Könsneutralt personligt pronomen

Fil:Gender in Pronouns.png

Förekomsten av könsbestämda och könsneutrala pronomen globalt. De vita markeringarna representerar språk som saknar könsbestämda pronomen.

Könsneutrala personliga pronomen syftar på personbetecknande pronomen som inte innehåller information om semantiskt kön (sexus). För svenska handlar det vanligen om pronomen som används som alternativ när referentens kön är okänt, men många språk har enbart könsneutrala pronomen. Med personliga pronomen menas egentligen den kategori pronomen som uppvisar grammatisk person.

Svenska och andra germanska språk använder normalt sexusmärkta pronomen i tredje person, i svenskan han och hon. Detta kan jämföras med till exempel de finsk-ugriska språken finska, samiska, estniska och ungerska, som saknar könsbestämning i sina pronomen. När man inte vill eller inte kan ange kön kan man i svenskan använda olika former av omskrivningar eller låta ett pronomen – historiskt sett oftast han – få en konventionellt utvidgad betydelse. Pronomen som en och man har i större utsträckning börjat användas, i synnerhet i talspråkspräglade texter.

Hen har föreslagits som könsneutralt alternativ och vunnit viss spridning, men har även börjat användas för att referera till personer som varken vill bli kallade han eller hon. Sedan 2015 är ordet med i Svenska Akademiens ordlista.

Språk med könsbestämda pronomen

Norska

I norskan förekommer precis som i många svenska dialekter det att "en" används istället för det indefinita pronomenet "man". Formen "man" är emellertid vanlig, och är inte egentligen könsbestämd i sin betydelse. ^{[källa behövs]}

Engelska

I engelskan används one när svenskan använder "man"; det används på samma sätt som franskans on men det är inte källan till det engelska bruket, trots likheten. Användandet av generaliserande termer är emellertid betydligt vanligare i svenskan än i engelskan; när svenskan använder "man kan inte..." för att exemplifiera något är det vanligare att använda pronomenet "you can't" och inte "one can't" när samma sak ska exemplifieras på engelska.^{[källa behövs]}

Hebreiska

Hebreiskan har inte bara könsbestämda pronomina i tredje person, utan även i andra person. Ordet du översätts alltså olika beroende på om man tilltalar en man eller en kvinna.^{[källa behövs]}

Isländska

Isländskan använder könsbestämda pronomen inte bara om levande varelser utan också om saker och ting, femininum och maskulinum, och i vissa fall även neutrum för icke-levande.^{[källa behövs]}

Svenska

Personliga pronomen

När man i svenskan använder ett personligt pronomen för att omtala en individ i tredje person används det könsbestämda hon och han, med objektsformerna henne och honom, och i vissa fall den (särskilt om djur men även abstrakta personer). Om det finns ett behov av att benämna någon i ett sammanhang där personens kön är okänt eller ovidkommande, uppstår ett problem som det finns flera olika lösningar på. Den som vill uttrycka sig könsneutralt kan till exempel samordna bägge varianterna med och respektive eller, eller använda det mer neutrala demonstrativa pronomenet denne:

Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder honom eller henne ta hand om hunden. När detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om denne inte är känd skall i stället polismyndigheten underrättas. Om jakträttshavaren eller den som företräder honom eller henne inte vill ta hand om hunden, skall i stället polismyndigheten omhänderta hunden. – Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

I lagtexter som i exemplet ovan används ofta denne som könsneutralt pronomen, men en invändning mot detta är att denne trots allt är maskulinum, med femininumformen denna. Andra sätt att lösa problemet är att till exempel skriva om till en pluralkonstruktion och använda det könsneutrala de och dem: "Om jakträttshavarna eller den som företräder dem [...]". En lösning som är relativt förankrad i talspråket är att använda den, och detta är en lösning som också tycks vinna större insteg i skriftspråket:

Och om någon vill säga att det var den som gav mig goda grejer i present så kan den göra det. – Godisbloggen

Vederbörande

Vederbörande är ett möjligt ordval att använda om tredje person vars könstillhörighet är okänd.

