Flygekorre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flygekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pteromys volans.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Sciuridae
Underfamilj Sciurinae
Tribus Flygekorrar
Släkte Pteromys
Art Flygekorre
P. volans
Vetenskapligt namn
§ Pteromys volans
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
  • Eurasisk flygekorre
  • Nordlig flygekorre
Pteromysvolans.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Flygekorre (Pteromys volans) är en trädlevande gnagare som förekommer i palearktis.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Flygekorren är silvergrå på ovansidan och nästan helt vit på undersidan. Längs sidorna, mellan fram- och bakbenen, har den ett hudveck för glidflykt. Ögonen är svarta och mycket stora.[2] Kroppslängden uppgår till 13,5-20,5 cm förutom svansen som är 9-14 cm. Vikten är mellan 95-170 g.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Flygekorren finns från södra och västra Finland, i Baltikum och längs taigan, via Mongoliet och norra Kina, och österut till Korea och norra Japan (Hokkaido).[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Flygekorren är skymnings- till nattaktiv. Den lever företrädesvis i blandskog, speciellt äldre sådan, där den bor i hål i gamla träd. På grund av det moderna skogsbruket har flygekorren dragit sig mot mer bebyggda områden, där den bosätter sig i hus och fågelholkar.[2] Den kan gå upp till 1 500 m i bergen.[1]

Vid flykt mellan träden eller från toppen av ett träd till lägre belägna delar spänner flygekorren ut sitt hudveck och kastar sig ut i en styrd glidflykt. Denna kan uppgå till omkring 50 meter.[2] Den är även en skicklig klättrare. På marken rör den sig emellertid långsamt, i korta hopp.[4]

Den sover inte vintersömn men kalla vinterdagar kan den sova i sitt bohål i flera dagar åt gången. Vid sådana tillfällen täpper den ofta igen ingången.[4]

Naturliga hot är större rovfåglar och mård. Flygekorrar som vistas nära bebyggelse kan falla offer för hundar och tamkatter.[2]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Vinterfödan är framför allt hängen av al och björk, kvistar och kottar som samlats ihop i stora förråd. I övrigt under året förtär den gröna växtdelar, bär och nötter. Vissa källor rapporterar att den i undantagsfall tar fågelägg och -ungar,[4][2] men senare forskning har inte kunnat bekräfta detta.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Uppgifterna om fortplantningen är osäkra, men det förefaller som om flygekorren får en till två kullar per år, omkring maj och i juni till juli. Kullen består av 1-6 (vanligen 2-3) ungar. Dräktighetstiden är omkring 4 veckor.[5] När ungarna föds är de blinda och öppnar inte ögonen tidigare än ungefär 14 dagar efter födseln. De dias upptill 70 dygn. Livslängden i det vilda är normalt åtminstone 5 år.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, men populationen minskar, och har gjort så mera påtagligt sedan 1950-talet[4] på grund av det moderna skogsbruket. Den är klassificerad som sårbar ("VU") i Finland och Kina.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Pteromys volans IUCN (2008). Auktorer: Shar, S., Lkhagvasuren, D., Henttonen, H., Maran, T. & Hanski, I. (engelska) Läst 2010-01-21
  2. ^ [a b c d e] Jensen, Birger (1993). Nordens däggdjur. Stockholm: Norstedts. sid. 96-100. ISBN 91-1-933262-9 
  3. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur. Göteborg: Wahlström & Widstrand. sid. 88-90. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ [a b c d e] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 253-254. ISBN 91-1-864142-3 
  5. ^ [a b] Lauren Pascoe (1999). Pteromys volans (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Pteromys_volans.html. Läst 2010-01-21.