Gunnar Myrdal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gunnar Myrdal Mottagare av Nobels ekonomipris

Mandatperiod
1936–1938, 1944–1947
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av första kammaren (1936-1938, 1944-1947)
Suppleant i bevillningsutskottet (1936–?)
Ledamot av bankoutskottet (1944)

Född 6 december 1898
Skattungbyn, Orsa församling, Dalarna
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Professor

Karl Gunnar Myrdal, ursprungligen Pettersson, född 6 december 1898 i Skattungbyn, Orsa församling, Dalarnas län, död 17 maj 1987 i Danderyd, Stockholms län, var en svensk nationalekonom och socialdemokratisk politiker. Han delade Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 1974 med Friedrich von Hayek. Myrdal var handelsminister 1945–47 i regeringen Erlander I, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet 1960–67.

Från 1924 var Myrdal gift med Alva Myrdal. De fick barnen Jan Myrdal, Sissela Bok och Kaj Fölster. Myrdal är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Innehåll

Från vetenskapligt till politiskt arbete [redigera]

Gunnar Myrdal var son till byggmästaren Carl Adolf Pettersson (1876–1934) och Anna Sofia Karlsson (1878–1965). Namnet Myrdal tog Gunnar från farfaderns gård Myres i Gustafs socken i Dalarna. Gunnar Myrdals far fick med tiden en alltmer konservativ samhällssyn. I boken Barndom av sonen Jan Myrdal sägs han ha haft en extrem högerinriktning.[1] Under uppväxten bodde familjen på olika platser, bland annat Stockholm. Under gymnasietiden läste Myrdal högerpolitikern och nationalisten Rudolf Kjelléns verk. Kjelléns geopolitiska tänkande blev en av flera influenser för hans politiska ståndpunkt.[2] Myrdal gick med i Heimdal och var nationell student. Rudolf Kjellén präglade hans världsbild, det gjorde han ingen hemlighet av. Han menade att Kjellén var betydelsefullare än Karl Marx för Socialdemokraterna under folkhemsbygget.[3] År 1919 träffade han sin livskamrat – Alva Myrdal.

Gunnar Myrdal studerade ursprungligen juridik och blev jur.kand 1923. Han övergick sedan till att läsa nationalekonomi, vid Stockholms högskola. Hans doktorsavhandling från 1927, skriven under handledning av Gustav Cassel, hade titeln "Prisbildningsproblemet och föränderligheten". Avhandlingen kan räknas som ett startskott för den så kallade Stockholmsskolan inom nationalekonomisk forskning. Myrdals tidiga forskning behandlade till stor del de teorier som John Maynard Keynes senare valde att vidareutveckla. Keyenes teorier kritiserades dock hårt, framförallt av densamme Friedrich von Hayek som Myrdal skulle komma att dela Nobelpris med.

Tidigt intresserade sig Myrdal för samhällsvetenskapens metodfrågor. I det doktrinhistoriska verket "Vetenskap och politik i nationalekonomien" från 1930 kritiserade han de liberala nationalekonomernas metod att dra politiska slutsatser direkt från sina förment objektivt vetenskapliga analyser. Myrdal utvecklade senare en egen syn på samhällsvetenskapens "objektivitetsproblem". Han hävdade att det är viktigt att forskaren explicit redovisar de värdepremisser som styr undersökningen.

Myrdal utsågs 1933 till professor i nationalekonomi och finansvetenskap vid Stockholms högskola. Tillsammans med hustrun Alva Myrdal skrev han sedan "Kris i befolkningsfrågan", 1934. Boken fick stor betydelse för trettiotalets svenska debatt om familjepolitiken. Men den har också - under senare decennier - blivit kritiserad främst för dess rashygieniska diskussioner.

Myrdal var under denna tid också politiskt verksam. År 1934 blev han invald i Sveriges riksdag för socialdemokratiska arbetarepartiet. Han arbetade aktivt för att utforma den svenska folkhemspolitiken tillsammans med ledande socialdemokratiska politiker, och han ingick i den Bostadssociala utredningen. Han förespråkade statliga ingripanden för att bekämpa 1930-talets arbetslöshet. Han framhöll också – tillsammans med hustrun Alva Myrdal – betydelsen av likaberättigande för kvinnor.

Myrdal under andra världskriget [redigera]

År 1938 påbörjade han sedan en omfattande studie om de svartas situation i USA med hjälp av Carnegie Institution of Washington. Boken "An American Dilemma", 1944 – Myrdals kanske mest betydelsefulla - blev ett klassiskt verk om rasrelationerna och kom att spela roll i den amerikanska debatten. Han analyserade där den rasistiska praktiken i USA som han menade stod i konflikt med "The American Creed" – den amerikanska "trosbekännelsen" – idealen om frihet, jämlikhet och rättvisa inför lagen. Detta var det "amerikanska dilemmat" som, menade Myrdal, ytterst var av moralisk karaktär.

I denna studie framträdde han också som en "institutionell ekonom". Myrdal ville studera icke-ekonomiska "institutioner". Detta innebar att han tog in inte endast ekonomiska utan också historiska, sociologiska, antropologiska, politiska och andra orsakssamband i sin analys. Genom detta utvecklades han från en renodlad teoretisk nationalekonom till en tvärvetenskaplig samhällsforskare. Hans ekonomiska grundsyn var och förblev också under senare delen av hans liv påverkad denna mer sociologiskt inriktade ekonomiska skola som benämns institutionalism, företrädd av bland andra John Kenneth Galbraith.

Han hade också ett medryckande populärvetenskapligt skrivsätt som gjorde hans forskning känd - inte endast i akademiska sammanhang - utan också för en bred internationell publik. Hans skrifter berörde ofta världspolitiska frågor. Många gånger betonade han de sociala konflikternas betydelse.

Under andra världskriget återvände Myrdal från sin forskning i USA till Sverige på grund av det tilltagande hotet från Nazityskland. Han verkade utan framgång för bildandet av en svensk motståndrörelse i händelse av tysk ockupation. Han förespråkade också allmänt en mer antinazistisk svensk hållning. Hans inflytande blev obetydligt. Han återvände då till USA för att avsluta sin forskning. Senare utgav han boken: "Amerika mitt i världen", 1943. År 1944 publicerade han Varning för fredsoptimism, där han varnade för att kriget skulle följas av en internationell lågkonjunktur. Boken misstolkas vanligtivs syfta på Sverige, men prognosen gällde egentligen den amerikanska ekonomins utveckling. Den omfattar samtidigt en varning för nationella motsättningar mellan USA och England och mellan dessa båda makter och Sovjetunionen.[4]

Efterkrigstiden [redigera]

Åren 1945–47 var Gunnar Myrdal handelsminister i den rent socialdemokratiska regeringen som bildats efter andra världskriget. Han avgick efter stark kritik mot ett av honom initierat handels- och kreditavtal med Sovjetunionen, de så kallade ”rysskrediterna”, och i samband med valutakrisen 1947.[4]

Efter detta utsågs han till generalsekreterare i en nybildad regional organisation inom FN, nämligen Economic Commission of Europe (ECE) med säte i Genève. Där arbetade han bland annat med att ge de europeiska regeringarna råd om den ekonomiska politiken efter andra världskrigets härjningar. Han innehade posten som generalsekreterare inom ECE mellan åren 1947–57.

Myrdal var under senare delen av sin levnad mycket engagerad i forskningen om tredje världens problematik. Mycket av detta arbete genomfördes under hans tid som professor (1960–1967) för det av honom grundade Institute for International Economic Studies (Institutet för internationell ekonomi), vid Stockholms Universitet. En period forskade han också i Indien. I en bok som "Rika och fattiga länder", 1957 och i den omfattande studien "Asian Drama", 1968 analyserade han världsfattigdomens orsaker. I det senare arbetet liknade han den samtida politiska och sociala utvecklingen i Sydostasien vid ett drama, med klart skönjbara konflikter och ett tema.

I "Politiskt manifest om världsfattigdomen" 1970 drog han de politiska slutsatserna av sin forskning. Han myntade begreppet "den mjuka staten" om problemet med den utbredda korruptionen i de fattiga staterna i syd. Han kritiserade den stora ekonomiska ojämlikheten i tredje världen (till exempel i Indien). Samtidigt framhöll han de rika ländernas ansvar för att en radikalt ny, rättvis världsordning kommer till stånd. Myrdal förespråkade en omfattande ekonomisk omfördelning från rika till fattiga länder.

Under senare delen av sitt liv uppmärksammade han också miljöfrågornas betydelse. Ett exempel är boken "Miljö och ekonomisk tillväxt", 1976.

Myrdal var ordförande i Svenska kommittén för Vietnam 1968–1972. Han var också ordförande i SIPRI (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut) mellan 1968–1973.

Myrdal valdes 1945 in som ledamot nummer 921 av Kungliga Vetenskapsakademien

År 1974 tilldelades Gunnar Myrdal ett delat Ekonomipris till Alfred Nobels minne tillsammans med en ideologisk motståndare, Friedrich von Hayek.

En postumt utgiven, kommenterad antologi med Gunnar Myrdals texter: "Vägvisare", 1998 lyfter fram den fortsatta relevansen av hans vetenskapliga och politiska tänkande.

Bibliografi [redigera]

Se även [redigera]

Referenser [redigera]

  1. ^ Jan Myrdal: Barndom, s. 103, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm, 1982 ISBN 91-1-823232-9
  2. ^ Gunnar Myrdal and America's Conscience: Social Engineering and Racial Liberalism, 1938-1987 (Fred W Morrison Series in Southern Studies) av Walter A. Jackson, s.45
  3. ^ Jan Myrdal: Barndom, s. 114, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm, 1982 ISBN 91-1-823232-9
  4. ^ [a b] Örjan Appelqvist (1999:1): "Gunnar Myrdal i svensk politik 1943–1947 – En svensk Roosevelt och hans vantolkade nederlag". I: NORDEUROPA forum, s. 33–51, http://edoc.hu-berlin.de/nordeuropaforum/1999-1/appelqvist-oerjan-33/XML/

Källor [redigera]

Externa länkar [redigera]