Ishockey

Wikipedia

Ishockeymatch i Berlin 1997. Två försvarare och en målvakt vaktar målet. Domarens höjda arm indikerar en avvaktande utvisning.

Ishockey, eller ofta bara hockey, är en lagsport som spelas på is under användning av skridskor, klubba av trä, lätt kompositmaterial, glasfiber eller aluminium och puck.

[redigera] Historia

Ishockey vid McGill-universitetet i Montreal år 1901

Huvudartikel: Ishockeyhistorik

Ursprunget till sporten är omtvistat men ishockeyn är troligen influerad av flera sporter och aktiviteter anpassade till vinterklimat. Det finns tecken som tyder på att det förekom en sport liknande ishockey i Nederländerna under 1500-talet. Det sägs även att franska fåraherdar vände sina vallstavar och spelade med imiterad boll. Dock anses den moderna formen av ishockey härstamma från slutet av 1700-talet då engelska soldater i Kanada med influenser från urinvånarnas sporter anpassade landhockeyn till vinterklimatet där. Se vidare ishockeyhistorik.

[redigera] Spelregler

Reglerna finns i dokumenterade i Svenska Ishockeyförbundets regelbok, som består av elva avdelningar. Det internationella ishockeyförbundet (IIHF) har en regelbok som används vid landskamper. Den versionen gällde fram till 2006. Boken har sex avsnitt som handlar om spelfält, lag, spelare samt utrustning, domare och deras plikter, spelregler, straffar och särskilda regler.

NHL har sin egen regelbok som skiljer sig något från de ovan nämnda, se Externa länkar. Nedan följer en översikt över IIHF:s regler.

[redigera] Spelfält

Spelfält: A – försvarszon lag A, B – försvarszon lag B, C - neutral zon, 1 – mittpunkt, 2 – mål, 3 – tekningscirkel, 5 – röd linje, 6 – blå linje, 7 – mållinje, 8 – målområde

Spelfältet är 56 till 61 meter långt och 26 till 30 meter brett, normal IIHF-standard är 60x30 meter. Hörnen är avrundade i en radie av 7 till 8,5 meter. Runt spelfältet går en 1,2 meter hög sarg och på den finns en glasskiva som skyddar åskådarna. Bakom varje mål finns också nät. Målet är 122 centimeter högt och 183 centimeter bred (insidan av ramen).

I längden delas spelfältet med fem parallella linjer i olika avsnitt. Med två blåa linjer delas fältet i tre avsnitt som har samma storlek. I mitten av spelfältet ligger en röd linje och på den finns i spelfältets centrum mittpunkten. Runt mittpunkten går den 4,5 meter stora mittcirkeln. Sen finns de två röda mållinjer som har 5 meter avstånd från spelfältets korta sidor. Till skillnad från flera andra lagsporter ligger en bit av spelfältet bakom målet.

I närheten av varje mål finns två cirklar som används för tekning efter en spelstopp och som är också 4,5 meter stora.

[redigera] Lag, spelare och utrustning

Ett lag har, under match, max 22 spelare, med 20 utespelare och två målvakter. Under spelet får maximalt sex spelare vara på isen. Vanligtvis är det fem utespelare och en målvakt. Under särskilda situationer kan man ersätta målvakten med en utespelare, exempelvis vid underläge i slutet av matchen eller vid avvaktande utvisning.

Spelarbyte är tillåtet vid spelstopp eller under pågående spel. Hemmalaget har dock rätt att placera sin uppställning efter bortalaget vid nedsläpp eller avblåsning (för att få fördelen av att se vilka spelare de laget ska ställa upp så de kan välja att matcha den eller inte). Vanligtvis byts en utespelare efter 45 till 120 sekunder. Varje tränare försöker få sina egna spelare att göra kortare byten samtidigt som de har högre intensitet snarare än långa byten med mindre intensitet. I varje lag utses en lagkapten och två assisterande(1:a A och 2:a A),1:a assisterande blir lagkapten om den ursprunglige lagkaptenen inte skulle kunna närvara vid plan (matchstraff, skadad eller andra eventualiteter) och så vidare får 2:a ta över om det skulle bli likadant för 1:a assisterande. De bär ett "C" (Captain) eller "K" respektive ett "A" (Assisting) eller "R" synligt på bröstet. Bara lagkaptenen, ingen annan spelare, får fråga domaren om dennes bedömning vid domslut, lagkaptenen får alltså inte diskutera eller ifrågasätta domarens domslut. Om nån ändå skulle ifrågasätta så kan domaren ge den spelaren en utvisning.

