Falsifierbarhet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Falsifikation leder till denna artikel, som behandlar det vetenskapsteoretiska begreppet falsifierbarhet. För falska kopior, se förfalskning.
En man lever i hela sitt liv vid en sjö med bara svarta svanar. Han har empiriskt goda skäl att tro att det bara finns svarta svanar. Betyder det att han vet att det bara finns svarta svanar?

Falsifierbarhet är en möjlighet att beskriva ett sammanhang där ett givet påstående kan visa sig falskt. Inom vetenskapsteori används falsifierbarhet som ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig – det skall gå att prova teorin på ett sätt som gör att den går att avfärda. Som exempel skulle den speciella relativitetsteorin behöva modifieras eller helt överges om man hittade en kropp som färdades snabbare än ljuset, men däremot anses i allmänhet inte antaganden om Guds existens eller det som möjligen existerade innan Big Bang vara frågor som vetenskapen ska handskas med eftersom deras sanningshalt inte går att verifiera.

Beskrivning och exempel[redigera | redigera wikitext]

Exempel på en icke-falsifierbar teori:

Alla människor avskyr att äta senap, eftersom det smakar alldeles för starkt. Den som påstår sig tycka om senap ljuger för att visa sig tuff inför omvärlden.

Oavsett om alla, ingen eller ett godtyckligt antal människor skulle påstå att de gillade senap skulle nämligen denna teori passa in.

Karl Popper ansåg att många teorier var så flexibla att de ej gick att motbevisa och menade istället att alla vetenskapliga teorier måste vara falsifierbara.

Grundtanken är att om en hypotes ska utgöra en del av vetenskapen så måste den vara falsifierbar. Detta innebär att det måste finnas ett logiskt observationspåstående som är oförenligt med hypotesen. Ju mer omfattande en teori är, ju mer den säger om världen, desto svårare är den att falsifiera, vilket innebär att teorier bör formuleras tydligt, exakt och precist för att ses som vetenskapliga.

Popper ansåg att en utsaga bara är vetenskaplig ifall den (1) är falsifierbar och (2) har bekräftats av någon sorts observation[1]. Detta har kritiserats, eftersom påståendet i sig är en utsaga som inte är möjlig att falsifiera.[källa behövs] Ändå hävdade Popper att icke falsifierbara teorier trots allt har en funktion i vetenskapen förutsatt att de har underlättat för formuleringen av precisa falsifierbara teorier[1].

En hypotes som både är falsifierbar och praktiskt genomförbar att testa kallas för testbar.

Falsifikation[redigera | redigera wikitext]

Falsifikation (av latin falsus, falskt, facere, göra) innebär inom filosofi att visa att en utsaga är falsk, antingen för sig själv eller tillsammans med andra utsagor som antas vara sanna.

Paul Persson definierade termen "falsifiera" som "Falsifiering innebär verifiering av negationen till en hypotes"[2]. Definitionen klargör att Karl Poppers diskussion om vikten av falsifiering relativt verifiering är logiskt ohållbar. Båda begreppen innehåller en verifiering av en sakfråga.

Karl Popper förordade att forskare ska lägga mer tid på att försöka hitta fel med sina teorier, att falsifiera dem, än på att bekräfta dem. Det beror på att alla människor har en tendens att omedvetet vara selektivt uppmärksamma på sådan information som bekräftar deras egna uppfattningar. Detta kallas konfirmeringsbias. Har man en negativ självbild, tenderar man att ta fasta på kritik och inte höra beröm. Även vetenskapliga forskare tenderar att vara selektivt uppmärksamma på forskningsresultat som stämmer med deras egen teori och ignorera sådant som strider mot den.[3]

En falsifikator är en vetenskapsteoretisk term för det som vederlägger ett visst påstående. Observationssatsen "Denna svan är svart" är därmed en falsifikator för påståendet "alla svanar är vita".

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Popper, K. R., 1963. Conjectures and Refutations: The Growth of Scientific Knowledge, 1963, ISBN 0415043182
  2. ^ Paul Persson (2009) http://www.vetenskapsteori.se/d1falsfi.htm
  3. ^ Lundh, Montgomery, Waern, Kognitiv psykologi, Studentlitteratur 1992, ISBN 91-44-35931-4, sid 50-51