H. C. Artmann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
h. c. artmann
h.c. artmann 1974.
h.c. artmann 1974.
Pseudonym Ib Hansen
Född 12 juni 1921
Wien
Penzing
Breitensee
Död 4 december 2000
Wien
Yrke poet
berättare
essäist
översättare
Nationalitet Österrike österrikisk
Språk tyska
bayerska
Verksam 1947-2000
Genrer poesi
novell
roman
essäistik
Make/maka Rosa Artmann, född Pock
Barn Patricia Meinhart (* 1949)

hans carl h. c. artmann [1], född 12 juni 1921 i Wien, död där 4 december 2000, var en österrikisk poet, författare och översättare. Ett par smärre prosaarbeten av honom finns på svenska.

Liv[redigera | redigera wikitext]

h. c. artmann var son till skomakaren Johann Artmann och hans fru Marie, född Schneider. Han växte upp i Breitensee i stadsdelen Penzing i Wiens västra ytterkant. Efter avslutad skolgång vid 16 års ålder arbetade han tre år på kontor. 1940 blev han inkallad till Wehrmacht och stred i andra världskriget tills han sårades 1941. Därefter överfördes han till vapenfri tjänstgöring vid fronten och tillhörde fram till krigsslutet en så kallad Strafbataillon [2].

h. c. artmann bodde i Sverige åren 1961-1965, i Stockholm, Lund och Malmö.

Han är begravd i Wiens stadsdel SimmeringUrnenfriedhof Wien-Simmering.

Verk[redigera | redigera wikitext]

1947 började artmann offentliggöra litterära texter i radio och i tidskriften Neue Wege (Nya vägar). Det skulle dock dröja ända till 1958 innan han debuterade i bokform med diktsamlingen med ana schwoazzn dintn (med svart bläck). Han var annars tidigt medlem av Art-Club, en bred och principiellt viktig sammanslutning av konstnärer i efterkrigstidens Wien. Ur den uppstod så småningom spontant den internationellt mer kända, experimentella och litterära Wiener Gruppe. artmann, som var den äldste i gruppen, framträdde som teoretiker 1953 då han formulerade en Acht-Punkte-Proklamation des poetischen Actes.

Åttapunktsproklamation om den poetiska akten

Det finns en mening som är oantastlig, nämligen den att man kan vara poet också utan att någonsin ha skrivit eller sagt ett ord.

Det förutsätter dock en mer eller mindre känd lust att agera poetiskt. Den alogiska gesten i sig kan på så sätt upphöjas till en akt av anmärkningsvärd skönhet, ja till dikt. Skönhet är förstås en term som här får mycket vida ramar att röra sig inom.

1
Den poetiska akten är poesi som avfärdar andrahandsuppgifter, det vill säga varje förmedling via tal, musik eller skrift.

2
Den poetiska akten är poesi menad som ren poesi. Den är ren poesi och fri från alla anspråk på erkännande, beröm eller kritik.

3
En poetisk akt kommer kanske bara av en slump till allmänhetens kännedom. Ändå gör den det en gång på hundra. Med tanke på dess skönhet och äkthet behöver den från början inte alls ha uppstått i avsikt att bli offentlig, eftersom den är en akt från hjärtat och den hedniska anspråkslösheten.

4
Den poetiska akten improviseras ytterst medvetet och är allt annat än bara en poetisk situation som klarar sig utan poeten. I en sådan situation skulle vem som helst kunna hamna utan att det blev det minsta medvetet.

5
Den poetiska akten är posen i dess ädlaste form, fri från all fåfänga och full av munter ödmjukhet.

6
Till den poetiska aktens mest vördade mästare räknar vi först och främst den satanisk-elegiske C. D. Nero och framför allt vår Herre, den filosofisk-mänsklige Don Quijote.

7
Den poetiska akten är materiellt sett helt värdelös och bär därför aldrig på prostitutionens bacill. Dess oförfalskade genomförande är helt igenom ädelt.

