Jens Stoltenberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jens Stoltenberg


Ämbetsperiod
17 oktober 200516 oktober 2013
&&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07 år och &&&&&&&&&&&&0364.&&&&&0364 dagar
Monark Harald V
Företrädare Kjell Magne Bondevik
Efterträdare Erna Solberg
Ämbetsperiod
17 mars 200019 oktober 2001
&&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01 år och &&&&&&&&&&&&0216.&&&&&0216 dagar
Monark Harald V
Företrädare Kjell Magne Bondevik
Efterträdare Kjell Magne Bondevik

Född 16 mars 1959 (55 år)
Oslo, Norge
Politiskt parti Det Norske Arbeiderparti
Maka Ingrid Schulerud
Yrke Nationalekonom
Ministär Regeringen Stoltenberg I
Regeringen Stoltenberg II
Namnteckning Jens Stoltenbergs namnteckning

Jens Stoltenberg, född 16 mars 1959 i Oslo, Norge, är en norsk politiker som är partiledare för Arbeiderpartiet sedan 2002. Han var Norges statsminister 20002001 och 20052013. Från och med den 1 oktober 2014 tillträder han ämbetet som NATO:s generalsekreterare.

Familj och uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Stoltenberg är gift med Ingrid Schulerud och de har två barn tillsammans. Han är utbildad nationalekonom med examen 1987. Han är son till den tidigare norske utrikesministern Thorvald Stoltenberg. Även fadern representerade Arbeiderpartiet.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Jens Stoltenberg valdes till andre vice ordförande i Arbeiderpartiet 1992. 1993 till 1996 var Jens Stoltenberg näringslivs- och energiminister. Under Thorbjørn Jaglands regeringstid var Jens Stoltenberg finansminister 1996–1997.

Första statsministerperioden (2000-2001)[redigera | redigera wikitext]

När Bondeviks första regeringen avgick till följd av en misstroendeomröstning kunde Stoltenberg istället presentera sin första regering, och regeringen tillträdde den 17 mars samma år. Vid den här tiden var Stoltenberg inte partiledare för Arbeiderpartiet, istället var han vice partiledare, men trots det tillträdde han som statsminister samtidigt som den riktiga partiledaren Thorbjørn Jagland tog posten som utrikesminister. Stoltenbergs första tid som statsminister (2000-2001) var mycket kontroversiell, särskilt inom hans eget parti, som var ansvariga för reformer och moderniseringar av välfärdsstaten som inkluderade del-privatiseringar inom flertalet statligt ägda bolag. I stortingsvalet i Norge 2001 fick partiet ett av sina sämsta valresultat någonsin med knappt 24% av rösterna.

Stoltenberg och hans regeringen blev efter valet tvungna att avgå till följd av det sämsta valresultatet sedan 1924.

Maktkampen[redigera | redigera wikitext]

Till följd av valet drabbades partiet av en maktkamp mellan sittande partiledaren Thorbjørn Jagland och Stoltenberg. Under 2002 ersattes Jagland av Stoltenberg som partiledare.

Andra statsministerperioden (2005-2013)[redigera | redigera wikitext]

Jens Stoltenberg och Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson.

Stoltenbergs arbeiderparti vann i september 2005 det norska stortingsvalet tillsammans med sosialistisk venstreparti och senterpartiet. För första gången kom därmed arbeiderpartiet att styra i koalition med andra partier. Stoltenberg tillträdde som statsminister 17 oktober och efterträdde då Kjell Magne Bondevik.

Efter regeringens bildande var frågor som Norges militära insats i det pågående kriget i Afghanistan, Norges oljeproduktion i Barents hav, HBT-rättigheter, invandring och kvaliteten på standardutbildning dominerande i politiken.

Efter att koalitionen fått nytt förtroende efter Stortingsvalet 2009Arbeiderpartiet gick fram med 2,7 procentenheter fokuserade regeringen på centraliserad och omorganiserad sjukvård, och man satsade även på miljöpolitiken genom att införa högre skatter både för privata och för företag. Ett annat problem som var i fokus var den pågående globala finanskrisen.

Utöver detta löste han tillsammans med Rysslands president Dmitry Medvedev ett långvarit bråk om var den marina gränsen mellan Norge och Ryssland egentligen ska gå. Lösningen är en kompromiss där man delat upp det omdiskuterade området i två lika stora delar, och ett avtal undertecknades den 27 april 2010.

Som ett resultat av påstådd statlig ineffektivitet, misstag, skandaler och konstiga uttalanden, bland annat från Senterpartiets partiledare Liv Signe Navarsete kantades Stoltenbergs andra statsministerperiod av kontroverser och kritik, speciellt från både liberaler och konservativa. Enligt en opinionsmätning fick de tre regeringspartierna (tillsammans) 35,8% av väljarnas röster (i januari 2011).[1]

Efter Stortingsvalet i Norge 2013 i september då Arbeiderpartiet gick tillbaka i väljarstöd avgick Stoltenberg som statsminister den 16 oktober 2013.

Terrorattentaten i Norge 2011[redigera | redigera wikitext]

Den 22 juli 2011 exploderade en bomb utanför regjeringskvartalet där statsministern har sitt kontor, åtta personer dog och ett stort antal personer skadades. Ungefär en timme senare påbörjades en massaker på ön Utøya, där Arbeidernes Ungdomsfylking hade sitt årliga sommarläger. Massakern på Utøya kostade 69 människor livet. Stoltenberg skulle egentligen besöka ön dagen efter attentatet och befann sig vid tillfället då bomben exploderade i sin bostad där han förberedde talet han skulle hålla på Utøya.[2]

Två dagar senare gick Stoltenberg ut med att det norska folket står starkare än någonsin, att han tänker fortsätta kämpa för demokrati, öppenhet och mänsklighet, men utan naivitet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.nrk.no/nyheter/norge/1.7474789
  2. ^ ”Stoltenberg skrev talet till Utøya när bombem smällde”. E24. http://e24.no/makro-og-politikk/stoltenberg-skrev-tale-til-utoeya-da-bomben-smalt/20082498. Läst 25 juli 2011. 


Föregångare:
Kjell Magne Bondevik
Norges statsminister
2005-2013
Efterträdare:
Erna Solberg
Föregångare:
Thorbjørn Jagland
Arbeiderpartiets partiledare
2002-
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten
Föregångare:
Kjell Magne Bondevik
Norges statsminister
2000- 2001
Efterträdare:
Kjell Magne Bondevik
Föregångare:
Sigbjørn Johnsen
Norges finansminister
1996- 1997
Efterträdare:
Gudmund Olav Restad