Varje spelare har skyddsbeklädnad som består av benskydd, byxor, suspensoar, axelsskydd, armbågsskydd, handskar och hjälm samt skydd för hals, struphuvud, mun och tänder. Målvakter har dessutom en särskild utrustning som består av hjälm med galler, större benskydd, en handske med förstärkning (en s k stöt) och en handske för att fånga pucken (en "plock"). Sen har alla spelare skridskor och en klubba.

[redigera] Domare

En ishockeydomare ansvarar för att spelet följer regelboken

I varje match finns normalt en huvuddomare (två i NHL) (referee) och två linjedomare (linesman). De bär svarta byxor, svart hjälm samt likadana tröjor. Den vanliga domartröjan är svart och vit, Elitserien använder sig av helgråa tröjor. På bilden till höger syns en domare i AHL, American Hockey League. Huvuddomaren har ett orangefärgat band på varje arm.

I vissa fall kan även måldomare användas. Dessa hjälper huvuddomaren avgöra om pucken är inne i mål eller inte men befinner sig inte på isen. Det pågar en diskussion om partiskheten hos dessa videodomare, om de kommer från orten o s v... ^{[källa behövs]}

Under säsongen 2007/2008 testas ett system med dubbla huvuddomare för vissa matcher i Elitserien, det s k 4-domarsystemet.^[1]

[redigera] Spelregler

En ishockeymatch spelas normalt i 60 minuter fördelat på tre perioder på vardera 20 minuter. Vid varje spelstopp stoppas också klockan, så tiden mellan matchens början och slut är betydligt längre. Till skillnad från i fotboll då det är 90 min som ska spelas och klockan inte stannar för spelstopp. Efter varje period är det normalt 15 eller 18 minuters paus, beroende på vilken serie eller division det gäller. Det lag som gör flest mål vinner matchen. Pucken ska spelas med klubban men det är också tillåtet att spela den med skridskon, det är dock inte tillåtet att sparka pucken i mål med skridskon. Att spela pucken med klubban högre än skuldran är också förbjudet (man brukar ha målburarnas ribba som norm), därför kan man stoppa pucken med handen. Man får också passa pucken med handen men bara i sin egen försvarzon.

[redigera] Särskilda uttryck

Tekning mellan New York Rangers och Philadelphia Flyers

• Icing - Om en spelare skjuter pucken så att den korsar både mittlinjen och förlängda mållinjen stoppas spelet för icing. Alltså, om en spelare skjuter pucken från egen planhalva över båda röda linjerna framför sig. Sedan följer en tekning i spelarens försvarszon. Icingregeln gäller inte för laget i numerärt underläge (box play). Ingen icing döms om målvakten lämnar målområdet i riktning mot pucken. Inte heller ska icing dömas om en spelare i det andra laget, inklusive målvakten, nuddar pucken på vägen mellan mittlinjen och förlängda mållinjen. Icing skall inte dömas om linjedomaren anser att pucken kan spelas av någon spelare i det andra laget, utom målvakten, innan den passerar förlängda mållinjen. Efter 2007 får det laget som slog icing ej byta in nya spelare på plan (gäller ej ungdomsishockey). Om linjemannen felaktigt stoppar spelet för icing, skall efterföljande nedsläpp ske vid mittpunkten.
• Offside - Vid varje anfall måste pucken vara först över den blåa linjen innan någon anfallsspelare får åka över blålinjen in i anfallszon. Om en anfallande spelare är inne i anfallszon när pucken spelas dit ska linjedomaren blåsa av och visa tecknet för offside genom att peka med en arm utöver den blå linjen. En spelare som backar in med pucken och således kommer före pucken in i anfallszon, skall tillåtas göra det så länge spelaren har full kontroll över pucken. Om en försvarande spelare åker med eller passar pucken in i sin försvarszon, medan en anfallande spelare befinner sig i offsideposition, skall ingen offside dömas. Tidigare fanns det red line offside vilket innebar att en spelare inte fick vara före pucken över den röda linjen om pucken spelats från den egna försvarszonen.

