Johan Carl Wilcke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Carl Wilcke

Johan Carl Wilcke, född 6 september 1732 i Wismar, död 18 april 1796 i Stockholm, var en tysk experimentalfysiker vilken gjorde viktiga insatser inom flera områden.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wilcke föddes i Wismar, som då räknades som svenskt område. Fadern, som var präst, ville att sonen skulle slå in på samma bana, men teologi tilltalade inte Wilcke, som istället var mer intresserad av fysik. Han blev redan som 25-åring doktor vid universitetet i Rostock.

Wilcke flyttade till Sverige och fick först en lektorstjänst (Thamisk lektor, 1759) och sedan 1770 en professur i fysik i Stockholm. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1759 och dess sekreterare 1784 – 1796.[1] Han var också ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala från 1774, av Fysiografiska sällskapet i Lund från 1775 och av utländska lärda samfund.[2]

Upptäckter/landvinningar[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vetenskapsakademin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
  2. ^ Wilcke, Johan Karl i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Beckman, Anna (1952). Johan Carl Wilcke 1732-1796.. Stockholm. Libris 2552196 
  • Ehrensvärd, Ulla (1991). ”Ett batymetriskt pionjärarbete i Landskrona hamn år 1770”. Oceanerna (1991): sid. 106-113 : ill..  Libris 10092501
  • Oseen, Carl Wilhelm (1939). Johan Carl Wilcke: experimentalfysiker. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 31319