Etiopisk varg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Etiopisk varg
Status i världen: Starkt hotad[1]
EthiopianWolf1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Canis
Art Etiopisk varg
C. simensis
Vetenskapligt namn
§ Canis simensis
Auktor Rüppel, 1840
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
  • simienschakal
  • abessinsk räv
  • etiopisk schakal
Hitta fler artiklar om djur med

Den etiopiska vargen, (Canis simensis), är en art i familjen hunddjur som är mycket sällsynt i sitt levnadsområde.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kroppens längd (huvud och bål) är cirka en meter.[2] Svansen är cirka 30 centimeter lång och mankhöjden är 50 till 60 centimeter.[3] Vikten varierar från 11 till 19 kilogram (hanen är större än honan).[2] Pälsen är huvudsakligen rödbrun med en vit fläck på halsens främre sida. Svansen är vit mot basen, annars mörk. Nosen är lång som hos några rävar.[2]

Levnadsområde[redigera | redigera wikitext]

Denna art finns uteslutande i några bergstrakter i Etiopien. Den största populationen lever i nationalparken Bale Mountains. Dessa områden har en höjd mellan 3000 och 4400 meter och saknar träd.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Den etiopiska vargens föda består till 96 % av möss och råttor. Annars tar den mindre fåglar, hardjur, hyraxar, fågelägg, dvärgantiloper och as. Några växtdelar kompletterar födan.[2] Oftast gräver vargen upp sitt byte ur dess bo.[3]

Den etiopiska vargen lever i flock med upp till 13 individer. Flockarna har ett revir som överlappar något vid kanterna. Unga hannar bildar ibland ungkarlsflockar.[2] I motsats till andra arter i släktet Canis är denna art aktiv under dagen. Födosöket sker främst på morgonen.[2]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden sträcker sig från augusti till december och vanligen är det bara den dominanta honan i flocken som föder ungar. Efter ungefär 60 dagars dräktighet föder tiken mellan 2 och 7 valpar. Födelsen sker i den underjordiska lyan som grävs av honan. Ofta finns flera lyor från olika år och ungarna flyttas mellan lyorna. I flera fall får ungarna di inte bara av modern utan även av en annan hona från flocken. Efter fyra eller fem veckor börjar ungarna med fast föda och efter cirka tio veckor slutar honan med digivning. Tills ungarna är ett år gammal för de ibland en matbit av äldre flockmedlemmar. Könsmognaden infaller två år efter födelsen.[2]

Etiopisk varg lever i naturen upp till tio år och med människans vård upp till tolv år.[2]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Beståndets minskning beror bland annat på sjukdomen rabies, som överförs från vilda tamhundar. Det största hotet är däremot habitatförstöring när gräsmarker omvandlas till jordbruksmark. Flera individer dör i trafiken eller faller offer för tjuvskyttar. Det finns bara omkring 500 individer kvar och arten räknas därför som starkt hotad (EN).[1]

Andra namn[redigera | redigera wikitext]

Arten kallas också för Abessinsk schakal eller, tidigare, Simienräv.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia (januari 2006)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Canis simensisIUCN:s rödlista, auktor: Sillero-Zubiri & Marino (2004), version 5 maj 2006.
  2. ^ [a b c d e f g h] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 167-174. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  3. ^ [a b] Dr Claudio Sillero-Zubiri (2005-03-25). ”Ethiopian wolf”. ARKive. http://www.arkive.org/ethiopian-wolf/canis-simensis/. Läst 1 november 2013. 
  4. ^ Simienschakal, Nationalencyklopedin, läst 2013-11-02.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]