Elvis Presley

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”The King” leder hit. För andra betydelser, se King.
Elvis Presley
Elvis Presley 1970.jpg
Elvis Presley 1970.
Födelsenamn Elvis Aaron Presley[1]
Född 8 januari 1935
Tupelo, Mississippi, USA
Död 16 augusti 1977 (42 år)
Memphis, Tennessee, USA
Bakgrund USA USA
Genre(r) Rock'n'roll, country, pop, blues, gospel, rockabilly
Roll Sångare, skådespelare
Instrument Gitarr, piano
År som aktiv 1954–1977
Skivbolag Sun Records, RCA Records
Artistsamarbeten The Blue Moon Boys, The Jordanaires, The Imperials
Webbplats elvis.com

Elvis Aaron Presley,[1][2] född 8 januari 1935 i Tupelo i Mississippi, död 16 augusti 1977 i Memphis i Tennessee, var en amerikansk rocksångare, musiker och skådespelare. Han är en av 1900-talets mest framträdande underhållare och kallas ofta The King (Kungen). Elvis Presley har sålt över en miljard skivor världen över. Detta gör honom till den bäst säljande artisten genom tiderna.[3]

Elvis Presley valdes in vid Rock and Roll Hall of Fame under det första intagningsåret, 1986.[4] När musiktidskriften Rolling Stone skulle ranka de 100 bästa artisterna genom tiderna, kom han på tredje plats efter The Beatles och Bob Dylan. "Q Magazine", den största musiktidningen i Storbritannien, rankade honom som nummer ett.

Uppväxt och karriär[redigera | redigera wikitext]

Huset i Tupelo där Elvis föddes
Elvis Presley under inspelningen av filmen Jailhouse Rock 1957.

Elvis Presley var son till Vernon Elvis Presley (1916-1979 och hans hustru Gladys Love Smith (1912-1958). Elvis var enda barnet; hans tvillingbror Jesse Garon dog vid födseln. Gladys visste att det skulle bli tvillingar, och hon hade bestämt namnen långt innan det var dags att föda: Elvis Aaron och Jesse Garon. Elvis och hans föräldrar bodde i Tupelo fram till 1948, då de flyttade till Memphis. Familjen Presley var mycket religiös. Elvis sjöng ofta i gospelkör[5] och prästen berömde honom ofta och sa att han hade talang och någon gång skulle få sjunga solo i kyrkan. När Elvis var runt 18 år arbetade han som lastbilschaufför och studerade samtidigt till elektriker. Han åkte ofta förbi Memphis Recording Service som även var plats för Sun Records och fick en dag syn på en skylt där det stod "Inspelning av skiva $4". Efter att ha samlat mod en tid, tog han steget och klev in med sina 4 dollar. Marion Keisker som var sekreterare och tog emot honom frågade honom vem han lät som och Presley lär ha svarat "I don't sound like nobody" vilket betyder "Jag låter inte som någon annan". Detta var 1953 och skivan innehöll två låtar, My Happiness och That's When Your Heartaches Begin. Låtarna uppgavs vara en födelsedagspresent till hans mamma. Troligtvis var det snarare ett medvetet försök att göra sin röst hörd.[6]

År 1954 återvände han till Sun Studios för att spela in en skiva till. Efter detta så tipsade Marion Keisker ägaren Sam Phillips att lyssna på Presley. Han gillade också vad han hörde och satte ihop Presley med Scotty Moore (gitarr) och Bill Black (bas). Den 19 juli 1954 släpptes singeln That's All Right / Blue Moon of Kentucky. De tre blev alltmer populära i sydstaterna, och fick i oktober 1954 vara med i radioprogrammet Louisiana Hayride. I samband med sändningen träffade Presley "överste" Tom Parker, som senare blev hans manager. 1955 värvades DJ Fontana. Den 21 november 1955 lämnade Elvis Sun Records för RCA Victor. RCA betalade 35 000 dollar för övergången, den högsta summan dittills för en popartist. I januari 1956 gjordes de första inspelningarna för RCA, bland annat Heartbreak Hotel, som också gick upp som nummer ett på Billboard. Den 28 januari gjordes det första TV-framträdandet, på CBS Stage Show, där Presley framförde "Shake, Rattle & Roll" och "I Got A Woman".

