Fjärde sjöstridsflottiljen

Fjärde sjöstridsflottiljen
(4. sjöstridsflj)
Vapen för Fjärde sjöstridsflottiljen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn4. sjöstridsflottiljen
Datum1994–
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypSjöstrid
RollUtbildningsförband
Del avHögkvarteret [a]
StorlekFlottilj
HögkvarterHaninge garnison
FörläggningsortBerga, Skredsvik
ÖvningsplatsBerga örlogsbas
ValspråkPrudentia et constantia
(Förstånd och uthållighet)
FärgerSvart och guld          
Marsch"Vivu esperanto" (Rydberg) [1]
Dekorationer4.MinkrifljMM [b]
Befälhavare
FlottiljchefKommendör Fredrik Palmquist
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Flottiljens heraldiska vapen åren 1994–2004.

Fjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj) eller 4. sjöstridsflottiljen, är en sjöstridsflottilj inom svenska marinen som verkat i olika former sedan 1994. Förbandsstaben är förlagd till Berga örlogsbas i Haninge garnison vid Hårsfjärden.[2][3]

Historik

Flottiljen bildades den 1 juli 1994 under namnet 2. minkrigsavdelningen. Genom försvarsbeslutet 2000 namnändrades flottiljen den 1 juli 2000 till Fjärde minkrigsflottiljen (4. minkrflj). Flottiljen kom att ingå i en organisation av den svenska flottan där de olika flottiljerna var indelade efter uppgifterna ytstrid, ubåtstjänst och minkrig.

Genom försvarsbeslutet 2004 upphörde denna organisation den 31 december 2004. I stället infördes sjöstridsflottiljerna, där varje flottilj innehar alla de funktioner som svenska örlogsfartyg, förutom ubåtar, hanterar: ytstrid, ubåtsjakt och minkrig. Den nya organisationen kom att gälla från 1 januari 2005, vid samma tidpunkt antogs flottiljen namnet 4. sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj).[4]

Den 11 januari 2005 hölls en överlämningsceremoni, där 2. ytstridsflottiljen halade sin flagga på Berga, samt överlämnade 20. kustkorvettsdivisionen med dess fartyg och besättningar till chefen för 4. sjöstridsflottiljen.[5] Den 12 januari 2005 övertog 4. sjöstridsflottiljen officiellt befälet över 20. kustkorvettsdivisionen. Med befälet över divisionen tillkom fartygen HMS Göteborg, HMS Gävle, HMS Kalmar, HMS Sundsvall samt stödfartyget HMS Visborg. Dessa fartyg med besättning fanns kvar i Berga/Muskö i syfte för att genomföra grundutbildningsomgång 2005. Därefter kom två av flottiljens korvetter att överföras till 3. sjöstridsflottiljen i Karlskrona, medan de resterande två samt lagfartyget HMS Visborg kvarstod i Berga/Muskö området under Fjärde sjöstridsflottiljens befäl.[6]

Verksamhet

Verksamheten bedrivs så att förmågan att behärska väpnad strid till sjöss vidmakthålls och utvecklas bland annat genom utbildning och övning av officerare och sjömän samt genom skarpa insatser i form av min- och ammunitionsröjning eller verksamhet som värnar svensk integritet. Detta sker i såväl nationella som internationella övningar och insatser till sjöss, bland annat inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). En stor del av verksamhetsåret består av skarpa insatser då en stor del minor och ammunitionseffekter omhändertas eller då korvetterna med sina spaningssystem används för att hävda det svenska territoriet. Röjdykarna, med sin exceptionella förmåga att röja minor och ammunition i vattenvolymen såväl som på land utgör ryggraden i svensk ammunitionsröjningskapacitet.

Minröjningsfartygen och röjdykarna innehar en förmåga som är en bristvara både nationellt och internationellt. Det är förmågan att söka, lokalisera, positionera, identifiera, oskadliggöra eller bärga föremål (som till exempel sjöminor och oexploderad ammunition) under vattnet. Röjdykarnas EOD-grupper (Explosive Ordnance Disposal) har dessutom förmåga att ytterligare förstärka dessa förmågor och dessutom verka både på land och till sjöss, i det senare fallet både på ytan och i vattnet.

Korvetterna har god förmåga att genomföra väpnad strid till sjöss på, över och under vattenytan. Deras goda förmåga att verka kustnära och i skärgård har blivit allt mer efterfrågad även internationellt. Korvetterna kan övervaka stora havsytor och luftrum samt har stor slagkraft om så skulle behövas.

Lag- och ledningsfartyget har förmåga att stödja flottiljens fartyg samt kunna vara den plattform där förbandschefen leder förbandets operativa verksamhet till sjöss. Även övriga fartyg i Marinen samt civila enheter kan härifrån understödjas vid exempelvis sjöräddnings- eller miljöinsatser.

4. sjöstridsflottiljen har med ovanstående förbandsinnehåll förmåga till kontroll av havsområde, sjövägar och sjöfart, att göra insatser mot yt- luft- och undervattensmål samt att röja minor i hamnområden, kustnära farvatten och på öppet hav.

Med detta som grund kan flottiljen insättas i nationell och internationell krishantering, som försvar mot väpnat angrepp och för att rädda liv och materiel till sjöss.

Ingående enheter

Fjärde sjöstridsflottiljen är ett insatsförband som har till uppgift att utbilda fartygsbesättningar och stabspersonal till minkrigsfunktionen och korvettsystemet samt möta nationella och internationella krav på insatsförmåga. 4.sjöstridsflottiljen har nationellt ansvar för genomförande och utveckling av min- och ammunitionsröjning i den maritima arean. Flottiljen är baserad på Berga örlogsbas söder om Stockholm och Skredsvik i Gullmarn utanför Uddevalla.

2000–2004

Inför försvarsbeslutet 2004 bestod flottiljen bestod av följande enheter.[7]

  • Flottiljstaben
    • 41. minröjningsdivisionen.
    • 42. minröjningsdivisionen
    • Röjdykardivisionen: Var förlagd till Skredsvik och utrustad med HMS Skredsvik (A262)
    • Skoldivisionen: Var förlagd till Berga och utbildade navigatörer.
    • Utvecklingssektionen

2005–

Flottiljchefer

Namn, beteckning och förläggning

Namn
2. minkrigsavdelningen 1994-07-01 2000-06-30
4. minkrigsflottiljen 2000-07-01 2004-12-31
4. sjöstridsflottiljen 2005-01-01
Beteckningar
2. minkriavd 1994-07-01 2000-06-30
4. minkriflj 2000-07-01 2004-12-31
4. sjöstridsflj 2005-01-01
Förläggningsorter, detachement och baser
Berga örlogsbas (F) 1994-07-01 2004-12-31
Musköbasen (F) 2005-01-01 2008
Skredsvik (D) 1994-07-01
Berga örlogsbas (F) 2009

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1994–2000 var flottiljen underställd chefen Mellersta militärområdet, åren 2000–2004 Operativa insatsledningen
  2. ^ Minnesmedaljen instiftades 2006.

Noter

Tryckt skrift

  • Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.) 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar