provoceras så att demonstrationerna övergick i någon form av våldshandlingar. År 1970 kastade några unga medlemmar i DFFG enstaka ägg mot den bil som USA:s ambassadör åkte när ambassadören besökte den lilla orten Glanshammar. Ingen person träffades, det blev inga skador på bilen men ambassadören klagade och regeringen reagerade med att medge tillämpning av en mycket sällan använd paragraf i brottsbalken. Det blev en upprörd, omfattande debatt i massmedia där äggen jämförde med bomber och deltagarna kallades för lymlar i riksdagen. Dagsböter och fängelsestraff utdömdes, fängelsestraffen omvandlades till dagsböter av hovrätten. De medlemmar inom DFFG som deltagit tyckte att regeringen och rättsväsendet överreagerade.

Äggkastningen upprepades inte. DFFG blev mer noggranna med att undvika att gå över gränsen för vad som är tillåtet i samband med en demonstration. DFFG använde frivilliga, egna demonstrationsvakter och förberedda talkörer mot provokationer. [8]

Med över 200 lokalavdelningar var DFFG på sin tid också en av de största svenska folkrörelserna.

DFFG producerade flera grammofonskivor, bl.a. Till det kämpande Vietnam.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Åke Kilander: Vietnam var nära. En berättelse om FNL-rörelsen och solidaritetsarbetet i Sverige 1965-1975, Leopard Förlag, 2007

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Befria Södern, sydvietnamesisk kampsång som ofta sjöngs av DFFG:s sånggrupper
  2. ^ [a b] DFFGs skriftserie nr 5 DFFG/DokumentProgram, stadgar och sammanfattning av enhetsfrontsdiskussionerna, DFFG, 1970
  3. ^ [a b c] Åke Kilander:Svartmålning av Vietnamrörelsen, 2009-05-20, Svenska Clartéförbundet
  4. ^ DFFGs skriftserie nr 4 vpk, vuf och vietnamrörelsen
  5. ^ DFFGs skriftserie nr 6 Leve enhetsfronten mot USA-imperialismen, 1971
  6. ^ Maria Crofts:När FNL blev en svensk folkrörelse, Dagens Nyheter, 2005-04-30
  7. ^ DFFG:s skriftserie 3 Regeringen(s) och Vietnam 1965-69
  8. ^ Äggbombning i Glanshammar, Sveriges Radio, 2009-01-15