Konrad II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Konrad II (olika betydelser).
Konrad II (i mitten) med Leopold IV av Bayern (vänster) och Hadmar I av Kuenring, 1400-tal

Konrad II även kallad Saliern, född omkring 990 och död 4 juni 1039 i Utrecht, var tysk-romersk kejsare från 1027 till 1039. Han var barnbarns barnbarn till kejsar Otto I och gifte sig rikt med Gisela av Schwaben. Konrad valdes till tysk kung 1024 och begav sig sedan till Italien där han i Milano blev kung av Lombardiet 1026. Efter mindre strider mot några italienska städer blev han av påven Johannes XIX krönt till tysk-romersk kejsare den 26 mars 1027. Han befäste sin makt i hela Italien för att sedan återvända till Tyskland där oroligheter hade uppstått och kunde så slå ned dessa uppror. Vid den burgundiske kungen Rudolfs död 1032 förenade Konrad Burgund med sitt rike, inte utan stridigheter.

1036 drog han till Italien för att stävja oroligheter som uppkommit och belägrade en tid Milano. Där utfärdade han den 28 maj 1037 den lag, Constitutio de feudis, innebärande successionsrätt i feodala sammanhang för far till son och broder till broder, som är gällande i några få länder än idag och fungerar som ett komplement till den så kallade saliska lagen.

Under sin tid som kejsare försökte Konrad göra kungamakten starkare och rikare med målet att bli oberoende av kyrkan. Efter Konrad II "Saliern" fick ätten senare sitt namn, den saliska ätten. Konrad II är begravd i Speyers domkyrka, en kyrka han själv lät uppföra 1030. Med hustrun Gisela av Schwaben hade Konrad tre barn:

  • Henrik (III), född 1017 och död 1056
  • Beatrix, cirka 1020-1034
  • Mathilde, cirka 1025-1034

Källor[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Henrik II
Tysk-romersk kejsare
10271039
Efterträdare:
Henrik III