Hen, hän, hin och henom

En tänkbar lösning på problemet med könsneutrala pronomen är att uppfinna eller låna in ett nytt pronomen, till exempel hin eller hän. Hans Karlgren föreslog i en artikel 1994 att ordet hen ska användas istället för hon/han i svenskan, men egentligen är förslaget ännu äldre. 1966 introducerades det av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidning. I det här förslaget används "hen" i subjektsform precis som hon/han och henom i objektsform precis som henne/honom. Ordet hen har sannolikt inspirerats från finskans hän. Bortsett från de praktiska problemen med att införa ett nytt pronomen i ett så stabilt språk som svenska, är det inte självklart att ordets föreslagna objekts- och genitivformer henom respektive hens upplevs som könsneutrala med tanke på att de ligger mycket närmare honom och hans än henne och hennes. Andra förslag på objekts- och genitivformer är henen respektive henens som båda kommer från finskans hänen som betyder honom/henne/hans/hennes.^{[källa behövs]}

I tryck är spridningen av nybildade pronomen ovanlig, bortsett från texter med fokus på genus- , språk- och jämställdhetsfrågor. Pronomenet hen användes dock i Byggforskningsrådets rapport R39:1980, Att värdera byggd miljö i artikeln Värderingsmoment i planeringsprocessen, sid 5:22 och följande av Rolf H Reimers. I nummer 2/2012 av tidningen Nöjesguiden användes hen/henom genomgående i hela tidningen, bortsett från i citat.

Ordet hen har funnits med i Nationalencyklopedin sedan 2009.

H*n, h-n, h?n, h@n

På internet och i skriftliga mer informella sammanhang förekommer det att en asterisk (*) används för att ersätta den bokstav som varierar mellan 'hon' och 'han' (det vill säga 'o' och 'a'), det vill säga h*n. H-n samt även h?n förekommer också på samma sätt. Även @ förekommer då denna symbol kan ses som ett sammanfogat 'a' och 'o'. Ett mer formellt sätt att skapa könsneutralitet kan vara att skriva han/hon, alternativt hon/han.^{[källa behövs]}

Omskrivning

En skribent kan också komma från syftningsproblemet om denne lyckas formulera om meningen så att pronomenet försvinner:

• Skribenter kan komma från syftningsproblemet om de formulerar om meningen (omskrivning i plural).
• Det går ibland att komma från syftningsproblemet genom omformulering (formellt subjekt det, nominalisering).
• Syftningsproblemet kan ibland förbigås genom att meningen formuleras om (passiv verbhandling).^{[källa behövs]}

"Man" som obestämt pronomen

I svenskan förekommer också man som ett indefinit pronomen, dels antingen om en ospecifierad tänkt person, eller om ett större kollektiv, dels om talaren själv då denne vill tona ner sig själv (se även pluralis modestiæ). Exempel på detta är meningar som "man kan nog säga att detta är en mycket vacker plats", "man har från regeringens sida inte velat kommentera händelsen", eller "man har väl läst ett och annat om det där". Objektsformen av "man" är en: "man blir glad när någon säger något snällt till en".^{[källa behövs]}

Pronomenet "man" är inte i sin betydelse könsbestämt. I äldre tid har det också sin etymologiska grund i ett "man" som bland annat användes om människor oavsett kön. Ordet är dock homonym till ordet för en mansperson, och har pekats ut som problematiskt ur könsneutralitetssynpunkt (som ett uttryck "som pekar på mannen som den självklara utgångspunkten för alla".) Pronomenet "man" kan ofta uteslutas genom att den aktuella meningen formuleras om.

En istället för man

Vissa av dem som anser att "man" är problematiskt ur könsneutralitetssynpunkt använder istället konsekvent en som indefinit pronomen i dessa sammanhang, alltså både som subjekt och objekt. I rikssvenska är "en" endast objektsform, men dialektalt förekommer att "en" även används som subjekt: "en får vara glad att en lever". ^{[källa behövs]}

Pluralis modestiæ

I vetenskapliga sammanhang är det vanligt att pronomenet vi (pluralis modestiæ) förekommer istället för jag och man, i betydelsen "jag", "du" eller "jag som skriver och du som läser".