• Tekning - I början av en period eller efter ett spelstopp genomförs en tekning mellan två spelare i varsitt lag i en av tekningscirklarna. Domaren (huvuddomaren i början av period och efter mål, linjedomare efter övriga spelstopp) släpper ned pucken och spelarna försöker spela pucken till sitt lag.

[redigera] Förseelser som leder till straff

Straffen är indelade i följande kategorier och tid som skall avtjänas vid sidan om isen för spelaren som brutit mot en regel:

• Mindre straff (2 min)
• Lagstraff (2 min)
• Större straff (5 min)
• Misconduct penalty (10 min)
• Game misconduct penalty (GM)
• Match penalty (MP)
• Straffslag (PS)

Vart och ett av följande missgärningar leder oftast till bestraffning:

• Abuse of officials and unsportsmanlike conduct by team official - att en ledare beter sig olämpligt och störande för spelet.
• Boarding - att tackla för hårt vid sargen eller så motspelaren hamnar i sargen för hårt, se även charging,
• Broken Stick - att spela med trasig klubba.
• Butt-ending - att slå en motspelare med övre delen av klubbskaftet.
• Charging - att tackla en motspelare med mer än tre normalskärs ansats.
• Checking from behind - att tackla en motspelare tufft bakifrån/i ryggen.
• Checking to the head or neck area - att tackla eller slå mot huvudet eller nacken på en motspelare eller "driva" eller "tvinga" en motståndares huvud in i skyddsglaset på sargen.
• Clipping - att tackla en motspelare mot eller under knähöjd.
• Cross-checking - att tackla en motspelare med klubbskaftet.
• Delaying the game - att avsiktligt fördröja spelet, till exempel avsiktligt flytta målburen, skjuta eller kasta pucken över sargen från egen zon. Kan som lagstraff även utdelas vid regelvidriga byten.
• Diving - att slänga sig när en motspelare är nära för att försöka lura domaren till att döma ut den andra spelaren (filmning).
• Elbowing - att tackla en motspelare med sitt armbågsskydd.
• Excessive roughness - att spela överdrivet hårt.
• Falling on the puck by players - att en spelare medvetet lägger sig på pucken.
• Fighting - slagsmål med handskarna kastade.
• Head-butting - att skalla en motspelare.
• High sticking - hög klubba, alltså spel med klubba över ribbans höjd.
• Holding - fasthållning av en motspelare.
• Holding the stick - fasthållning av en motspelares klubba.
• Hooking - att haka en motspelare med klubban.
• Interference - att hindra en ej puckförande motspelare. Under denna kategori faller även att slå klubban ur händerna på en motspelare eller att hindra en motspelare, som tappat sin klubbat, från att plocka upp den, till exempel genom att sparka undan den.
• Interference with spectators - en spelare som bråkar med någon i publiken.
• Illegal or dangerous equipment - att ha felaktig eller farlig utrustning. Denna regeln stoppar även en utespelare från att använda målvaktens klubba, men en målvakt tillåts använda en utespelares.
• Kicking - att sparka eller försöka sparka en motspelare.
• Kneeing - att tackla en motspelare med knät.
• Misconduct - osportsligt uppträdande, exempelvis att kränka någon på isen eller vid sidan av.
• Players leaving the penalty or players bench - att en spelare hoppar in på isen när spelaren inte är tillåten att göra det.
• Players leaving the benches during an alterication - en spelare lämnar bänken och hoppar in på isen då ett slagsmål eller bråk pågår.
• Puck out - Att skjuta eller styra ut pucken från rinken .den här regeln gäler över hela plan nu förut (2006) gällde den bara i försvarszon.Måste dock gå över plexiglaset,regeln gäller ej om man skjuter den i båset(från 2007)
• Roughing - slagsmål eller onödigt tufft spel.
• Slashing - att slå en motspelare med klubban.
• Spearing - att slå en motspelare med klubbspetsen, med en typisk spjutrörelse.
• Throwing a stick or any object within the playing area - att kasta klubban på isen.
• Too many players on the ice - att ett lag har för många spelare på isen.
• Tripping - att fälla en motspelare genom slag eller att man hakar fast med klubban på skridskon.
• Women Bodychecking - att tackla en motspelare i damhockey.

Detta korta avsnitt behöver utökas.