År 1958 blev Presley inkallad för militärtjänstgöring, [7] som han till större delen tillbringade i den västtyska staden Bad Nauheim,[8] och mellan 1958 och 1960 gjorde han inga nya skivor. Däremot släppte RCA Records under tiden två album med "nytt" material från hans tid på Sun Records kallade For LP Fans Only och A Date With Elvis. När han återvände från armén började han så småningom göra filmer, till exempel G.I. Blues, Blue Hawaii, Viva Las Vegas, Kissing Cousins, och Paradise, Hawaiian Style. Presley fortsatte att göra filmer ända fram till 1969, då han "äntligen" blev fri från filmkontrakten. Den sista spelfilmen blev Change of Habit.

Elvis Presley ville stå framför en publik igen. I december 1968 sändes vad som senare kom att kallas "68 Comeback Special". TV-showen blev ett bevis på att Elvis Presley, "The King", var tillbaka och banade vägen för hans återkomst till scenen 1969. Denna TV-show är, ur ett svenskt perspektiv, extra intressant eftersom han genomförde den med en svensktillverkad Hagström Viking II kring halsen.[9] En lång rad turnéer och konserter avlöste varandra.

Mellan 1969 och 1977 gav Presley mer än 1 100 konserter. Den mest uppmärksammade är "Aloha From Hawaii" från 14 januari 1973. Det var en konsert som Elvis gjorde utan ersättning till förmån för Kui Lee's Cancerfond. Målet var att samla in 25 000 amerikanska dollar; resultatet blev det tredubbla. (Kui Lee var en hawaiiansk låtskrivare, som dog 1966. Han skrev bland annat Elvis favoritsång "I'll Remember You"). "Aloha from Hawaii" sågs av ca 1,5 miljarder människor världen över, vilket gör showen till den mest sedda TV-showen någonsin.[källa behövs]

Några av Presleys mest kända sånger är "All Shook Up", "That's All Right", "Hound Dog", "Heartbreak Hotel", "Jailhouse Rock", "Love Me Tender", "In the Ghetto", "Don't Be Cruel", "Can't Help Falling In Love", "It's Now Or Never", "Blue Suede Shoes", "You're the Devil In Disguise", "(Let Me Be Your) Teddy Bear", "Always On My Mind", "Suspicious Minds" och "Burning Love"

Det finns även många covers gjorda på Elvislåtar, som Jailhouse Rock med ZZ Top, Suspicious Minds med Fine Young Cannibals, Viva Las Vegas med ZZ Top och Always on My Mind med Pet Shop Boys. Carola Häggkvist har gjort en cover på In The Ghetto.

Alannah Myles låt Black Velvet är en känd hyllning till Presley. Övriga hyllningslåtar värda att nämna är Robbie Williams Advertising Space, Calling Elvis med Dire Straits, King's Call med Phil Lynott och Walking in Memphis av Marc Cohn (även berömd covertolkning av Cher).

Presley var gift med Priscilla Presley (1 maj 19673 oktober 1973) och tillsammans fick de dottern Lisa Marie Presley (född 1 februari 1968), på dagen nio månader efter bröllopet. En av hans bästa och äldsta vänner sedan 1964 och även personlig frisör var Laurence "Larry" Geller.

2011 stämdes Elvis Presley Enterprises Inc. på 880 miljoner kronor (ca 130 miljoner dollar) av Lisa Johansen som påstår sig vara den riktiga biologiska dottern till Elvis Presley. Lisa kräver skadestånd för ärekränkning och ett uteblivet erkännande från Presleyfamiljen. Enligt en artikel i aftonbladet har DNA-tester gjorts på ett laboratorium i London.[10] Den 9 april 2014 läckte testresultaten ut till allmänheten efter att Trusted Labs[11] blivit utsatt för ett dataintrång.

Död[redigera | redigera wikitext]

Elvis Presleys gravvård.

Fram till sin död uppträdde Presley på otaliga platser runt om i Amerika. Han hade en turnéstart inbokad den 17 augusti 1977, men hittades livlös på badrumsgolvet i Graceland dagen innan turnéstarten av sin dåvarande flickvän Ginger Alden. Återupplivningsförsöken på Presley misslyckades och han förklarades död den 16 augusti 1977 klockan 15.30 på sjukhuset Baptist Memorial. Efter obduktionen av Presleys kropp offentliggjorde man hjärtfel som dödsorsak. Det står dock klart att det var ett långvarigt och intensivt missbruk av främst receptbelagda tabletter som bröt ner honom. Obduktionsrapporten kommer på begäran av Vernon Presley att bli släppt först 2027, 50 år efter Elvis död. Anledningen till detta tros vara att skydda Elvis rykte.[12] Presleys enda barn, dottern Lisa Marie Presley bodde på Graceland natten då Presley dog. Han och ex-hustrun Priscilla hade gemensam vårdnad av Lisa. Ett av Presleys två privata jetplan (båda finns att beskåda på Graceland) är döpt efter dottern Lisa-Marie.

