Fiat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fiat S.p.A.
Fiat Grande Punto
Typ Aktiebolag
Huvudkontor Turin, Italien
Nyckelpersoner Giovanni Agnelli, grundare
Bransch person- och lastbilar m.m.
Antal anställda ?
Historia
Grundat 1899
Ekonomi
Omsättning ? miljarder euro
Övrigt
Webbplats www.fiat.se
Fotnoter Siffror från 2006

Fiat S.p.A., Fiat Auto, är en italiensk biltillverkare med huvudkontor i Turin. Namnet är en akronym av Fabbrica Italiana Automobili Torino. Fiat S.p.A., eller Fiat Group, äger nästan hela den italienska bilindustrin. I koncernen ingår Lancia, Alfa Romeo, Ferrari och Maserati. Sedan 2012 äger FIAT även 58,5% av amerikanska Chrysler Corporation.

Företaget är en storkoncern och en mycket viktig del av den italienska verkstadsindustrin med en rad olika områden; till exempel tillverkar man flygplansmotorer, lastbilar, bussar (Iveco) och grävmaskiner (tidigare tillsammans med Hitachi) numera är man del av CNH. Företaget har under decennier letts av familjen Agnelli. Fiat har vunnit utmärkelsen årets bil flest av alla bilmärken genom åren. I Italien har man under lång tid haft en mycket dominerande ställning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fiat grundades 1899 av Giovanni Agnelli, Bricherasio och Carlo Bisacaretti. Den ursprungliga stavningen var F.I.A.T. men prickarna togs bort 1906. Fiat utvecklades snabbt till en stor industrikoncern då man började med skeppsbyggeri, flyg- och fartygsmotorer och järnväg.

1916 började man tillverkningen vid Lingottofabriken som var Europas största bilfabrik. Lingottofabriken var i fem våningar med en testbana på taket. Under 1920-talet tog Fiat över flera biltillverkare. Senare byggde Fiat sin fabrik i Mirafiori.

Den italienska folkbilen[redigera | redigera wikitext]

1936 kom den italienska folkbilen Fiat 500, populärt kallad ”Topolino” som kom att tillverkas till 1950-talet. Under kriget bombades Fiats fabriker av allierat flyg men återuppbyggdes efter kriget. 1948 var 60 000 anställda vid Fiat-verken.

Under efterkrigstiden fortsatte Fiat att byggas upp till den storkoncern man är idag, ett arbete som startat långt redan innan kriget. Under 1950-talet hade man stora framgångar med småbilen Fiat 500 (att jämföra med Volkswagen-bubblan) som även fick spridning genom licenstillverkning. Fiat lanserade under 1960-talet flera sportbilar för att stärka varumärket. Det har dock alltid varit mindre vardagsbilar som varit Fiats styrka och Fiat 124 blev företagets moderna småbil.

Expansion[redigera | redigera wikitext]

Under storhetstiden hade Fiatkoncernen med dess olika märken mellan 70 och 90 % av den italienska bilmarknaden. 1969 köpte Fiat upp Lancia. Fiat hade under en period 15 % av Citroën. Autobianchi som startades som ett samarbetsprojekt blev en del av Fiat och integrerades med Lancia. 1974 inledde Fiat sitt samarbete med Klöckner-Humboldt-Deutz inom nyttofordon vilket skapades en ny lastbilskoncern - Iveco. 1980 blev Fiat ensam ägare av Iveco. 1986 köpte Fiat upp Alfa Romeo och därmed fick man bredvid Lancia bilar i de större personbilsklasserna som ersatte Fiats egna motsvarigheter. 1986 tog samarbetet med spanska Seat slut sedan Seat blivit en del av Volkswagen AG. 1988 ökade Fiat sitt aktieinnehav i Ferrari till 90 %. Under sämre tider sålde man av delar av aktierna och ägde 56%. Idag äger man åter 85% av företaget.

Fiat Ritmo.

Under 1980-talet kom framgångsrika modeller som Fiat Panda och Fiat Uno. Samtidigt hade Fiat svårt i de större personbilsklasserna där Fiat Croma aldrig blev någon succé.

Licenstillverkning världen över[redigera | redigera wikitext]

Fiat har varit duktigt på att ge licenser på sin tillverkning, till bland annat Tyskland (NSU-Fiat/Neckar), Österrike (Austro-Fiat, senare Steyr-Puch), Jugoslavien (Zastava), Polen (Polski Fiat, FSO), Spanien (Seat), Turkiet och Indien. Fiats tillverkning i Polen är idag en av företagets viktigaste och den har en lång tradition som sträcker sig tillbaka till mellankrigstiden. Den sovjetiska ur-Ladan (VAZ) var i grunden en Fiat som Sovjetunionen köpte licensen till. 1966 fick Fiat i uppdrag att bygga upp den sovjetiska licenstillverkningen i staden Toljatti (Togliatti), döpt efter en italiensk kommunistledare. Den första bilen rullade ut ur fabriken i Toljatti 1970. Fiat har också en lång tradition i Sydamerika med tillverkning i Brasilien. När Fiats tillverkning var som störst fanns man i ett 20-tal länder runt om i världen.

Fiat har också haft samarbeten med andra biltillverkare. Under 1980-talet samarbetade man med Saab i De fyras klubb och modellerna Fiat Croma och Lancia Thema har stora likheter med Saab 9000 och Alfa Romeo 164. Under 1990-talet gick man in i ett samarbete med PSA-koncernen med Peugeot och Citroën. Från samarbetet med PSA härstammar bl.a. Fiats MPV-modell Fiat Ulysse.