[redigera] Utvisningar

Om en spelare bryter mot reglerna blir spelaren utvisad, det vanligaste är mindre straffet på 2 minuters utvisning men man kan även få större straffet på 5 min (vid 5 min automatiskt game misconduct), misconduct på 10 min, game misconduct (utvisning resten av matchen, bokförs som 20 min utvisning) eller match penalty (utvisning resten av matchen + avstängning minst en match + rapport, bokförs som 25 min utvisningen) kombination av dessa. När en spelare blir utvisad får det laget spela med en spelare mindre tills utvisningstiden har gått. Det kallas box play. Detta gäller ej 10 minuters utvisningar som är personliga och endast drabbar spelarna. Om motståndarna gör mål under en tvåminutersutvisning får den utvisade spelaren komma in på isen igen. Om målvakten får en 2-minutersutvisning får en en utespelare måste sitta av straffet. 10-minutersutvisning på målvakten behöver ingen sitta av. Om målvakten får matchstraff (game eller match penelty) får laget i fråga byta målvakt.

Alla straff skall utmätas i effektiv speltid, alltså tiden då klockan inte är stoppad.

Om tränare beträder isen under pågående match straffas densamme med Game Misconduct.

[redigera] Straffslag

Om en spelare kommer helt fri mot mål utanför sin försvarszon men hindras otillåtet bakifrån och i och med detta går miste om en rymlig målchans kan domaren döma straffslag. Kastar en spelare i det försvarande laget sin klubba mot pucken i försvarszon skall domaren även då döma straffslag. Ett straffslag går till så att endast målvakten och straffläggaren är på isen. Pucken ligger på mittlinjen och spelaren dribblar fram mot mål och försöker göra mål. I vissa matcher, oftast slutspelsmatcher i VM eller OS kan matcherna avgöras på straffslag om det är oavgjort efter fulltid och en eventuell förlängning. Lagen får oftast 5 straffslag var och om det fortfarande är oavgjort får lagen ett straffslag var tills matchen är avgjord. Det är inte tillåtet att föra pucken bakåt i straffslaget. Man kan stanna upp och flytta pucken i sidled men inte bakåt.

[redigera] Pojkishockey

Pojkishockeyn börjar i Skridsko- och hockeyskolan, där det mest tränas på att åka skridskor, och hantera en puck. Björnligan är benämningen för spelarnas lag. Matcherna spelas i de båda ytterzonerna, och mittzonen används som avbytarbänk. Speltiden är ofta 2x12 minuter rullande tid.

[redigera] Ungdomsishockey

I den svenska ungdomsishockeyn är matchtiden 2x20 minuter, d.v.s 40 minuter effektiv tid, med ett periodstopp. Ungdomsishockeyn börjar efter Björnligan där U-10(Ungdomar 10 år) är den yngsta serien som spelas, och spelas ofta i s.k. Poolspel. Kroppstacklingar är otillåtna upp till U-12(lokala avvikelser sker), och bestraffas ofta med 1 minut utvisning.

[redigera] Damishockey

Kanadensiskt tjejlag 1921.

Damishockeyn har utvecklats ur herrarnas ishockey. Reglerna skiljer sig på flera punkter. Den största skillnaden mellan ishockeyreglerna för män och kvinnor är att tacklingar mot färdriktningen inte tillåts i damishockeyn. Denna regeländring tillkom efter världsmästerskapet 1990, då på grund av den stora skillnaden i kroppsbyggnad mellan utövare från olika länder, mycket beroende på att åldersskillnaden är mycket större i damhockeyn (i brist på spelare) och därför kan det bli stora skador på spelarna.

Ett av de äldsta fotografierna på damer som spelar ishockey togs vid Rideau Hall i Kanada kring 1890.

Ishockey är en av de snabbast växande sporterna för kvinnor i världen. Antalet utövare fyrdubblades från mitten av 1990-talet och de 10 år som följde. Visserligen finns det inte lika många ligor och serier för kvinnliga utövare av ishockey som det finns för manliga, men det finns serier på alla nivåer. I Nordamerika finns bland annat National Women's Hockey League och Western Women's Hockey League. Även i Europa finns ett stort antal serier. Det har anordnats nio världsmästerskap. Ishockey för damer infördes på OS-programmet i Nagano 1998. VM i ishockey för damer, IIHF World Women Championships, är världsmästerskapstävling i ishockey för damnationslag som anordnas av International Ice Hockey Federation sedan 1990.

