Gulhämpling
| Gulhämpling Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Gulhämpling, adult hane. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Serinus |
| Art | Gulhämpling S. serinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Serinus serinus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde: orange: Häckningsområde (sommartid) grönt: Året runt blått: Övervintringsområde | |
Sjungande hane. | |
Gulhämpling (Serinus serinus) är en liten tätting som tillhör familjen finkar (Fringillidae) och som huvudsakligen förekommer i Europa.[2]
Utseende och läte
Gulhämplingen är mycket liten, 11-11,5 centimeter lång och väger 11-13 gram. Vingspannet är på 20-23 centimeter. Fågeln känns igen på sin korta och djupna kluvna stjärt. Näbben är kort och tjock. Ovansidan är grågrön med mörkare streckning och gumpen är gul. Det gula bröstet och den vita magen är också streckade. Hannen är mer lysande gul i ansiktet och på bröstet och har gult på vingarna och stjärtsidorna. Ungfåglarna saknar helt de gula färgerna och är mer brun- grönaktiga.
Locklätet hörs ofta i flykten, ett rätt steglitslikt drillande trillililit. Sången består av upprepande, gnisslande strofer och framförs från toppen av något högt träd. Detta kan liknas vid det ljud som upptstår då man gnider två glasskivor mot varandra.
Utbredning
Ursprungligen påträffades gulhämplingen runt medelhavsländerna, norra Afrika och mellersta Europa men har under 1800- och 1900-talet expanderat norrut. Populationer i norra och mellersta Europa är flyttfåglar och övervintrar i Mellanöstern. Fåglar som häckar i Sydeuropa är stannfåglar.
I Norden lever den i länderna runt Östersjökusten, inklusive Baltikum, delar av Danmark och Sydsverige. I öst är den spridd från Vitryssland och Ukraina till Svarta havets kust.
Förekomst i Sverige
Gulhämplingen har häckat i södra Skåne sedan 1940-talet, då det första häckningsfyndet konstaterades vid Falsterbo 1942. Från och med 1958 har den häckat regelbundet i landskapet.
Ekologi
Gulhämplingen föredrar öppet skogsland och odlad mark, gärna med barrträd, som häckningsplatser. Den bygger sitt bo i barrträd eller citrusträd och lägger tre till fem ägg. Föda är mestadels frön och under häckningssäsongen insekter. Gulhämplingen är en aktiv och ofta märkbar fågel. Den håller mest till i höga träd och upptäcks ofta på lätet.
Häckning
Honan bygger boet som är skålformat av rottrådar och bast och läggs i ett barr eller lövträd. Kullen består av tre till fyra ägg vilka ruvas av honan i tolv till 14 dagar. Ungarna brukar lämna boet efter 14-16 dygn. Ungarna matas med uppstötta frön som har mjukats upp i föräldrarnas kräva.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan knappt 21 miljoner till 31,5 miljoner par.[1]
Källor
- Texten bygger delvis på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Engelskspråkiga Wikipedia, artikeln European Serin, läst 20 november 2015
Noter
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Serinus serinus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
Källor
- ArtDatabankens artfaktablad
- Roland Staav, Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, Prisma, Stockholm
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Gulhämpling - Läte
Wikimedia Commons har media som rör Gulhämpling.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
