Jens Stoltenberg
| Jens Stoltenberg | |
 |
|
|
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 17 oktober 2005 6 år och 141 dagar |
|
| Monark | Harald V |
|---|---|
| Företrädare | Kjell Magne Bondevik |
| Ämbetsperiod 17 mars 2000–19 oktober 2001 1 år och 216 dagar |
|
| Monark | Harald V |
| Företrädare | Kjell Magne Bondevik |
| Efterträdare | Kjell Magne Bondevik |
|
|
|
| Född | 16 mars 1959 Oslo, Norge |
| Politiskt parti | Det Norske Arbeiderparti |
| Maka | Ingrid Schulerud |
| Yrke | Nationalekonom |
| Ministär | Regeringen Stoltenberg I Regeringen Stoltenberg II |
| Namnteckning |  |
Jens Stoltenberg, född 16 mars 1959 i Oslo, Norge, är en norsk politiker, partiledare för Arbeiderpartiet och Norges nuvarande statsminister. Han tillträdde den 17 oktober 2005, men var också Norges statsminister 2000 – 2001.
Innehåll |
[redigera] Familj och uppväxt
Stoltenberg är gift med Ingrid Schulerud och de har två barn tillsammans. Han är utbildad nationalekonom med examen 1987. Han är son till den tidigare norske utrikesministern Thorvald Stoltenberg. Även fadern representerade Arbeiderpartiet.
[redigera] Politisk karriär
Jens Stoltenberg valdes till andre vice ordförande i Arbeiderpartiet 1992. 1993 till 1996 var Jens Stoltenberg näringslivs- och energiminister. Under Thorbjørn Jaglands regeringstid var Jens Stoltenberg finansminister 1996–1997.
[redigera] Första statsministerperioden (2000-2001)
När Bondeviks första regeringen avgick till följd av en misstroendeomröstning kunde Stoltenberg istället presentera sin första regering, och regeringen tillträdde den 17 mars samma år. Vid den här tiden var Stoltenberg inte partiledare för Arbeiderpartiet, istället var han vice partiledare, men trots det tillträdde han som statsminister samtidigt som den riktiga partiledaren Thorbjørn Jagland tog posten som utrikesminister. Stoltenbergs första tid som statsminister (2000-2001) var mycket kontroversiell, särskilt inom hans egna parti, som var ansvariga för reformer och moderniseringar av välfärdsstaten som inkluderade del-privatiseringar inom flertalet statligt ägda bolag. I stortingsvalet i Norge 2001 fick partiet ett av sina sämsta valresultat någonsin med knappt 24% av rösterna.
Stoltenberg och hans regeringen blev efter valet tvungna att avgå till följd av det sämsta valresultatet sedan 1924.
[redigera] Maktkampen
Till följd av valet drabbades partiet av en maktkamp mellan sittande partiledaren Thorbjørn Jagland och Stoltenberg. Under 2002 ersattes Jagland av Stoltenberg som partiledare.
[redigera] Andra statsministerperioden (2005-)
Stoltenbergs arbeiderparti vann i september 2005 det norska stortingsvalet tillsammans med sosialistisk venstreparti och senterpartiet. För första gången kommer därmed arbeiderpartiet att styra i koalition med andra partier. Stoltenberg tillträdde som statsminister 17 oktober och efterträdde då Kjell Magne Bondevik.
Sedan regeringens bildande har nyckelfrågor som Norges militära insats i det pågående kriget i Afghanistan, Norges oljeproduktion i Barents hav, HBT-rättigheter, invandring och kvaliteten på standardutbildning varit det som dominerat politiken.
Efter att koalitionen fått nytt förtroende efter Stortingsvalet 2009 då Arbeiderpartiet gick fram med 2,7 procentenheter har regeringen fokuserat på centraliserad och omorganiserad sjukvård, man har även satsat på miljöpolitiken genom att både infört högre skatter för privata och för företag. Ett annat problem som ligger i fokus är den pågående globala finanskrisen.
Utöver detta har han även tillsammans med Rysslands president Dmitry Medvedev löst ett långvarit bråk om vart den marina gränsen mellan Norge och Ryssland egentligen ska gå. Lösningen är en kompromiss där man delat upp det omdiskuterade området i två lika stora delar, och ett avtal undertecknades den 27 april 2010.
Som ett resultat av påstådd statlig ineffektivitet, misstag, skandaler och konstiga uttalanden, bland annat från Senterpartiets partiledare Liv Signe Navarsete har Stoltenbergs andra statsministerperiod kantants kontroverser och kritik, speciellt från både liberaler och konservativa. Enligt en färsk opinionsmätning fick de tre regeringspartierna (tillsammans) 35,8% av väljarnas röster.[1]
[redigera] Terrorattentaten i Norge 2011
Den 22 juli 2011 exploderade en bomb utanför regjeringskvartalet där statsministern har sitt kontor, där åtta personer dog och ett stort antal personer skadades. Ungefär en timme senare påbörjades en massaker på ön Utøya, där Arbeidernes Ungdomsfylking hade sitt årliga sommarläger. Massakern på Utøya kostade 68 människor livet. Stoltenberg skulle egentligen besöka ön dagen efter attentatet och befann sig vid tillfället då bomben exploderade i sin bostad där han förberedde talet han skulle hålla på Utøya.[2]
Två dagar senare gick Stoltenberg ut med att de norska folket står starkare än någonsin, att han tänker fortsätta kämpa för demokrati, öppenhet och mänsklighet, men utan naivitet.
[redigera] Referenser
- ^ http://www.nrk.no/nyheter/norge/1.7474789
- ^ ”Stoltenberg skrev talet till Utøya när bombem smällde”. E24. http://e24.no/makro-og-politikk/stoltenberg-skrev-tale-til-utoeya-da-bomben-smalt/20082498. Läst 25 juli 2011.
| Företrädare: Kjell Magne Bondevik |
Norges statsminister 2005- |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
| Företrädare: Thorbjørn Jagland |
Arbeiderpartiets partiledare 2002- |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
| Företrädare: Kjell Magne Bondevik |
Norges statsminister 2000- 2001 |
Efterträdare: Kjell Magne Bondevik |
| Företrädare: Sigbjørn Johnsen |
Norges finansminister 1996- 1997 |
Efterträdare: Gudmund Olav Restad |
