Hyreskasern
Hyreskaserner kallas de flervånings hyreshus som byggdes för arbetarbefolkningen under andra hälften av 1800-talet när invånarantalet i städerna, på grund av industrialiseringen, växte explosionsartat. Dessa hyreshus i kvartersmiljö, som inte sällan uppfördes på spekulation, var enkla i utformningen och dåligt byggda. De innehöll små mörka lägenheter, ofta med begränsad tillgång till kök, toalett och vatten. Levnadsförhållandena i husen präglades av trångboddhet, fukt, dålig luft och fattigdom. ”Hyreskasernerna”, skriver en historiker, ”är ett mångtydigt begrepp för såväl sanitära, moraliska som ekonomiska missförhållanden i städerna” [1]
Innehåll |
Industrialismens arbetarbostäder[redigera]
I Europas städer skapade befolkningsökningen och den ekonomiska tillväxten under 1800-talets andra hälft en enorm efterfrågan på bostäder. I städer som Berlin, Warszawa, St Petersburg, Köpenhamn och Stockholm byggdes nu stora hyreskaserner av sten och tegel utefter rakt anlagda gator för den allt talrikare arbetarbefolkningen. En del hus byggdes i offentlig regi, andra av välgörenhetsorganisationer men de stora flertalet byggdes av privata byggherrar i spekulationssyfte. Eftersom byggherrarna inte kunde ta ut höga hyror av fattiga arbetare pressade de byggkostnaderna vilket oftast resulterade i estetiskt, tekniskt och sanitärt undermåliga hus.
I Tyskland[redigera]
Det svenska ordet hyreskasern är en direkt översättning av tyskans Mietskaserne. Sverige hade vid denna tid starka influenser från Tyskland och det gällde även stadsplanering och bostadsbyggande.
Hyreskaserner är framförallt vanliga i Berlin och Hamburg och även i Österrike i Wien, där de kallas Zinshäuser. I Berlin uppfördes hyreskaserner i områden runt om stadens centrum, Kreuzberg, Prenzlauer Berg, Friedrichshain och Wedding, i vad man kallade Wilhelminischer Ring. Under senare år har denna typ av hus sanerats och moderniserats, inte minst har detta skett i det tidigare Östberlin.
I Sverige[redigera]
I Sverige var städernas byggnardsordningar gällande fastigheternas och stadsmiljöns utformning ofta baserade på kontinentala förebilder. Även i Stockholm, Malmö, Norrköping och andra större städer byggdes under andra hälften av 1800-talet hyreskaserner i kvarter formade av ett rutigt gatnät.[2][3]
I Stockholm mer än tredubblades antalet invånare mellan 1850 och 1900, från omkring 93 000 till över 300 000. Bostadsbristen var enorm, tillfälliga nödbostäder uppfördes men mot slutet av 1870-talet tog byggandet fart. Mellan 1876 och 1885 ökade bostadstillgången med 52%[4]. På Södermalm, Kungsholmen och i norra Vasastan byggdes nu hyreskaserner med mörka små lägenheter. En del lägenheter bestod bara av ett rum. Misären i dessa hyreshus var stor. Åtskilliga lägenheter hade inte vatten, avlopp och kök. Avträdet låg på gården eller på vinden. Många tvingades ta in inneboenden för att klara hyran. Det fanns fall där tio till femton personer bodde i ett rum med kök, en del hyrde en liggplats över natten.[3]
Begreppet hyreskasern började användas runt sekelskiftet 1900, framförallt av dem som ville reformera bostadssektorn.[5][6] År 1912 tillsattes den statliga Bostadskommissionen med uppgift att göra en granskning av "de mindre bemedlade klassernas bostadsfråga" och att lägga fram förslag på åtgärder för att förändra situationen.[7]
USA[redigera]
I USA benämns hyreskaserner tenements från housing tenure som ungefär betyder bostadshyra. Dessa fanns i alla större industristäder men var särskilt vanliga i New York. Det var till New York de flesta immigranter kom och de behövde snabbt få billigt boende. Dessutom underlättade den rätvinkliga stadsplanen byggandet av mindre hyresfastigheter som effektivt kunde utnyttja tomtmarken och byggdes av små privata fastighetsägare.
Under första halvan av 1800-taleet hystes immigranter och industriarbetare in i byggnader som tidigare bebotts av medelklassen och i ombyggda magasin. I början av 1830-talet i Lower East Side eller kanske tidigare på Mott Street i Little Italy började hafsigt byggda hyreskaserner sättas upp med fönsterlösa inre rum, så kallade "railroad flats", ungefär järnvägslägenheter. De fick sitt namn för att rummen låg i fil på samma sätt som tågvagnar. Även källarutrymmen beboddes men sedan Crotonakvedukten byggts översvämmades dessa ofta. Områdena med dessa hus kallades även rookeries, ungefär skatbokolonier, ett låneord från London där den trassliga och smutsiga slummen associerats med sådana. Det mest notoriska området hette Five Points och var beläget söder om Little Italy.
År 1867 kom den första regleringen för hyreskaserner i New York. I den förbjöds bland annat källarlägenheter om inte innertaket var minst en fot ovanför gatunivå och krav ställdes på en vattenklosett per 20 hyresgäster, brandtrappor och viss hänsyn togs till avstånd mellan husen. Regleringen stärktes ytterligre 1879 i vad som kom att kallas Old Law, "Gamla lagen", och i den krävdes bland annat att byggnaden inte fick uppta mer än 65% av marken. Hälsovårdsmyndigheten var ansvarig myndighet men lyckades inte driva igenom kravet. Istället skapades en byggnad som täckte 80% av marken, men med ett luftschakt mitt i så att alla rum fick kontakt med utsidan. Dessa byggnader kom att kallas "Old Law tenements" efter nästa reform 1901.
År 1890 gjorde den danskfödde fotografen Jacob Riis ett fotoreportage i New Yorks slum som fick namnet How the Other Half Lives, ungefär Hur den andra hälften lever. Den boken, och påföljande rapporter och reportage, uppmärksammade förhållandena och en ny lag kom 1901. Den ställde ännu högre krav på utrymmen, sanitet och säkerhet och är fortfarande gällande i New York. De flesta av New Yorks hyreskaserner var inte slum, men inuti kunde förhållandena bli olidliga under varma sommardagar och de boende valde då att vistas utanför och även sova på trottoarer och brandtrappor.
Se även[redigera]
- Kommittén angående bostadssociala minimifordringar, en kommitté i Sverige.
- Stockholms arbetarhem, en byggnad i Stockholm.
- Tegeltraven, en byggnad i Stockholm.
- Tenement Museum, ett museum om invånarna i en hyreskasern i förra sekelskiftets New York.
Källor[redigera]
Litteratur[redigera]
- Håkan Forsell; Hus och hyra: Fastighetsägande och stadstillväxt i Stockholm och Berlin 1860-1920, Stockholm, Stads- och kommunhistoriska institutet, 2003. ISBN 91-88882-20-9
- Eva Eriksson; Den moderna stadens födelse: svensk arkitektur 1890-1920, Stockholm : Ordfront, 1990. ISBN 91-7324-322-1
- Alf Nordström; Om arbetarbostäder i Stockholm under 1800-talets senare del, publicerad 1948 i Museienämnden. Pdf Stockholmskällan
- Joseph Guinchard; Sveriges land och folk: historisk-statistisk handbok, Norstedt & söner, 1915. Boken på Projekt Runeberg
Avsnittet om USA är helt eller delvis baserat på engelskspråkiga Wikipedia, Tenement
