Hessen-Kassel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Hessen Cassel.
Hessen-Kassel
Tyska: Landgrafschaft Hessen-Kassel

15671803
Flagga Vapen
Hessen-Kassel 1789
Hessen-Kassel 1789
Huvudstad Kassel
Språk Tyska
Religion Lutheranism,
Calvinism (sedan Maurice of Hesse-Kassel)
Statsskick Absolut monarki
Bildades 1567


Upphörde 1803


Hessen-Kassel är en tidigare småstat i Tyskland och samtidigt namnet på den dynasti som regerade där. 1803-1866 hette landet Kurfurstendömet Hessen och kallades kortfattat för Kurhessen. Dynastin är utgrenad ur ätten Hessen, och en gren av den har regerat Sverige under Fredrik I.

Lantgrevskapet fram till 1803 och en kung av Sverige[redigera | redigera wikitext]

Vid Filip den ädelmodiges död 1567 delades hans riksfurstendöme mellan hans söner, och den lott som föll på hans äldste son, Vilhelm IV av Hessen-Kassel, som inrättade Kassel till sin residensstad. Han efterträdare Moritz den lärde av Hessen-Kassel konverterade 1605 till den reformerta läran och deltog i trettioåriga kriget på den protestantiska sidan.[1]

Han abdikerade 1627 till förmån för sin son Vilhelm V av Hessen-Kassel, och fram till 1650 regerades landet av en förmyndarregering ledd av lantgrevens mor. Vid Westfaliska freden 1648 förvärvade hon Hersfeld och större delen av grevskapet Schaumburg. Hon kom även att förvärva Marburg från Hessen-Darmstadt.[1]

Efter den minderårige Vilhelm VII av Hessen-Kassel (1663-70) följde dennes bror Karl I av Hessen-Kassel (1670-1730), vars son Fredrik I 1720 blev kung i Sverige.[1]

Fredrik gifte sig med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora. Ulrika Eleonora efterträdde sin bror 1718 och abdikerade sedan till förmån för sin man, så att Fredrik därmed blev kung av Sverige. 1730 efterträdde han också sin far som lantgreve av Hessen-Kassel, som således var i personalunion med Sverige till hans död 1751. Fredrik I och Ulrika Eleonora fick inga barn, så lantgrevevärdigheten gick sedan vidare till Fredriks bror Wilhelm VIII som under tiden fungerat som ståthållare över Hessen-Kassel medan Fredrik regerade i Sverige, och den svenska riksdagen valde en annan tronföljare.

Vilhelm VIII efterträddes av sin katolske son Fredrik II, som gjorde sig illa beryktad genom att för omkring 20 miljoner thaler sälja 22.000 soldater till Storbritannien för att användas i Nordamerikanska inbördeskriget 1776-84. Lantgreve Ludvig IX (1785-1821) blev 1792 indragen i koalitionskrigen mot Frankrike och förlorade i freden i Lunéville landet väster om Rhen till Frankrike. Som ersättning erhöll han 1803 riksstaden Gelnhausen och några enklaver samt kurvärdigheten. Som kurfurste lät sig Ludvig IX kalla sig Vilhelm I.[1]

Kurhessen i brunt med exklaverna Schmalkalden (till höger) och Schaumburg (i ovankant) 1866
Det kurhessiska vapnet 1818

Icke-suveräna lantgrevar av Hessen-Kassel från 1875 och en tilltänkt kung av Finland[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Wilhelm var gift med Anna av Preussen, brorsdotter till kejsar Vilhelm I. De fick tre söner, som i tur och ordning kom att bli huvudmän för ätten. Den yngste av dem, Fredrik Karl, gifte sig med kejsar Vilhelm II av Tyskland:s syster och valdes till kung av Finland 1918, ett ämbete som han emellertid aldrig tillträdde utan avsade sig två månader senare; Finland blev sedan republik 1919.

Tyskland blev republik 1918, och dynastin Hessen-Kassel är sedan dess en högadlig ätt med ett stort förflutet, men i praktiken ingen särskild makt. Landet Hessen-Kassel blev 1945 en del av det nybildade Stor-Hessen sedan andra världskrigets segrarmakter hade upplöst den tyska delstaten Preussen. Stor-Hessen bytte namn till Hessen redan 1946 och är nu en av Förbundsrepubliken Tysklands delstater, Bundesland Hessen.

Ättens huvudmän genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Till följd av politiska omdaningar (jämför texten ovan) var lantgrevarna och kurfurstarna inte alltid suveräna furstar.

Lantgrevar:

Kurfurstar (1803-1866):

Lantgrevar: (sidolinje som övertog ättens huvudmannaskap 1875)

  • 1803-1837 Fredrik av Hessen-Kassel, kurfurst Wilhelm I:s yngre bror som fick titeln lantgreve vid broderns upphöjelse till kurfurste
  • 1837-1867 Wilhelm av Hessen-Kassel
  • 1867-1884 Fredrik av Hessen-Kassel (1820-1884), ättens huvudman från 1875
  • 1884-1888 Fredrik Wilhelm
  • 1888-1925 Alexander Fredrik (död 1945)
  • 1925-1940 Fredrik Karl (vald men aldrig tillträdd kung av Finland 1918)
  • 1940-1981 Philipp
  • 1981- Moritz (född 1926)

Grenar[redigera | redigera wikitext]

Från huset Hessen-Kassel har olika grenar utsöndrats. Från tre bröder till lantgreve Vilhelm V stammar Hessen-Rothenburg (utdöd 1658) och Hessen-Eschwege (utdöd 1655), samt Hessen-Rheinfels, som ävde de båda förra grenarnas besittningar och själv delades i Hessen-Rheinfels-Wanfried och Hessen-Rheinfels-Rotenburg, som under överhöghet av den i Hessen-Kassel regerande linjen intill 1834, då den utdog alla hade betydliga besittningar i Hessen-Kassel.[2]

En anna från Hessen-Kassel avsöndrad gren var Hessen-Philippstahl, stammande från Vilhelm VII:s och Karl I:s yngre bror Filip. Liljen, som för sina besittningar saknade politisk oavhängighet, utdog 1925. Från Filips andra son Vilhelm stammar den ännu fortlevande grenen Hessen-Philipsthal-Barchfeld.[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1200-03.
  2. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1202.