Efter Presleys död har det uppstått rykten om att dödsfallet skulle vara iscensatt och personer har uppgivit att de sett honom runt om i världen.

Film om Elvis[redigera | redigera wikitext]

Det har gjorts filmer om Elvis Presleys liv. John Carpenter regisserade filmen "Elvis" från år 1979, där Kurt Russell spelar Elvis. År 2005 gjordes filmen "Elvis, the early years" som handlar om början av hans karriär (från tiden som lastbilschaufför fram till The 68 Comeback Special). Där spelas han av Jonathan Rhys Meyers. Det har även gjorts många filmer om andra artister där Elvis dyker upp mest i förbigående, exempelvis "Walk the Line" om Johnny Cash och "Great Balls of Fire!" om Jerry Lee Lewis.

Det har även skrivits många böcker om hans liv.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

"Good Rockin' Tonight" från 1954.
"Blue Moon of Kentucky" med Elvis Presley, Scotty and Bill, Sun Records 1954.
"Don't Be Cuel", RCA 1956.
Guldskiva för Jailhouse Rock.

Elvis Presley har sålt över en miljard skivor[3] världen över vilket han och The Beatles är ensamma om i musikhistorien. Han har haft flest singelettor på Storbritanniens singellista med 21 stycken. På USA:s singellista Billboard har han 17 singelettor, näst flest av alla soloartister (Mariah Carey har 18 singelettor).

Album

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Poster till filmen King Creole 1958.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Elvis Presley - the Singer” (på engelska). BBC Online. BBC. 9 maj 2002. http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A702839. Läst 12 oktober 2007. 
  2. ^ ”FAQ: Elvis' middle name, is it Aron or Aaron?” (på engelska). Elvis.com. http://www.elvis.com/about-the-king/faq.aspx. Läst 22 oktober 2007. 
  3. ^ [a b] Elvis Australia (8 januari 2004). ”Elvis Presley Biography” (på engelska). Elvis.com.au. http://biography.elvis.com.au/. Läst 17 augusti 2009. 
  4. ^ ”Rock and Roll Hall of Fame – Elvis Presley” (på engelska). Rockhall.com. http://www.rockhall.com/inductee/elvis-presley. Läst 17 augusti 2009. 
  5. ^ Guralnick (1994), s. 13
  6. ^ ”Elvis biography: 1935 - 1957” (på engelska). Elvis.com. http://elvis.com/elvisology/bio/elvis_1935_1957_2.asp. Läst 14 oktober 2007. 
  7. ^ Daniel K. Elder (30 april 2003). ”Remarkable Sergeants: Ten Vignettes of Noteworthy NCOs” (på engelska) (PDF). Ncohistory.com. http://ncohistory.com/files/RemarkableSgts.pdf. Läst 13 november 2007. 
  8. ^ Carter Dougherty (25 augusti 2008). ”Frozen in time, Elvis still reigns as the King in Germany” (på engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/2008/08/25/world/europe/25iht-letter.2.15608118.html?_r=1. Läst 17 augusti 2009. 
  9. ^ Rekordpris för Hagström-gitarr”. Dalarnas Tidningar. 13 maj 2007. http://www.dalarnastidningar.se/nyheter/alvdalen/article196822.ece. Läst 17 augusti 2009. 
  10. ^ ”Elvis okända dotter”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14012961.ab. 
  11. ^ ”Trusted Labs”. http://www.trustedlabs.co.uk/product/paternity-testing/?gclid=CIuP0uLD9r0CFcTbcgodygwAxA. 
  12. ^ ”Elvis biography” (på engelska). US History. http://www.u-s-history.com/pages/h3784.html. Läst 19 januari 2013. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Guralnick, Peter (1994) (på engelska). Last Train to Memphis: The Rise of Elvis Presley. Boston: Little, Brown and Company. ISBN 0-316-33225-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]