Glasvar
| Glasvar | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Plattfiskar Pleuronectiformes |
| Familj | Piggvarar Scophthalmidae |
| Släkte | Lepidorhombus |
| Art | Glasvar L. whiffiagonis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lepidorhombus whiffiagonis | |
| Auktor | Walbaum, 1792[1] |
| Synonymer | |
| Lepidorhombus whiffliagonis (Walbaum, 1792)[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Glasvar (Lepidorhombus whiffiagonis) är en plattfisk som tillhör familjen piggvarar. Den kallas även glasvarv.[2]
Innehåll |
Utseende [redigera]
Som hos de flesta piggvarar är vänstersidan ögonsida. Denna är ljusbrun, medan blindsidan är vit. Kroppen är dock halvgenomskinlig, som namnet antyder. Ryggfenan är lång.[3] Bukfenan och analfenan är åtskilda.[4]
Största längd är 60 cm; arten håller sig dock vanligen under 25 cm.[5] Honan är större än hanen.[2] Största vikt är 3 kg.[3]
Vanor [redigera]
Glasvaren är en bottenfisk som föredrar blandbotten (sand och grus)[3] på ett djup mellan 100 och 400 m. I Joniska havet går den dock djupare, mellan 200 och 700 m.[5] Emellertid kan den också vistas pelagiskt[4]; vid lugnt väder kan den simma vid ytan på grunt vatten.[2] Födan utgörs av kräftdjur, bläckfisk och små, bottenlevande fiskar.[5]
Fortplantning [redigera]
Arten leker under vår och försommar på djupt vatten vid Brittiska öarna och Island.[4] Äggen som är små (omkring 1 mm) och pelagiska, kläcks efter omkring en vecka. Även ynglen är pelagiska tills de har blivit mellan 2,5 och 3 cm långa.[4]
Utbredning [redigera]
Utbredningsområdet sträcker sig från Island via södra Norge, runt Brittiska öarna, Skagerack till Medelhavet[3] och Västsahara (Kap Bojador)[5]. Den går sällsynt in i Kattegatt men förökar sig inte i Sverige.[3]
Kommersiell användning [redigera]
Glasvaren tas som bifångst vid trålfiske[4] och är en viktig matfisk i många länder.[5] [2]
Referenser [redigera]
- ^ [a b] ”Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=172835. Läst 2010-08-20.
- ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. Sid. 214, 488, 492. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c d e] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. Sid. 203, 205. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b c d e] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. Sid. 254. ISBN 91-518-3505-3
- ^ [a b c d e] Froese, Rainer (2010-04-20). ”Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792) Megrim” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=28. Läst 2010-08-20.
