Ferdousi

Abol-Qasem Ferdousi (även Ferdowsi) (persiska: فردوسی; "den paradisiske"), Irans mest berömde episke skald. Ferdousi betraktas allmänt som Irans nationalskald och hans Shahnameh (Konungaboken) är landets nationalikon.

Han föddes antagligen 935 eller 936. Dödsåret är ej säkert känt, men är enligt somliga 1020 eller 1021, enligt andra 1025 eller 1026. Säkert är dock att han föddes i en by nära Tus i Khorasan, där han levde under anspråkslösa förhållanden såsom innehavare av en mindre lantegendom. Det verk, som gjort hans namn så berömt i världslitteraturens historia, är det stora eposet Shahnameh, som i ungefär 60 000 dubbelverser innehåller en skildring av de persiska kungarnas bragder ifrån äldsta tider och fram till den sassanidiska dynastins undergång (642 e.Kr.) Shahnameh är världens längsta episka dikt, skriven av en och samma författare. Det är Irans nationalepos och en viktig källa till de persisktalande folkens (perser, tadzjiker, afghaner) identitet. Shahnameh brukar traditionellt illustreras med vackra miniatyrer. Vid sidan om klassiska turkiska och arabiska tolkningar finns Shahnameh översatt till de stora världsspråken. Baron Eric Hermelin översatte de inledande delarna av Shahnameh till svenska 1931.

Materialet i Shahnameh

Materialet till detta oerhört omfattande arbete hämtades från de gamla iranska folksagorna, vilka redan förut blivit översatta från pehlevi (medelpersiska) till nypersisk prosa. Den förste, som grep sig an en poetisk bearbetning härav, var den berömde skalden Daqiqi, och då denne plötsligt avled efter att ha fullbordat ungefär 1 000 verser, beslöt Ferdousi att fortsätta arbetet och införlivade den del, som Daqiqi redan utarbetat, med sitt eget verk, ehuru han uttalade sig tämligen ofördelaktigt om sin föregångare. Efter åtskilliga års arbete förelåg ett avslutat helt, som Ferdousi omkring 1010 överlämnade till den ghaznaviske kungen Mahmud av Ghazni. Berättelselserna om verkets huvudhjälte Rostam härstammar från östra Iran och parthisk tid.

Arbetet med Shahnameh

Elva år senare är hela dikten färdig och Ferdousi hade då enligt egen uppgift lagt ned trettiofem år på sitt verk. I den form, i vilken "Shahnameh" nu föreligger, är den tillägnad sultan Mahmud av Ghazni i Ghazna, som på flera ställen, i synnerhet i inledningen, prisas som en mäktig och ädel furste. Enligt den vanliga uppgiften begav sig Ferdousi själv till Gazna för att överlämna sitt arbete åt Mahmud. Däremot är det alldeles oriktigt, att han, såsom man förr antagit, av denne fått något slags officiellt uppdrag att fullfölja Daqiqis påbörjade verk. Det enda historiska häri torde vara, att Ferdousi icke erhöll den furstliga belöning han väntat och med anledning härav hämnades på sultanen genom en bitter satir, i vilken han i bitande ordalag hånade uppkomlingen för dennes låga sinnelag och lumpna girighet.

Satiren mot fursten i Gazna

Av traditionen har denna händelse utsmyckats med varjehanda fantastiska tillsatser. Satiren har blivit bevarad till våra dagar, men om legendens övriga detaljer verkligen äger någon historisk grund, är ej lätt att avgöra. Så mycket är emellertid säkert, att Ferdousi för en tid tog sin tillflykt till bujiden Beha ed-daula eller snarare hans son Sultan ed-daula, där Mahmud ej kunde nå honom, och att han till sist återvände till sin fädernestad Tus och stannade där till sin död.

Ferdousis grav är belägen utanför stadens område. Detta förklarar traditionen så, att skalden, som gjort till sin uppgift att förhärliga den förmuselmanska tidens hjältar, av det fanatiska prästerskapet beskylldes för kätteri och därför ej ansågs värdig att vila på de rättrogna muslimernas gemensamma begravningsplats.

Handlingen i Shahnameh

"Shahnâme" börjar med de första sagokungarna, som under ständiga strider med Ahriman lade grunden till den äldsta kulturen på jorden. Därefter skildras den gyllene tidsåldern under Jamshids 500-åriga regering, den onde Zahhaks tusenåriga skräckvälde och landets slutliga befrielse genom en ättling av den gamla iranska kungasläkten. Sedan börjar den oförsonliga kampen mellan Iran och Turan, som gav de iranska heroerna anledning att utmärka sig genom varjehanda sagolika bedrifter, och så småningom antar dikten en i någon mån historisk karaktär. Efter Darab och Dara (Darius) kommer Alexander, vars historia stöder sig på Pseudo-kallisthenes. Om arsakiderna har Ferdousi föga att förtälja. Från och med Ardeshir I ansluter sig "Shahnameh" i huvudsak till historien, ehuru framställningen även här är utsmyckad med varjehanda romantiska tillsatser. Dikten slutar med den siste sasanidkungen Yazdegerd III:s sorgliga död.

Inflytandet på persiska litteraturen

Ferdousi har utövat ett utomordentligt stort inflytande på den persiska litteraturen, och hans verk har blivit förebilden för en hel mängd episka dikter av samma art. Stilen är i allmänhet enkel och okonstlad och språket ej på långt när uppblandat med arabiska lånord i samma grad som i de yngre skaldernas verk. De till våra dagar bevarade handskrifterna av "Shahnâme" är synnerligen talrika. Många är utomordentligt elegant utförda och till stor del försedda med bilder, som även i konsthistoriskt avseende är av stort intresse. De äldsta manuskripten härstammar från 1200- och 1300-talen. Tyvärr har avskrivarna i allmänhet handskats tämligen vårdslöst med texten och redan i de äldsta handskrifterna förekommer många oriktiga läsarter.

Verk tillskrivna Ferdousi

Utom "Shahnameh" har Ferdousi tillskrivits några lyriska stycken och ett romantiskt epos med titeln Yusuf u Zulaikha, som behandlar Josefs historia på grundvalen av framställningen i Koranens 12:e kapitel. I inledningen till detta arbete uttalar författaren sitt ogillande av sin dikt till de gamle iranska "kungarnas och hjältarnas" ära och lovar att för framtiden sysselsätta sig endast med "heliga sånger och hymner till profeternas lov". Till både form och innehåll skiljer sig detta verk från Ferdousis huvudalster. Den moderna forskningen har bestyrkt att Yusuf u Zulaikha är skrivet av en annan författare och har tillskrivits Ferdousi för att stärka hans påstådda muslimska bekännelse.

Svenska översättningar

• Shāh-Nāmah: I-V (översättning Eric Hermelin, Norstedt, 1931)
• Fem berättelser ur Shahname: det iranska nationaleposet (översatt och återberättad på prosa av Anja Malmberg och Namdar Nasser, NordienT, 2006)

Se även

• Shahnameh
• Rostam

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ferdousi, 1904–1926.

Externa länkar

• Shahname - ett nationalepos
• Rostam - Tales from the Epic of Kings Moderna versioner av Shahname på engelska (filmer, tecknade serier, etc)