Fiat G.55 Centauro

Fiat G.55 Centauro
Fiat G.55 vid italienska flygvapenmuséet(en).
Beskrivning
Typ	Ensitsigt jaktflygplan
Besättning	1
Första flygning	1942-04-30
I aktiv tjänst	1943–1945 (Aeronautica Nazionale Repubblicana)
Versioner	se avsnittet varianter
Ursprung	Italien
Tillverkare	Fiat
Antal tillverkade	ca 349
Utvecklad från	Fiat G.50, G.52, G.53
Data
Längd	9,37 meter
Spännvidd	11,85 meter
Höjd	3,13 meter (propellerarken på marken)
Vingyta	21,11 m²
Tomvikt	2 630 kg
Max. startvikt	3 718 kg
Motor(er)	1 × Fiat RA 1050 RC.50 Tifone
Motoreffekt	1 475 hk (1 100 kW)
Propeller	1 × trebladad propeller
Prestanda
Max. hastighet	630 km/t vid havsnivå 646 km/t vid 6 500 m
Räckvidd med max. bränsle	1 200 km
Max. flyghöjd	12 700 m
Stigförmåga	ca 14 m/s (7 min, 12 sek till 6 km)
Lastförmåga
Lastförmåga	1 000 kg (överlast)
Beväpning & bestyckning
Upphängnings- punkter	2 × bomblås under vingarna
Fast beväpning	3 × 20 mm MG 151/20 automatkanoner 2 × 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor
Bomber	2 × 50–160 kg bomber
Torpeder	1 × torped (G.55/S enbart)

Fiat G.55 Centauro (Kentaur) var ett italienskt ensitsigt jaktflygplan från andra världskriget med slagkraftig beväpning och stomme helt av metall. Typen producerades enbart i några hundra exemplar men gjorde bra ifrån sig mot de allierades flygstyrkor.

Historia

Framtagning

Fiat G.55 utvecklades under tidigt 1940-tal från tidigare experiment och vidareutvecklingar av Fiat G.50 Freccia försedda med radmotor av tysk Daimler-Benz typ. Under projekteringen kom G.55 så småningom att erhålla motorn Daimler-Benz DB 605, samma som satt i Messerschmitt Bf 109 av senare modell. Sluttypen blev en licensproducerad DB 605A-1 under benämningen Fiat RA.1050 R.C.58 Tifone.

Produktion

Produktion påbörjades men enbart 31 plan hann levereras till kungliga italienska flygvapnet (Regia Aeronautica) innan Mussolinis avsättning och Italiens kapitulation inför de allierade 1943. Efter upprättandet av Salòrepubliken återtogs senare produktionen för det Salòrepublikanska flygvapnet (Aeronautica Nazionale Repubblicana) och när kriget tog slut hade ytterligare 274 plan färdigställts med 37 stycken under produktion.

Ur G.55 togs två prototyper fram för en vidareutvecklad G.56, anpassad för att kunna hysa den större kraftfullare DB 603A-motorn från Daimler-Benz. En av prototyperna överlevde kriget.

• 
  G.55/0 märkt i kungliga italienska flygvapnets färger.
• 
  G.55/I i tidig Salòrepublikansk (tysk) märkning.
• 
  Uppställda G.55:or i senare Salòrepublikansk märkning.

Efterkrigstiden

Efter kriget återupptog Fiat utvecklingen av G.55 för det moderna Italienska flygvapnet (Aeronautica Militare) samt export och producerade en ensitsig jakt- och skolvariant kallat G.55/A, vars prototyp för första gången flög i september 194. Senare togs även en tvåsitsig skolvariant fram, kallad G.55/B. Senare försågs G.55/A och B med RR Merlin-motor av brittiskt fabrikat och betecknades G.59.

Dito flygplan såldes bland annat till Syrien och Argentina.

• 
  Uppställda G.55/A i Damaskus, Syrien.
• 
  Syrisk G.55/A.

Beväpning

Fast beväpning

Intern beväpningsöverblick.

Fast bestyckningen hos G.55 var mycket slagkraftig. Motorn var en inverterad (uppochnervänd) V-motor som medgav installation av motorkanon med eldkanal genom propellernavet medan vingarna var konstruerade för olika sorters intern vingbeväpning.

Första serieutförandet av G.55 kom att bestyckas med tre stycken tyska 20 mm MG 151/20 automatkanoner, en som motorkon och resterande i var vinge, samt två stycken 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor i övre motorkåpa. För motorkanonen medfördes ett magasin om 250 skott, för vingkanonerna magasin om 200 skott vardera och för noskulsprutorna magasin om 300 skott vardera. Båda pjästyperna var apterade med granatammunition med mera.