I slutet av 1970-talet fick Fiat i bräschen för robotiseringen och lanserade Robogate där stora delar av produktionen skedde med hjälp av robotar. Man invigde sin motorfabrik där robotar byggde kompletta motorer helt utan mänsklig hand, de bilar där dessa motorer användes fick tillnamnet "FIRE" (Fully Integrated Robotized Engine).

För Fiat blev det en svår omställning när Italien öppnade upp mer för utländska biltillverkare, främst de japanska. De tullar som Italien tidigare haft för att säkra de italienska tillverkarna togs bort och detta drabbade Fiat som tidigare dominerat helt.

Olönsamet och omstrukturering[redigera | redigera wikitext]

Marchionne

Under senare år har Fiat haft stora problem med olönsamhet, dock tycks trenden ha vänt då Fiat var en av få tillverkare som ökade försäljningen när alla andra biltillverkare kraftigt tappade försäljning under 2008. En allians med General Motors misslyckades och GM valde att dra sig ur efter att ha ägt 10 % av Fiat. Fiat har lanserat en rad nya modeller för att råda bot på problemen. Det har också skett en viss renodling av koncernen då man sålt ut annan tillverkning. Fiat har haft stark draghjälp av senaste årens miljödebatt, eftersom man ligger i framkant bland de europeiska tillverkarna på miljöområdet.

Drivande i omstruktureringarna har Sergio Marchionne varit som blev Fiatchef 2004. Marchionne har minskat byråkratin och drivit på framtagandet av nya bilmodeller. Resultatet är att Fiat återigen går med vinst. Dessutom tog Fiatkoncernen över den amerikanska Chryslerkoncernen och har inlett sin comeback på den nordamerikanska marknaden även för de egna märkena Fiat och Alfa Romeo.

2009 inledde Fiat ett samarbete med EV Adapt i Sverige. I Nödinge har en fabrik upprättats tillsammans med batteritekniksföretaget Alelion batteries för att där bli först i Sverige om att serietillverka rena elbilar.[1]

Ägarfamiljens överhuvuden Giovanni Agnelli och Umberto Agnelli avled med korta mellanrum. Idag finns yngre familjemedlemmar i koncernen, bland dem John Elkann och Andrea Agnelli.

Produktionsorter[redigera | redigera wikitext]

Fiat Grande Punto - Auto Moto Show Katowice 2006.

Fiat Auto[redigera | redigera wikitext]

  • Italien
    • Turin - Mirafiori
    • Melfi
    • Cassino
    • Pomigliano
    • Sevel
    • Termini
  • Polen
    • Tychy
  • Sverige
    • Nödinge
  • Argentina
  • Serbien
    • Kragujevac
  • Brasilien

Licenstillverkning[redigera | redigera wikitext]

  • Frankrike
  • Turkiet
  • Egypten
  • Sydafrika
  • Indien
  • Kina
  • Vietnam
  • Amerika

Koncernen Fiat[redigera | redigera wikitext]

Iveco Daily

Fiat S.p.A., eller Fiat Group, äger nästan hela den italienska bilindustrin. I koncernen ingår Lancia, Alfa Romeo, Ferrari och Maserati. Sedan 2009 äger man även 20% av amerikanska Chrysler Corporation. Åren med GM då man brottades med olönsamhet vände sedan Fiat blev självständigt igen och man har numera så mycket som 10% av den europeiska marknaden. Fiat Groups struktur har Fiat S.p.A. som moderbolag och biltillverkningen delas in (Business units) i Fiat Auto, Maserati, Ferrari och Fiat Powertrain technologies. Sedan kommer CNH och Iveco som tillverkar nyttofordon. I koncernen ingår andra grenar som banker och komponenttillverkning.

Fiat har även tillverkat tåg; en känd tågtyp i Sverige är Y1 som är en oelektrifierad motorvagn och som åker på små länsbanor i bland annat Småland, i Kinnekullebanan och i Värmland.

Fiatkoncernens personbilsmärken[redigera | redigera wikitext]

Nedlagda

Fiatkoncernens lastbilsmärken[redigera | redigera wikitext]

  • Iveco
  • OM (från 1975 del av Iveco)
  • UNIC (från 1975 del av Iveco)

Tidigare verksamheter[redigera | redigera wikitext]

Fiatkoncernen ägde tidigare CNH Global (Case Construction, Case IH, Flexi-Coil, Kobelco, New Holland, New Holland Construction och Steyr) och Fiat-Hitachi Construction. Fiat ägde tidigare även skotertillverkaren Piaggio.

Flygplanstillverkning[redigera | redigera wikitext]

Fiat G.91.
Huvudartikel: Fiat Aviazione

Fiat var tidigare en viktig flygplanstillverkare, främst inom det militära området. Efter första världskriget konsoliderade man flera italienska tillverkare, till exempel Pomilio och Ansaldo. Under 1930-talet kom modeller som Fiat CR.32 och Fiat CR.42. Andra kända modeller var stridsplanen CR.20, G.50 och G.55. På 1950-talet följde Fiat G.91. 1969 slogs Fiat Aviazione samman med Aerfer och bildade Aeritalia.

Bilmodeller[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.alltommotor.se/artiklar/nyheter/1.11315

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]