Monarki i Sverige
Wikipedia
Sveriges tron är ett statligt ämbete i Sverige. Innehavaren är Sveriges statschef och benämns kung eller drottning. Enligt successionsordningen går ämbetet i arv.
Innehåll |
[redigera] Medeltiden
Under medeltiden valdes svenska kungar av stormännen.
[redigera] Vasatiden
Gustav Vasa införde arvkungadöme. Denna ordning har i större grad bestått till idag.
[redigera] Karolinska tiden
Efter att makten delats mellan riksdagen, riksrådet och monarken under Gustav II Adolf, Kristina och Karl X Gustav, så gjorde sig Karl XI enväldig vid riksdagarna på 1680-talet.
[redigera] Frihetstiden
Under frihetstiden var monarkernas ställning svag och landet styrdes till stor del av Sveriges riksdag.
[redigera] Gustaviansk tid
Efter Gustav III:s statskupp 1772 infördes kungligt envälde, vilket levde kvar fram till avsättandet av Gustav IV Adolf 1809.
[redigera] 1800-talet
1809 införde Sverige en ny regeringsform, och det kungliga enväldet avskaffades.
[redigera] 1900-talet
Den svenske kungen hade viss makt fram till parlamentarismens genombrott vid tiden för första världskriget. Formellt sett hade kungen maktbefogenheter ända till 1975, då en ny regeringsform trädde i kraft. Efter detta har kungahuset enbart haft ceremoniella uppgifter.
Successionsordningen ändrades 1980, så att Sverige sedan dess tillämpar full kognatisk tronföljd, det vill säga att det äldsta barnet ärver tronen oavsett kön. Lagen gäller från och med Carl XVI Gustafs ättlingar och med retroaktiv verkan, vilket innebär att kronprinsessan Victoria blev tronföljare medan prins Carl Philip, som föddes som kronprins 1979, flyttades till andra plats i tronföljden.
[redigera] 2000-talet
I en opinionsundersökning från SIFO strax efter det uppmärksammade statsbesöket i Brunei 2004 ville 72 % av svenskarna behålla monarkin, medan 16 % ville införa republik. I januari 2005 visade en opinionsundersökning från TEMO att 80 % av svenskarna ville behålla monarkin, medan 16 % ville införa republik.[källa behövs]