Språk med könsneutrala pronomen

Baskiska

Baskiska har bara könsneutrala pronomen. Bera ("den här" / "densamma") används oftast som subjekt för människor, och hura ("den där") när man vill introducera en ny tredjeperson. Det senare används både för djur, föremål och människor precis som hori ("den där") eller hau ("den här"), med skillnaden att hura syftar någon eller någonting längre bort från både den som talar och tilltalas, medan hori syftar på någon eller något nära den som tilltalas.

Bengali

Trots att det har ett väldigt omfattande och komplicerat system av pronomen gör vanlig bengali ingen skillnad på kön i något av dess pronomen. Pronomen differentieras grundat på person, antal, social relation (intim, familjär eller formell), och närheten till talaren (nära, avlägsen eller frånvarande).^{[källa behövs]}

Filipino

Det officiella språket i Filippinerna har bara könsneutrala pronomen: siya används för alla människor, och ibland även djur. Pronomet ito ("den"/"det") används för objekt.^{[källa behövs]}

Finsk-ugriska språk

Uraliska språk. De finsk-ugriska språken är markerade med grönt (ugriska) och blått (finska språk).

Finska, estniska och ungerska är finsk-ugriska språk som hör till den uraliska språkfamiljen (de är alltså inte indoeuropeiska språk, trots att de talas i Europa). Alla pronomen är könsneutrala. De personliga pronomenen för tredje person singular och plural är hän och he på finska, tema och nemad på estniska, och ő och ők på ungerska. Det sistnämnda används för personer eller djur.^{[källa behövs]}

I finskt talspråk kan samma pronomen användas om såväl personer, djur som ting. I de flesta dialekter är det se respektive ne, vilka enligt normerna för skrivspråket syftar på döda ting eller djur, som används också om personer. Finskan skulle därmed i många dialekter kunna sägas dessutom vara artneutralt.^{[källa behövs]}

Georgiska

Georgiskan, ett sydkaukasiskt språk som talas i Georgien, nordöstra Turkiet och nordvästra Iran, har könsneutrala pronomen.^{[källa behövs]}

Indonesiska/malajiska

På indonesiska/malajiska finns inget grammatiskt kön överhuvudtaget. Ordet dia betyder både "hon", "han", "henne", "honom", och ofta också "hennes" respektive "hans".^{[källa behövs]}

Kinesiska

I modern talad kinesiska finns det ingen könsdistinktion bland pronomenen; pronomenet 他 (tā) betyder "han" eller "hon". Under tiden för fjärde maj-rörelsen skapades dock en ny skriven form av pronomenet, 她, för att specifikt beteckna "hon", och 他 används nu ibland med den begränsade betydelsen "han". Denna språkreform var del av en moderniseringsrörelse, och tog därför sitt mönster från europeiska språk.^{[källa behövs]}

I skrift används tecknen 他/她 för att beteckna "han"/"hon" (i den ordningen), 它 (tā) för "den"/"det" (objekt), 牠 (tā) för att beteckna djur, och 祂 (tā) när det syftas på Gud. Dessa pronomen uttalas alla likadant; skillnaden framträder bara i skrift. ^{[källa behövs]}

Pronomenen är också alla formade med inflytande från en annan radikal som indikerar vad det är de betecknar, med undantag av 它. 他 kommer av 人 (rén), som (dock endast) betyder person; 她 kommer av 女 (nǚ), som betyder kvinna; 牠 kommer av 牛 (niú), som betyder ko, och 祂 kommer slutligen från 示 (shì), som betyder uppenbarelse. Därmed anses också 他 av många kinesisktalande vara ett allmänt personligt pronomen, eftersom antonymen till 她 skulle göras med radikalen för man, 男 (nán), istället för 人 som betecknar person. Ett sådant specifikt manligt pronomen innefattande 男 och 也 i sin konstruktion finns idag inte.^{[källa behövs]}

Kantonesiskans pronomen för tredje person singular är keui⁵. Detta skrivs vanligen med 佢, som kan användas för personer oavsett kön. I mer informell skrift förekommer det ibland att radikalen "亻" byts ut mot "女" (vilket ger tecknet 姖) för att signalera kvinnligt kön. Detta är dock varken allmänt accepterat, ej heller grammatiskt eller semantiskt nödvändigt, och till skillnad från 佢 har tecknet 姖 ytterligare en betydelse i standardkinesiska.

