Hoppa till innehållet

Józef Haller von Hallenburg

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Józef Haller.

Józef Haller von Hallenburg, född 13 augusti 1873 i Jurczyce (en by i Lillpolen i närheten av Kraków), död 4 juni 1960 i London, var en polsk politiker, general och ordförande i Polska Scoutförbundet. Haller har deltagit i första världskriget, där han ofta bytte sida samt i Polens befrielse efter första världskriget och i det polsk-sovjetiska kriget 1919-1921. Under andra världskriget, efter polska nederlaget, flydde han till Frankrike där han bistod general Władysław Sikorski i rekryteringen till polska väpnade styrkor, inför försvaret av Frankrike. Han reste också till USA för att värva polskättlingar. 1940-1943 hade Haller rollen som utbildningsminister i exilregeringen.

Haller föddes i en aristokratisk familj med patriotiska traditioner i olika resningar efter Polens delningar. Efter artilleriutbildning vid Tekniska Akademien i Wien, tjänstgjorde han åren 1895-1910 vid en österrikisk artillerienhet i Lwów. 1910 lämnade han tillfälligt den militära banan och arbetade med bland annat scoutrörelsen. När första världskriget bröt ut arbetade Haller med att organisera polska skytteenheter i Lwówtrakten inom den österrikiska armén. Snar österrikisk förlust i Galizien mot ryssarna gjorde dock att enheterna aldrig sattes i krig. 30 september 1914 till maj 1915 ledde han som underöverste och sedan som överste en enhet i striderna mot ryssarna i Galizien. Efter en allvarlig bilolycka återkom han till aktiv tjänst i juni 1916, som ledare för andra brigaden i de polska legionerna.

Den 15 februari 1918 i protest mot fördraget i Brest-Litovsk gick han över gränsen till Ukraina och förenades med polska enheterna och från 18 mars 1918 ledde han Polska Andra Kåren i Ukraina med generals rang. Vid ett tyskt anfall den 10-11 maj 1918 tvingades hans enhet att lägga ner vapen. I juli 1918 tog sig Haller över Murmansk till Paris där Polska Nationella Kommittén utnämnde honom att bilda och leda polsk armé i Frankrike. Den 28 september 1918 blev hans Blå armé erkänd av Ententen som en autonom allierad armé, som deltog bland annat i Champagne-kampanjen. Efter första världskrigets slut växte den blåa armén till 100 000 soldater och hade en mycket modern utrustning med franska stridsvagnar och flygplan. Haller och hans armé återvände till Polen i april 1919 och var den enda komplettutrustade enheten i landet. Den blåa armén sattes i kriget mot Ukraina och därefter för att besätta Pommern som tillföll Polen i Freden i Versailles. I det polsk-sovjetiska kriget 1919-1921 arbetade han som General Inspektör för den frivilliga armén och ingick i statsrådet och var ledare för den nordöstra fronten.

Under mellankrigsåren arbetade han i den militära ledningen och med scoutrörelsen. Genom att han uttalade sig mot Józef Pilsudskis statskupp pensionerades han. När andra världskriget bröt ut lämnade han Polen över Rumänien och deltog i polska exilregeringen.