Halsbandsflugsnappare

Från Wikipedia
Halsbandsflugsnappare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteFicedula
ArtHalsbandsflugsnappare
F. albicollis
Vetenskapligt namn
§ Ficedula albicollis
AuktorTemminck, 1815

Halsbandsflugsnappare (Ficedula albicollis) är en liten svartvit fågel inom familjen flugsnappare.[2]

Utseende och läte

Halsbandsflugsnapparen är mycket lik sina nära släktingar svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca), balkanflugsnappare (Ficedula semitorquata) och atlasflugsnappare (Ficedula speculigera). Den adulta fågeln blir ungefär 13 centimeter lång och väger tolv till 18 gram. Hanen är på våren huvudsakligen svart på ovansidan och vit på undersidan, med en vit krage, ett stort vitt område på vingen och en markant vit fläck i pannan. Honan är brungrå på ovansidan, saknar det vita halsbandet och har ingen eller en liten vit pannfläck. Stjärten är svart på ovansidan men en mindre andel har vita fält på de yttersta stjärtpennorna (främst unga hanar samt alla honor).

Unga hanar har bruna handpennor eftersom dessa inte ruggas på vintern (partiell ruggning på vintern, komplett ruggning på sommaren). I höstdräkten är även hanarna mer brungrå och honlika. Fåglarna kan vara svåra att särskilja från andra Ficedula-arter. Eftersom halsbandsflugsnapparen i liten utsträckning hybridiserar med svartvit flugsnappare och balkanflugsnappare så förekommer individer med klinal morfologi mellan dessa arter.

Halsbandsflugsnapparens lock- och varningsläte är en tunn och inandande vissling, iihp.[3] Sången skiljer sig kraftigt från sin nära släkting svartvit flugsnappare, en serie pressade visslingar med stora tonkliv.[3]

Utbredning och taxonomi

Halsbandsflugsnapparen häckar på våren/sommaren på Gotland, Öland, i östra Europa och i sydvästra Asien. Den är en flyttfågel som övervintrar i centrala delarna av Afrika i Kongobäckenet.

Fågeln delas vanligtvis inte upp i underarter. Tidigare kategoriserades dock balkanflugsnapparen (Ficedula semitorquata) som en underart F. a. semitorquata till halsbandsflugsnapparen.[4]

Ekologi

En hane halsbandsflugsnappare besöker en fågelholk.

Biotop och häckning

Denna art hör hemma i lövskogar, parker, ängar och trädgårdar och väljer gärna äldre skogar. Den bygger öppna bon i håligheter i träden och kan lätt utnyttja sig av en vanlig fågelholk med öppning framåt. Boet består av torrt gräs och ibland av smala barkremsor. Den lägger fem till sju ägg som ruvas i ungefär 14 dagar. Ungarna är färdiga att flyga efter två veckor.

Hybridisering

Halsbandflugsnapparen hybridiserar i liten utsträckning med svartvit flugsnappare och balkanflugsnappare. Hybrid-honorna är sterila medan hanarna kan reproducera sig. Hybridhanar har istället reducerad reproduktiv framgång då deras partner är otrogna i stor utsträckning.

Föda

Halsbandsflugsnapparen äter främst insekter och larver.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen (tillika den europeiska populationen) uppskattas till mellan drygt 1,5 miljoner och drygt tre miljoner häckande par.[1]

I kulturen

Halsbandsflugsnappare är Gotlands landskapsfågel.

Namn

Fågeln har på svenska även kallats halsbandad flugsnappare.[5]

Externa länkar

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Ficedula albicollis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 341. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening