Djuphavsberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världskarta över markeringar för kända djuphavsberg.

Ett djuphavsberg, eller undervattensberg, är ett berg som reser sig från havsbotten men som inte når ovanför havsytan och som därför inte räknas som ett landområde. De är vanligtvis formade av nu utdöda vulkaner som snabbt rest sig, ofta tusentals meter, från havsbotten. För att få räknas som ett djuphavsberg måste toppen ligga minst tusen meter över den omgivande bottnen men fortfarande ligga under havsytan. De flesta djuphavsberg hittas i djuphavsområden och har sina toppar hundratals, ibland flera tusen meter under havsytan. Några djuphavsberg avviker dock från det normala, till exempel Bowie Seamount, som reser sig omkring 3 000 meter från havsbotten och har sin topp endast 24 meter under havsytan.

Man räknar med att det finns omkring 100 000 djuphavsberg runt om hela världen. Enbart i Stilla havet beräknas de till omkring 30 000 och i Atlanten till 1 000 stycken. Endast omkring 100 är ordentligt utforskade.[1]

Livsmiljöer[redigera | redigera wikitext]

Djuphavsberg reser sig ofta upp mot grundare havsområden där livsmöjligheterna är mer förmånliga för marina djurarter än för dem som lever vid den omgivande havsbotten. Eftersom de bildas av vulkaniska bergarter blir substratet mycket hårdare i berget än i den omgivande havsbotten. Djuphavsbergen är oftast isolerade från varandra och bildar därför "undervattensöar" under samma biogeografiska förutsättningar, vilket medför att andra djurarter söker sig till bergen än de som lever över den omgivande havsbotten, vilket i sin tur leder till högre endemism.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Havens ekosystem
Litoralzonen Kontinentmarginal
Intertidalzonen Pelagial
Neristiska zonen Sund
Kontinentalsockel Djuphavsberg
Kelp Hydrotermisk källa
Korallrev Demersala zonen
Agulhas bank Bentiska zonen

Produktiviteten brukar ofta bli högre i den fria vattenmassan ovanför djuphavsbergens toppar tack vare de hydrografiska förhållandena som råder ovanför bergets topp, vilket ökar områdets täthet av djurplankton och ger höga koncentrationer av fisk.[2]

Förutom att djuphavsbergen drar till sig andra djurarter avleder de också djupa havsströmmar vilket skapar uppvällning. Denna process ger förutsättning till fotosyntes som gör att området får mer näring än det normala ökenliknande förhållandet. Dessa områden används också som "mål" för vissa vattenlevande migrationsdjur, till exempel valar. Viss forskning kring valar visar att de använder sig av inbyggda navigeringshjälpmedel när de flyttar. Under en lång tid har påståtts att pelagiska djur besöker djuphavsberg för att samla mat men några bevis för detta har inte funnits (en demonstrationen av denna hypotes finns publicerad).[3]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under 2005 bildades CenSeam - ett marinbiologiskt projekt och en global inventering av marinlivet på djuphavsberg. Tanken med projektet är att utgöra en ram som behövs för att prioritera, integrera, utveckla och underlätta forskningsinsatserna kring djuphavsberg för att lära sig mer om det ännu okända och skapa en global förståelse för djuphavsbergens ekosystem och de roller som dessa spelar inom i biogeografin och för den biologisk mångfalden, produktiviteten och utvecklingen av marina organismer. Forskarna har pekat ut ett par områden som de ska undersöka närmare.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Djuphavsberg hittas oftast som bergskedjor eller som översvämmade skärgårdar. Ett exempel är Emperor Seamounts som är en förlängning av Hawaiiöarna, som bildades för miljoner år sedan genom vulkanisk aktivitet och har under åren sänkts ned under havsytan. Denna bergskedja sträcker sig tusentals kilometer nordväst från Hawaii.

Under senare år har geologer kunnat bekräftat att ett antal djuphavsberg också är aktiva undervattensvulkaner, till exempel Lo'ihi (Hawaii) och Vailulu'u (Manuaöarna). Mindre vanligt är det med djuphavsberg som helt saknar vulkaniskt ursprung men de förekommer i enstaka fall.

Fiske[redigera | redigera wikitext]

Den främsta anledningen till att intresset kring djuphavsberg har ökat den senaste tiden är upptäckten att det finns stora mängder av kommersiellt viktiga fiskar och ryggradslösa djur. Det hela började under 1960-talet när Ryssland, Australien och Nya Zeeland börjat leta efter nya bestånd av fisk och började att tråla djuphavsberg.

De flesta av de ryggradslösa djuren som tas upp, är koraller och används främst till smycken. Två stora fiskarter var atlantisk soldatfisk (hoplostethus atlanticus) och pelagiska armourhead (pseudopentaceros wheeleri), som snabbt blev överutnyttjade på grund av bristande kunskap om fiskarnas livslängd, dess sena mognad, låga fruktsamhet och lilla geografiska urval.

Risker[redigera | redigera wikitext]

Vissa djuphavsberg har ännu inte kartlagts och utgör därför en stor risk ur navigeringssynpunkt. Så är till exempel Muirfield Seamount uppkallat efter det fartyg som krockade med berget 1973. På senare tid har bland annat ubåten USS San Francisco kört in i berget Uncharted seamount under 2005 med en hastighet av 35 knop, varvid en sjöman omkom och stora skador uppstod.

De djuphavsberg som är aktiva vulkaner utgör stora riskfaktorer för att bilda tsunamier.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Illustrerad Vetenskap, nr. 4/2009, sid. 13.
  2. ^ Boehlert, G. W. and Genin, A. 1987. A review of the effects of seamounts on biological processes. 319-334 (engelskspråkiga Wikipedia)
  3. ^ Morato, T., Varkey, D.A., Damaso, C., Machete, M., Santos, M., Prieto, R., Santos, R.S. and Pitcher, T.J. (2008) (engelskspråkiga Wikipedia)