Vapenlaster

G.55/S-prototyp med hängd torped och synliga bombställ under vingarna.

Under vingarna kunde två flygbomber om 50-160 kg (180 kg) medföras. Bombtyper som kunde medföras torde bland annat vara:

• Bomba 50.T (torpedine) torpedformad minbomb, egentlig vikt: 58,0 kg
• Bomba 100.T (torpedine) torpedformad minbomb, egentlig vikt: 100,0 kg
• Bomba 150 pansarbomb, egentlig vikt: 151,1 kg
• Bomba 160 c.S. (contro Sottomarino) antiubåtsbomb, egentlig vikt: 180,0 kg

Torpedvarianten G.55/S (silurante, "torped") kunde även bära en 450 mm F200/450 (936 kg) flygtorped på buken.

Varianter

Krigstidsvarianter

• G.55/0 (sottoserie 0/förserie) – beväpnad med en 20 mm MG 151/20 motorkanon och fyra 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor, två i övre motorkåpa, två i vingrötterna
• G.55/I (I serie) – jaktvariant, beväpnad med en 20 mm MG 151/20 motorkanon, två 20 mm MG 151/20 vingkanoner och två 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor i övre motorkåpa
• G.55/II (II serie) – luftförsvarsvariant, beväpnad med en 20 mm MG 151/20 motorkanon och fyra 20 mm MG 151/20 vingkanoner, inga levererade
• G.55/S (silurante/torped) – torpedvariant, G.55 försedd med torpedställ under buken och slät motorkåpa utan 12,7 mm kulsprutor, bukkylaren ersatt med två dito och placerade var om torpedstället, en prototyp byggd
• G.56 – G.55/I försedd med en Daimler-Benz DB 603-radmotor, två prototyper byggda
• G.57 – projekterad variant försedd med en Fiat A.83 R.C.24/52-stjärnmotor, ej byggd

• 
  Salòrepublikansk G.55/I av andra gruppen (II gruppo), 1944.
• 
  G.55/S-prototyp med hängd torped.
• 
  G.56-prototyp i tyska färger.

Efterkrigstidsvarianter

• G.55/A – ensitsigt skolflygplan byggd efter kriget, beväpnad med två eller fyra 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor, två i övre motorkåpa, två i vingrötterna
• G.55/B (biposto/tvåsitsig) – tvåsitsigt skolflygplan byggd efter kriget, obeväpnat
• G.59 A/I (I serie) – G.55 konverterat till ensitsigt skolflygplan med RR Merlin-motor efter kriget, beväpnad med två 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor i vingrötterna
• G.59 B/I (I serie) – G.55 konverterat till tvåsitisgt skolflygplan med RR Merlin-motor efter kriget, obeväpnat
• G.59 A/II (II serie) – nybyggda G.59 A/I för Syrien, 26 byggda, vissa beväpnade med fyra stycken 20 mm HS-404/804 automatkanoner i vingarna
• G.59 B/II (II serie) – nybyggda G.59 B/I för Syrien, 4 byggda
• G.59 A/III (III serie) – oklart
• G.59 B/III (III serie) – oklart
• G.59 A/IV (IV serie) – nybyggda G.59 A/I med helglashuv för Italiens flygvapen, 20 byggda
• G.59 B/IV (IV serie) – nybyggda G.59 B/I med helglashuv för Italiens flygvapen, 10 byggda

• 
  G.55/A, 1947.
• 
  G.55/B med fälltankar.
• 
  G.59 B/IV, 1995.

Användare

•  Argentina: 30 × G.55/A (17 återsändes), 15 × G.55/B, 1 × G.59 A/I (konverterad G.55/A)
•  Egypten: 17 × G.55/A (de som återsänts från Argentina)
•  Italien:
  • Kungliga italienska flygvapnet^(en): visst antal G.55/I
  • Salòrepublikanska flygvapnet: visst antal G.55/I
  • Italienska flygvapnet: visst antal G.55/A, G.55/B, G.59 A/I, G.59 B/I, G.59 A/IV, G.59 B/IV
•  Syrien: visst antal G.55/A, 26 × G.59 A/II, 4 × G.59 B/II

Referenser

Tryckta källor

• Mondey, David - The Hamlyn Concise Guide to Axis Aircraft of World War II - Chancellor press 2004 - ISBN 1-85152-966-7