8
Den genomförda poetiska akten, registrerad i vårt minne, är faktiskt en av de få rikedomar som vi kan bära med oss utan att den kan ryckas ifrån oss.[3]

Boktitlar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Bayerska[redigera | redigera wikitext]

Tyska[redigera | redigera wikitext]

  • montagen 1956 (textmontage med Konrad Bayer och Gerhard Rühm, förstaupplaga 1964)
  • das im walde verlorene totem. prosadichtungen 1949-1953 (förstaupplaga 1970)
  • unter der bedeckung eines hutes: montagen und sequenzen (1974) ISBN 3701700974
  • the best of h.c. artmann (1975) ISBN 3518367757
  • die jagd nach dr. u.: oder, ein einsamer spiegel, in dem sich der tag reflektiert (1977) ISBN 3-7017-0166-0
  • erotika. zeichnungen und texte zu casanova/ disegni e testi su casanova (en tysk-italiensk utgåva av teckningar och texter till Giacomo Casanova 1991)
  • Sämtliche Gedichte (Jung und Jung, 2003)

Svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Ompus (1974), 21 s., försedd med färgill. av Sita Jucker. Originaltitel: Ompül. ISBN 9150200569
  • Frankenstein i Sussex (2005), s/v ill. av Hans Arnold.
  • Dikter, i Subaltern 1-2/2011, s. 142-143, övers. Gustav Sjöberg, ISSN 1652-7046. Ur the best of h.c. artmann.

Engelska[redigera | redigera wikitext]

Tre kolleger om artmann[redigera | redigera wikitext]

Han var för mig ett levande bevis på att poetens existens är möjlig.
Konrad Bayer[7]


han har fortfarande vattenblå ögon, kan fabulera vackert, sitter före sin uppläsning i hotellets lobby, sörplar kamillte, omringas av vördnadsfulla anhängare, åker moped (mest vägbana), vill inte kännas vid de ömmande lederna. har förblivit den yngste av alla oss som då under det avlägsna femtiotalet hade börjat återupptäcka den nya poesin för egen del och för världen. måtte hans stolta eldkonst förtrolla i det oändliga.
Friederike Mayröcker, på H. C. Artmanns 70-årsdag, i tidskriften Bühne, Wien, juni 1991[8]


h.c.s verk är poesins samlade räddning, språket räcker till alla möjliga fantasivärldar. det skapar sig dessa världar och berättar dem flera gånger om - höjer sig över den så kallade verkligheten genom sina blixtrande möjligheter. vad frihet är för skrivande, för påhittighet, för hänförelse, upptäckte jag i hans verk - den vänligaste anarkism man kan tänka sig.
Alfred Kolleritsch[9]

Skivinspelningar[redigera | redigera wikitext]

På 1960-talet gjorde Helmut Qualtinger några inspelningar på Preiser Records i Wien där han sjöng och läste texter av framför allt h. c. artmann men också Gerhard Rühm, liksom av den geniale franske banditen François Villon i artmanns fria tolkning.

  • Kinderverzahrer und andere Wiener. Helmut Qualtinger singt Lieder nach Texten von H. C. Artmann (LP. Musik: Ernst Koelz. Wien, 1964)
  • Villon übersetzt von H. C. Artmann, gesprochen von Qualtinger, mit Jazz von Fatty George (LP. Förspel: Ernst Koelz. Wien, 1964)
  • Helmut Qualtinger singt schwarze Lieder. Texte von H. C. Artmann und Gerhard Rühm (LP. Musik: Ernst Koelz. Wien, 1966)

Filmporträtt[redigera | redigera wikitext]

  • Den österrikiske filmskaparen Ferry Radax, som var medlem av Art-Club i Wien samtidigt som artmann, gjorde senare ett filmporträtt av sin landsman. Filmen heter kort och gott h. c. artmann (1967). Den är 42 minuter lång och svart-vit.
  • so oder so ist das leben. portrait eines österreichischen dichters [si eller så är livet. porträtt av en österrikisk poet, 1978] Ett tv-porträtt med manus av h. c. artmann och i regi av Veit Relin.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Från mitten av 1970-talet och fram till sin död tilldelades h. c. artmann en mängd österrikiska priser och utmärkelser. 1991 blev han hedersdoktor vid Salzburgs universitet och 1997 fick han det viktiga, tyska Georg Büchners pris.

