Gustaf af Geijerstam

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf af Geijerstam
Gustaf af Geijerstams gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.

Gustaf af Geijerstam född den 5 januari 1858 i Heds socken, Västmanland, död den 6 mars 1909Syster Agdas sjukhem i Stockholm, svensk dramatiker, samhällsdebattör och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Geijerstams far var bruksägare, sedermera seminarierektor i Kalmar och folkskolinspektör. Gustaf af Geijerstam var sonsons sonson till Emanuel af Geijerstam som adlades 1773. Han var gift två gånger, först 1885 Sofia Eugenie "Nennie" Hortence Valenkamph (född 1864 i Finland, död 1900) och andra gången 1902 med Maria Ulrika Clementina Biörck. Två barn finns registrerade 1890 Ernst Gustaf (född 1886 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm) och Gustaf (född 1888 ibidem).[1]

Efter gymnasiestudier i Falun, blev Geijerstam student i Uppsala 1877 och fil kand 1879. Han var medarbetare i Aftonbladet 1884-1886 och i Dagens Nyheter 1891-1893. 1897-1902 var han litterär rådgivare åt Gernandts förlag och lyckades knyta August Strindberg till förlaget.

Som gymnasist hade han läst Henrik Ibsen och tagit stort intryck av denne. Under universitetsstudierna kom han i kontakt med flera radikala författare. Han blev en populär företrädare för det "det unga Sverige", som författare, kritiker och föreläsare. Han var 1882 en av grundarna till studentföreningen Verdandi.

Geijerstam debuterade som författare 1882 med novellsamlingen Gråkallt, influerad av Alexander Kielland, Kristian Elster den äldre och August Strindberg. Sitt stora genombottet fick han folklivsskildringen Fattigt folk (1884) och romanen Erik Grane (1885). Grane är en ung teolog som överger universitetsstudierna för ett praktiskt yrkesliv på landsbygden. Även romanen Pastor Hallin (1887) handlar om en teologistudent, som dock överger sin idealism och blir prästvigd.

När det radikala åttiotalet tog slut, ägnade sig Geijerstam i stället åt sociologiska undersökningar som ledde till Anteckningar om arbetareförhållanden i Stockholm (1894) och några liknande arbeten.

Nya intryck kom från Fjodor Dostojevskijs mystik och den moderna psykologins utforskande av själen. Romanen Medusas hufvud (1895) har i vår tid uppmärksammats på grund av sina dekadenta sekelskiftesstämningarna, även om Melker Johnsson hävdat att romanen ligger närmare Zolas naturalism än en allmän symbolism.[2] Claes Ahlund har dock visat att just Medusas huvud som fin-de-siècle-motiv ramar in hela romanen.[3] Romanen Vilse i livet (1897) är en skildring av social nöd, som driver en far att mörda sin son. Nils Tufvesson och hans moder (1902) behandlar det uppmärksammade Yngsjömordet.

Mest uppskattade blev emellertid inte hans radikala idealism eller psykologiserande brottsromaner, utan de vardagligare men konstnärligt poetiska skildringarna av folklivet och herrgårdslivet. Häribland märks Kronofogdens berättelser (1890-1902), Mina pojkar (1896), Vilse i livet (1897), Det yttersta skäret (1898), Samlade allmogeberättelser (1898-1899) och Boken om lille-bror (1900). Den senare översattes inom få år till holländska, danska, tyska, finska, lettiska, tjeckiska, franska, grekiska, serbiska, engelska (1921), polska, italienska (1931) och isländska (1940).

Geijerstams sista alster var Den gamla herrgårdsallén 1908. Han gav totalt ut 27 romaner och noveller.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Essäsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • Ur samtiden (1883)
  • Stridsfrågor för dagen (1888)
  • Nya brytningar (1894)

Sociologiska undersökningar[redigera | redigera wikitext]

  • Anteckningar om arbetareförhållanden i Stockholm (1894)
  • Anteckningar rörande fabriksarbetarnes ställning i Marks härad (1895)
  • Anteckningar rörande arbetarnes ställning vid fyra svenska grufvor (1897)
  • Kvinnomakt (1901)

Lustspel på landsmål[redigera | redigera wikitext]

  • Svärfar (1888)
  • Aldrig i lifvet (1891)
  • Per Olsson och hans kärring (1894)
  • Lars Anders och Jan Anders och deras barn (1894)
  • Förbrytare (1894)
  • Stiliga Augusta (1908)

Romaner och novellsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • Gråkallt (1882)
  • Erik Grane (1885)
  • Pastor Hallin (1887)
  • Kronofogdens berättelser (1890-1902)
  • Medusas hufvud (1895)
  • Kampen om kärlek (1896)
  • Mina pojkar (1896)
  • Vilse i livet (1897)
  • Det yttersta skäret (1898)
  • Samlade allmogeberättelser (1898-1899)
  • Boken om lille-bror (1900)
  • Nils Tufvesson och hans moder (1902)
  • Andras affärer
  • Andreas Vik
  • Bröderna Mörk
  • Fattigt folk
  • Förbrytarnoveller
  • Hur tankarna komma och gå
  • Stockholmsnoveller
  • Stor-Klas och Lill-Klas

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003.
  2. ^ Johnsson, Melker, En åttitalist. Gustaf af Geijerstam 1858-1895 (1934) s. 349
  3. ^ Ahlund, Claes, Medusas huvud. Dekadensens tematik i svensk sekelskiftesprosa (Uppsala 1994), kapitel 6: "'Lifvets egen fasa': Gustaf af Geijerstams Medusas hufvud".

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]