Sala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°55′16″N 16°36′27″Ö / 59.92111°N 16.60750°Ö / 59.92111; 16.60750
Sala
Tätort
Centralort
Drottning Christinas schakt
Drottning Christinas schakt
Land  Sverige
Landskap Västmanland och Uppland
Län Västmanlands län
Kommun Sala kommun
Församling Sala församling
Koordinater 59°55′16″N 16°36′27″Ö / 59.92111°N 16.60750°Ö / 59.92111; 16.60750
Area
 - tätort 11,01 km² (2010)
 - kommun 1 204,39 km² (2013-01-01)
Folkmängd
 - tätort 12 289 (2010)[1]
 - kommun 21 863 (2014)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 1 116 invånare/km²
 - kommun 18 inv./km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 6312
Salas läge i Västmanlands län
Red pog.svg
Salas läge i Västmanlands län
För andra betydelser, se Sala (olika betydelser).

Sala är en tätort belägen i Västmanland; dock ligger delen öster om Sagån i Uppland. Sala är centralort i Sala kommun i Västmanlands län.

I Sala återfinns Sala silvergruva samt Väsby Kungsgård och Aguélimuseet. Mitt i centrum ligger ett kvadratiskt kullerstenstorg, och några hundra meter därifrån finns Ekeby dammar, som är en del av det vattensystem som skapades till Sala Silvergruva.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vikingatiden i Salatrakten[redigera | redigera wikitext]

I Sala sockenkyrkas södra vägg finns en runsten som daterats till omkring år 1100. Var stenen ursprungligen stått är okänt, men den har antagligen stått i närheten av sockenkyrkan. Inskriften lyder: Viste och Halvdan reste stenen över sin fader Holme och broder Holmfast. Livsten ristade runorna.

På andra sidan Sagån, som rinner alldeles i närheten, gjordes ett mycket intressant fornfynd. I samband med att Saladamm norr om kyrkan torrlades år 1901–1902 hittades fyra gravar från vikingatid. De döda, tre kvinnor och en man, var begravda i vad som verkade vara slädar eller kanoter. Gravarna var förhållandevis välbevarade och innehöll bland annat dräktspännen, spännbucklor, av brons och dessa har daterats till 900–1000-talet e.kr.

I samband med sjösänkningen påträffades en mindre gravhög på gården Hovs ägor, cirka en kilometer norr om sockenkyrkan. Det rör sig om en dubbelbrandgrav med en kvinna och en man. Förutom hästbetsel hittades också en sax av järn, nio pilspetsar och ett svärdsfäste där klingan är avbruten ungefär en decimeter under fästet.

I Skälby, i närheten av Hov, har man bland annat hittat en yxa, glaspärlor och ett svärd. Dessa föremål har också daterats till vikingatid.

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Övergången från vikingatid till medeltid är flytande. I vissa delar av det blivande Sveariket gick religionsskiftet förhållandevis lugnt till medan det på annat håll fördes ett hårdnackat motstånd. I Västmanland verkar det inte ha varit några stridigheter, medan man i Uppland utkämpade blodiga slag. En annan sak som markerar religionsskiftet är de cirka 2000 runstenarna här i landet. De flesta stenarna har kristna symboler.

Karl IX schakt vid Sala silvergruva, som idag är Salas främsta turistattraktion

Silvergruvan och Sala anläggs[redigera | redigera wikitext]

Anläggandet av Sala skedde i samband med inledningen av bergsbrytningen i Sala silvergruva. Gruvan, som ligger i Salberget, grundades under 1500-talet. Den huvudsakliga sysselsättningen i Sala har därefter varit jordbruk och bergsbruk. Orten fick stadsprivilegier av Gustav II Adolf år 1624. I samband med erhållandet av stadsprivilegierna flyttades staden till sitt nuvarande läge. Staden har eldhärjats vid två tillfällen, år 1736 och år 1880. Efter den sista branden och anläggandet av järnvägen fick Sala en för tiden mer modern karaktär. Under peståret 1710 i Stockholm flyttade dåvarande kungafamiljen till Väsby kungsgård som finns i Sala. Väsby kungsgård har hyst kungligheter och drottningar i andra sammanhang, främst under 1600-1700-talen när de kungliga inspekterade gruvan. Sala silvergruva var under lång tid en av Sveriges viktigaste inkomstkällor.