Koreanska

Före koreanskans modernisering betydde 그 (geu) "hon", "han" och även "den/det", precis som kinesiskans tā^{[källa behövs]}. I modern koreanska betyder dock geu normalt "han", medan 그녀 (geu-nyeo), med suffixet -녀(女, -nyeo), som betyder kvinna, används för "hon". 그것 (geu-geot) betyder "den/det".^{[källa behövs]}

I vissa fall betyder geu-nyeo något annat än bara "hon" som pronomen, eftersom geu också används som bestämd artikel; för att markera att ett substantiv står i bestämd form.^{[källa behövs]}

Nahuatl

På det uto-aztekiska språket nahuatl, som talas i Mexiko, är alla pronomen och affix relaterade till pronomen oberoende av kön. ^{[källa behövs]}

Persiska

Persiskan saknar spår av grammatiskt kön: "han", "hon" och "den"/"det", uttrycks alla med pronomet u. Denna vaghet har möjliggjort en flexibilitet i hur könet hos både mänskliga älskare och den älskade gudomen i persisk poesi kan tolkas. ^{[källa behövs]}

Romanska språk

Possessiva pronomen i flera romanska språk är adjektivistiska på samma sätt som i svenskan, vilket innebär att de kongruensböjs efter det ägda objektets genus och numerus. Däremot skiljer sig till exempel franska från svenska på så sätt att ägarens kön inte framgår i tredje person singularis. I franska används sa och son som possessivt pronomen i tredje person för feminina respektive maskulina objekt, oavsett ägarens kön. Son livre betyder antingen "hans bok" eller "hennes bok", och sa maison betyder antingen "hans hus" eller "hennes hus".

De romanska språkens utbredning.

Det är i sammanhanget också viktigt att påpeka att även om de romanska språken är könsspecifika, så är de flesta, undantaget franska, nollsubjektsspråk; de kräver inte att talaren har med ett subjekt eller pronomen i varje mening, vilket gör det möjligt att prata om en person utan att dennes kön framgår genom själva pronominet. Av långt större betydelse är det dock at romanska språk i allmänhet kräver kongruens i tal och kön av adjektiver och participiumsformer: t.ex. är det på italienska skillnad mellan "sono stato a Roma" ("Jag har varit i Rom" sagt av en man) och "sono stata a Roma" (sagt av en kvinna). ^{[källa behövs]}

Swahili

I swahili anges person med ett verb-prefix. I tredje person singular är prefixet a- oavsett kön, och i plural wa-. Objekt anges ibland med infix, som också de är könsneutrala. ^{[källa behövs]}

Turkiska språk

Alla pronomen i turkiskan, liksom i de andra turkiska språken, är könsinklusiva. "Han", "hon", "den" och "det" översätts alla med det enda turkiska pronomet i tredje person, o. ^{[källa behövs]}

Referenser

Källor

• Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. 75-80. ISBN 91-7227-381-X 
• Karl-Erik Tallmo (16 september 1994). ”Om det könsligt korrekta”. Svenska Dagbladet. http://www.nisus.se/archive/940916.html. Läst 23 oktober 2007.  (replik till Hans Karlgrens artikel)
• Anders Wallner (21 november 2003). ”Han, hon - och hen? Konsten att skriva könsneutralt”. Tidningen i skolan. http://www.tidningeniskolan.com/article.jsp?article=4303. Läst 23 oktober 2007. 
• Artikelns avsnitt om språk med könsneutrala pronomen, i versionen från 24 oktober 2008, är en översättning av avsnittet Traditionally gender-neutral languages i engelskspråkiga Wikipedias artikel Gender-neutral pronoun från 26 augusti 2008.

Se även

• Könsneutralt språk
• Wiktionary har ett uppslag om hen.
  Ordbok