Emil Mörcke

Från Wikipedia
Version från den 12 juli 2016 kl. 20.04 av Portunes (Diskussion | Bidrag) (Puts)
Emil Mörcke

Tid i befattningen
17 februari 1914–15 augusti 1914
Monark Gustaf V
Statsminister Hjalmar Hammarskjöld

Tid i befattningen
15 augusti 1914–30 mars 1917
Monark Gustaf V
Statsminister Hjalmar Hammarskjöld
Företrädare Hjalmar Hammarskjöld
Efterträdare Joachim Åkerman

Född 12 juli 1873
Öglunda församling, Småland
Död 12 oktober 1951 (90 år)
Varbergs församling, Sverige
Politiskt parti Obunden
Ministär Regeringen Hammarskjöld

Bror Birger Emil Mörcke, född 12 juni 1861 i Öglunda församling, Skaraborgs län, död 12 oktober 1951 i Varbergs församling, Hallands län, var en svensk militär, generallöjtnant och politiker. Han var konsultativt statsråd 1914 samt krigsminister 1914-1917.

Biografi

Mörcke började sin officerskarriär som underlöjtnant vid Västgöta regemente 1879, löjtnant där 1888 samt kapten där 1896.[1] Han blev major vid generalstaben 1903, överstelöjtnant vid generalstaben 1906 samt överste och chef för Hallands regemente 1909. Han blev konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär 16 februari 1914 och chef för Lantförsvarsdepartementet 15 augusti samma år. Han blev kvar på den posten tills regeringen avgick 30 mars 1917. Samma dag blev han, som 1916 utnämnts till generalmajor i armén, chef för 1. arméfördelningen. 1923 blev han generallöjtnant och tog avsked ur armén 1926.

Mörcke var 1910-1912 ledamot av kommissionen för omorganisation av Gymnastiska centralinstitutet och 1913-1914 ledamot av Lagrådet. Som krigsminister verkade Mörcke nitiskt och framgångsrikt såväl för antagandet av 1914 års härordning som för höjandet av Sveriges försvarsberedskap under första världskriget. 1907 invaldes han som ledamot av andra klassen av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och 1914 som ledamot av första klassen.[2]

Utmärkelser

Svenska utmärkelser

Utländska utmärkelser

Källor

Noter

Företrädare:
Hjalmar Hammarskjöld
Sveriges krigsminister
1914–1917
Efterträdare:
Joachim Åkerman