Två priser i h. c. artmanns namn[redigera | redigera wikitext]

Efter h. c. artmanns död har två österrikiska priser instiftats i hans namn.

H. C. Artmann-Preis[redigera | redigera wikitext]

Staden Wien köpte artmanns litterära kvarlåtenskap och instiftade 2004 detta särskilda lyrikpris till hans ära, för att uppmärksamma författare från Wien. Deras verk ska kunna uppvisa "ett intensivt refererande till Wien eller ett förhållande till H. C. Artmanns verk" [10]. Priset utdelas i stort sett vartannat år och består av 10 000 €. Den förste att få det var Peter Waterhouse (2004), därefter Ferdinand Schmatz (2006), Oswald Egger (2008)[11] och Erwin Einzinger (2010). I samband med en litterär sammankomst om artmanns verk 11-12 april 2013 och för att fira att det var 60 år sedan artmann formulerade sin Åttapunktsproklamation om den poetiska akten, utdelades priset för femte gången och det gick till Franz Josef Czernin.[12]

h. c. artmanns litteraturstipendium[redigera | redigera wikitext]

h.c.café i en byggnad från 1600-talet.

1994 var h. c. artmann med om att bilda Literaturhaus Salzburg, en förening för österrikisk och internationell samtidslitteratur. Detta "litteraturhus" inryms i en gammal byggnad från omkring år 1600 och är sedan 2008 försett med ett h.c.café. Det är dessutom beläget vid en plats som fått namnet H. C. Artmann-Platz. Tillsammans med staden Salzburg utdelar föreningen sedan 2008 ett årligt litteraturpris till författare som skriver i artmanns anda, dvs öppen för världen, språkligt lekfull, humoristisk-ironisk och gränsöverskridande. Pristagare får - efter en projektbeskrivning - två-tre månaders uppehälle och bostad i Salzburg.[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Förutom efternamnet bär hans arbeten alltid enbart initialerna till hans båda förnamn. Små bokstäver är dessutom vanligare än stora.
  2. ^ Tyska wikipedia
  3. ^ "Proklamationen" är medtagen i utgåvan av Artmanns alla dikter, Sämtliche Gedichte (2003). På nätet kan det läsas här.
  4. ^ Betyder med svart bläck. dikter från breitensee.
  5. ^ Betyder ordagrant byxor rosor ben
  6. ^ Ett nummer av Asterix översatt av h. c. artmann till wienerbayerska. På franska: Astérix Legionnaire (1967), # 10 i originalserien. På svenska: Asterix drar i fält (1971).
  7. ^ Festschrift für den Husaren am Münster Hieronymus Caspar Laertes Artmann. Herausgegeben von seinen Freunden Gerald Biesinger und Peter O.Chotjewitz. (Verlag Ulrich Ramsegger, Hamburg 1966)
  8. ^ http://archiv.sfd.at/archiv/klasse97/artmannfakten.html#kommentare
  9. ^ ueber h.c. artmann artmannfakten
  10. ^ Statuter.
  11. ^ Oswald Eggers mottagande av priset
  12. ^ Artikel om en litterär sammankomst kring artmanns verk hållen 11-12 april 2013, där H.C. Artmann-Preis även delades ut. wien.orf.at
  13. ^ Beskrivning av h.c. artmanns litteraturstipendium (tyska).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]