Puritanism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En puritansk kvinna i enkel klänning, förkläde och hätta, avbildad på 1890-talet med ganska tydliga influenser av samtidens modeideal.

Puritanism (av latin purus, ren) var en reformatorisk rörelse i England, som uppstod omkring 1570. Det var en variant av kalvinismen och kan ses som den engelskspråkiga världens motsvarighet till pietismen.

I puritanismen sammanfördes en bibeltrogen, asketisk kristendom med ett strängt, världstillvänt etos. Den anglikanska kyrkan var enligt puritanerna alltför slapp och alltför fången i sin liturgi. Puritanerna hade mer gemensamt med den Skotska kyrkan men utan att alltid fordra en presbyterialförfattning. Vid Jakob I:s trontillträde inkom puritanerna med en petition och begärde audiens hos monarken, vilket ledde till den s.k. Hampton Court-konferensen 1604. Vid denna begärde puritanerna för rörelsen typiska reformer: Att korstecknet skulle avskaffas ur den officiella gudstjänstordningen, att lekfolk skulle förbjudas utföra dop i krissituation (Nöddop), att konfirmationen skulle avskaffas, att bruket av vigselringar skulle avskaffas, att bugande vid omnämnandet av Jesu namn i bibelläsningar och böner skulle avskaffas, att läsningen av apokryfer skulle avskaffas, att ordet "präst" skulle avskaffas, att avlösningen skulle avskaffas, samt att bruket av röklin skulle göras frivilligt. Man ogillade också ordet "söndag", som man ansåg vara ett uttryck för hednisk soldyrkan, och visade misstänksamhet mot bruket av musikinstrument i gudstjänstlivet. Av dessa krav gick kung Jakob endast begäran om apokryferna till mötes: Offentlig läsning av dem avskaffades, men de fortsatte att tryckas i biblar, och den anglikanska kyrkan fortsatte att betrakta dem som Helig Skrift (om än av lägre auktoritet). Läsning ur apokryferna skulle senare återinföras 1662. Vid konferensen antogs även en bibelutgåva gemensam för både anglikaner och puritaner: King James' Version.

Puritanernas politiska inflytande i England fick sin höjdpunkt i och med Oliver Cromwells framgångar vid mitten av 1600-talet. Då hade rörelsen redan splittrats i olika grenar. Under Cromwells samvälde kunde puritanerna genomtrumfa krav som tidigare klingat ohörda: avskaffande av biskopsämbetet, avskaffande av julfirandet (som inte påbjuds i bibeln), fängelsestraff för personer som firade jul offentligt eller privat, avskaffande av firande av askonsdagen, skärtorsdagen, långfredagen och Kristi himmelsfärdsdag (då de inte infaller på Herrens dag), införande av böter för personer som deltar i eller tittar på teater och sport (som ansågs syndiga), samt bestraffning av personer som i sitt privata böneliv valde att använda Den allmänna bönboken. Dessa reformer återkallades när monarkin och den anglikanska kyrkan återställdes vid Engelska restaurationen 1660. Puritanernas önskemål om att avskaffa växelvis sång eller läsning mellan präst, gudstjänstdeltagare och körer tillgodosågs inte vid utformningen av 1662 års upplaga av Den allmänna bönboken.

En del av puritanerna fann vägen tillbaka till anglikanismen, där de bildade en lågkyrklig fraktion. Andra bildade dissentersamfund: kongregationalister eller presbyterianer. De som stannade kvar i England fick begränsad religionsfrihet 1689, full religionsfrihet 1829. De flesta ingår sedan 1972 i United Reformed Church. I Skottland var utvecklingen annorlunda och den presbyterianska Skotska kyrkan är sedan 1689 statskyrka.

De tidiga immigranterna i USA bestod delvis av puritaner och puritanska värderingar anses ha haft en viss historisk betydelse för den samhälleliga utvecklingen i USA. Puritanerna låg bland annat bakom Häxprocesserna i Salem i början av 1690-talet.

Ibland talar man om puritanska tendenser, vilket då får en vidare mening och kan användas inom andra religioner än kristendomen.

Se även[redigera | redigera wikitext]