[redigera] Regerande mästare

• OS 2006: Kanada

• VM 2008: USA

[redigera] Ishockey i världen

Ishockey är framför allt populärt i norra delarna av Nordamerika och Europa. Under senare år har flera NHL-lag flyttats till södra USA.

[redigera] Internationella mästerskap

Ishockey har funnits på det olympiska programmet sedan 1924. IIHF har arrangerat officiella världsmästerskap sedan 1920. De europeiska landslagen brukar satsa hårt för att vinna dessa turneringar, medan NHL inte brukar göra något uppehåll för dem, vilket gör att de bästa spelarna i världen inte deltar. Många ger därför detta mästerskap ett lågt betyg. Fram till 1976 fick bara amatörer spela i världsmästerskapet. Sovjetunionen hade fördel av detta då deras spelare på pappret var amatörer; de var anställda av militären. På grund av världsmästerskapets låga status kom segraren i NHL under många år att kallas "World Champion". På grund av denna brist skapades 1996 en World Cup of Hockey. Den arrangeras i samarbete mellan IIHF och NHL och spelas innan den nordamerikanska ligasäsongen startar.

I Europa finns också mästerskap för ishockeyklubbar. Mästarlagen från Europas sex bästa ishockeynationer spelar mot varandra i IIHF European Champions Cup. Turneringens första upplaga spelades i januari 2005 i St. Petersburg. European Champions Cup är en efterföljare till European Hockey League som spelades mellan 1996 och 2004. Innan dess hade liknande mästerskap arrangerats varje år sedan 1965.

[redigera] National Hockey League

Huvudartikel: National Hockey League

National Hockey League, NHL, är en professionell ishockeyliga i USA och Kanada och anses vara den liga för klubblag som är den bästa i världen. Ligan grundades 1917 och har idag 30 lag.

[redigera] Kända nu aktiva spelare

För fler spelare, se Lista över ishockeyspelare.

[redigera] Spelare i Trippelguldklubben

Spelare som vunnit OS-guld, VM-guld och Stanley Cup.

[redigera] Registrerade spelare per land

• Kanada har totalt 574 125 registrerade spelare (1,76% av landets folkmängd)
• USA har totalt 485 017 registrerade spelare (0,16% av landets folkmängd)
• Ryssland har totalt 77 702 registrerade spelare (0,05% av landets folkmängd)
• Tjeckien har totalt 72 075 regisrterade spelare (0,7% av landets folkmängd)
• Sverige har totalt 67 585 registrerade spelare (0,74% av landets folkmängd)
• Finland har totalt 52 597 registrerade spelare (1,0% av landets folkmängd)
• Tyskland har totalt 25 934 registrerade spelare (0,03% av landets folkmängd)
• Frankrike har totalt 17 056 registrerade spelare (0,028% av landets folkmängd)
• Slovakien har totalt 12 375 registrerade spelare (0,23% av landets folkmängd)
• Danmark har totalt 4 255 registrerade spelare (0,07 av landets folkmängd)
• Vitryssland har totalt 2 850 registrerade spelare (0,02% av landets folkmängd)
• Lettland har totalt 2 740 registrerade spelare (0,12% av landets folkmängd)
• Kazakhstan har totalt 1 800 registrerade spelare (0,01% av landets folkmängd)
• Ukraina har totalt 1 728 registrerade spelare (0,003% av landets folkmängd)
• Slovenien har totalt 980 registrerade spelare (0,05% av landets folkmängd)

[redigera] Externa länkar

• Swehockey Regelboken
• IIHF Official rules
• NHL Rulebook
• Svenska Ishockeyförbundet
• Svenska hockeyligan
• Eurohockey.net
• NHL
• WHA

[redigera] Se även

• Elitserien i ishockey
• Allsvenskan i ishockey
• Euro Hockey Tour
• VM i ishockey
• VM i ishockey för damer
• Ishockey vid Olympiska spelen
• World Cup i ishockey
• EM i ishockey
• JVM i ishockey
• U18-VM i ishockey
• NHL
• IIHF:s världsrankinglista
• Ishockeylåt

[redigera] Källor

1. ^ Lars Wiklund (2007-12-20). Fyra domare i elitserien - redan nu. Läst 2008-01-08.