Sala omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna

Sala i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet besöktes staden av H.C. Andersen, som i sin reseskildring om Sala förundrades över var alla människor höll hus när han anlände. De flesta var förmodligen ute på åkrarna eller hämtade hem boskapen från betesmarkerna utanför stan.

Under 1800-talet ökade Salas befolkning starkt. Invånarantalet år 1815 var 2 193, vilket sedan ökade till 3 859 år 1870. Tio år senare, år 1880, hade siffran ökat ytterligare till 4 836 och år 1889 uppgick siffran till 5 542. Idag bor 12289 personer i centrala Sala.

Salaligan var en löst sammansatt grupp på fem personer från Sala i Västmanland, som under sex år på 1930-talet genomförde rån och mord. Totalt mördades fem personer.

Det var även i Sala på Ångbagarn som Owe Thörnqvist skrev sången "Dagny, kom hit och spill ...". Bageriet har fortfarande samma inredning från 1950-talet. Enligt andra källor är sången om Dagny inspirerad av en servitris på ett kafé i Uppsala. Se Dagny Knutsson.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Sala var ursprungligen kyrkby i Sala socken och bildade 1624 Sala stad utbruten ur socknen. Sala stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Stadskommunen var länge Sveriges till ytan största kommun där ortens bebyggelse i sydost bara uttog en mindre del av kommunens yta. Stadskommunen utökades 1952 med den omgivande Sala socken/landskommun och uppgick 1971 i Sala kommun där Sala sedan dess är centralort.[3]

I kyrkligt hänseende tillhörde orten före 1962 Sala stadsförsamling och därefter Sala församling.[4][4]

Orten ingick till 1960 i domkretsen för Sala rådhusrätt och därefter till 1971 i Västmanlands östra domsagas tingslag. Från 1971 till 2001 ingick Sala i Sala tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 2001 i Västmanlands tingsrätts domsaga.[5]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Sala 1960–2010[6]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
8 822
1965
  
9 919
1970
  
10 476
1975
  
11 216
1980
  
11 759
1990
  
12 286 1 079
1995
  
12 469 1 092
2000
  
12 118 1 093
2005
  
12 059 1 095
2010
  
12 289 1 101
Järnvägsstationen i Sala.

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Sala består i dag av ett rutnät av gator, med ett förhållandevis stort torg i mitten. I stadskärnan går de längsta gatorna i öst/västlig riktning, med flera kortare som bryter av i nord/sydlig. Vid Stora torget stod tidigare stadens vattenbrunn, där man hämtade sitt vatten.

Staden är präglad av gruvan. Dammarna i centrala Sala grundades för att leda och reglera vattentillförseln från Långforsen till gruvan. Bortsett från gamla Stadshotellet vid Stora torget har relativt få byggnader rivits under 1950- och 1960-talen för att göra plats åt Domusvaruhus och liknande.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Sala är en järnvägsknut mellan Dalabanan och linjen Sala–Oxelösund. Upptåget åker till Sala från Uppsala via Morgongåva och Heby. I Sala finns en stadsbusslinje. Den har inget nummer utan heter helt enkelt Silverlinjen och körs endast under dagtid. Västmanlands Lokaltrafik (VL) har ansvaret för kollektivtrafiken. Närmaste flygplats för utrikesflyg är Stockholm-Västerås flygplats.Vid Sala möts riksväg 70, riksväg 72 och riksväg 56.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Trots att gruvan sedan länge är tagen ur bruk är den en mycket stor tillgång för staden, då den i dag är en stor turistattraktion med många besökare. Under senare år har intresset för gruvan och Sala åter ökat, det är nya silverfyndigheter som lockar till intresse. Runt om i Salatrakten och kring gruvan görs provborrningar i syfte att hitta ytterligare silverfyndigheter. Runt Sala finns också många gamla kalkbrott

Sala har även maskinindustri med bl.a. Metso som en av arbetsgivarna.

År 2007 öppnade fängelset Salbergaanstalten i Sala.

Kända Salabor och bördiga ifrån Sala[redigera | redigera wikitext]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 september 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/378565/. Läst 10 november 2014. 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ [a b] ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  5. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Sala tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]