Stridsvagn 103
| Stridsvagn 103 | |
 |
|
| Generella egenskaper | |
|---|---|
| Typ | Stridsvagn |
| Besättning | 3 (vagnchef, förare/skytt, signalist/bakåtförare) |
| Längd | 9,00 meter |
| Bredd | 103B: 3,60 meter 103C: 3,80 meter |
| Höjd | 2,14 meter |
| Vikt | 103B: 39,7 ton 103C: 42,5 ton |
| Tillverkare | Bofors |
| Skydd och beväpning | |
| Primär beväpning | 105 mm L/62 räfflad kanon |
| Sekundär beväpning | 3 × 7,62 mm Ksp 58 Rök- och lyskastare på 103C |
| Mobilitet | |
| Motor | 103A: Rolls-Royce K60 diesel, Boeing gasturbin 103B: Rolls-Royce K60 diesel, Caterpillar gasturbin 103C: Detroit diesel 6V-53T, Caterpillar gasturbin 103B: kW (730 hk) 103C: kw (780 hk) |
| Hastighet på väg | 50 km/h |
| Hastighet i vatten | 6 km/h |
Stridsvagn 103 (Strv 103), även kallad Stridsvagn S, är en svensk stridsvagn som togs ur bruk 1997. Vagnen utvecklades i slutet av 1950 och början på 1960-talet.
Innehåll |
[redigera] Historia
Under mitten av 1950-talet började den svenska armén diskutera utvecklingen av en ny generation stridsvagnar för att ersätta de brittisktillverkade Centurionvagnarna (Strv 81 och 101). De svenska företagen Volvo och Bofors lade fram ett förslaget KRV men detta ansågs för dyrt. År 1956 lades dock ett nytt förslag fram av Sven Berge och förslaget kom att gå under benämning Alternativ S (svenskt alternativ). Alternativ S byggde på att man skulle göra vagnen billigare och lättare, samtidigt som den visade en mindre målyta, genom att lagra kanonen direkt i pansarkroppen istället för att som brukligt montera den i ett roterande kanontorn. Konceptet väckte intresse hos Bofors som utvecklade det vidare tillsammans med Berge.
Inför försvarsbeslutet ställdes Alternativ S mot två stycken utländska alternativ, Alternativ A (M60 Patton) och Alternativ T (Leopard 1). Vid 1958 års försvarsbeslut gick Alternativ S vinnande ur striden. Senare döptes vagnen till Stridsvagn 103 (namnet kom av att den var den tredje stridsvagnen i svenska armén med en kanonkaliber över 10 cm).[1]
Mellan åren 1967 och 1971 levererades 290 st Stridsvagn 103. Den maximala produktionstakten var 7 vagnar per månad. Stridsvagn 103 kom att tillföras pansarbrigaderna Södra skånska brigaden (PB 7), Skånska dragonbrigaden (PB 8), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Norrbottens pansarbataljon (P 5).
[redigera] Konstruktion
Stridsvagn 103 var utvecklad för svenska förhållanden och hade inget torn, vilket gav en låg profil vilket var en klar fördel i försvarsstrid. Kanonen var fast lagrad i chassiet vilket innebar att hela fordonet fick vridas för att rikta kanonen i sidled. Vagnen kunde med hjälp av hydraulik dumpas och eleveras för att rikta kanonen i höjdled. Med hjälp av en flytbälg kunde strv 103 framföras i vatten med en hastighet av 6 km/h.
Åsikterna om huruvida Stridsvagn 103 var en framgång eller ett misslyckande går isär. Dock utsåg Discovery Stridsvagn 103C till den 6:e bästa stridsvagnen genom tiderna.[2][3][4]
[redigera] Besättning
Vagnen hade 3 mans besättning: vagnchef, skytt/förare och signalist/bakåtförare. Både vagnchef och skytt/förare kunde skjuta med och köra vagnen. För att minska tiden från målupptäckt till skott kunde vagnchefen låta skytt/föraren köra vagnen medan han med hjälp av sin vridbara vagnchefshuv spanade efter mål att bekämpa. Så fort chefen identifierat ett mål tog han över kommandot, riktade in vagnen och sköt. Varefter han åter lämnade över kommandot till föraren.
[redigera] Beväpning
Huvudbeväpningen utgjordes av en 10,5 cm räfflad stridsvagnskanon med L/62 kaliberlängd. Kanonen hade två helautomatiska magasin, ett med 20 och ett med 25 skott, samt ett manuellt manövrerat magasin med 5 skott. Följande ammunitionstyper kunde användas:
- Pansarprojektil eller senare Pilprojektil
- Spränggranat
- Rökgranat
Skytt och vagnchef kunde elektroniskt välja mellan de två automatiska magasinen. I det manuella magasinet förvarades vanligtvis rökgranater som vevades fram och laddades av bakåtföraren. Vid behov kunde strv 103 avge automateld (användes normalt endast med spränggranater).
Parallellt med huvudbeväpningen fanns två st 7,62 mm kulsprutor av typen Ksp 58 strv monterade framtill på vänster sida av vagnen, samt ytterligare en Ksp 58 på vagnchefens observationshuv.
Utöver denna beväpning var vagnen utrustad med rökkastare som kunde utlösas av vagnchefen. Vid REMO (Renovering och modifiering) till Strv 103C utrustades vagnen även med lyskastare (Lyran).
[redigera] Versioner
Stridsvagn 103 fanns i 3 versioner:
- Strv 103 A
Det första utförandet, med en gasturbinmotor på 300 hk. 80 st tillverkade.
- Strv 103 B
B-versionen hade en starkare gasturbinmotor på 500 hk. 210 st tillverkade. Efter hand byggdes A-modellen om till B-standard.
- Strv 103 C
Vid försvarsbeslutet 1982 beslutades att det skulle väntas med inköp av en ny stridsvagn tills 1990-talet varpå modifiering av de befintliga vagnarna blev nödvändig. Renoveringen och modifieringen av Strv 103 innebar bland annat förbättringar på följande punkter:
- Laseravståndsmätare integrerat med skyttens sikte
- Ny kolvmotor (Detroit Diesel)
- Delvis ny växellåda
- Möjlighet till utvändiga bränsledunkar
- Lyskastare
- Schaktblad till samtliga vagnar
Den modifierade vagnen togs i bruk 1986 under beteckning Strv 103 C.
- Strv 103 D
D-versionen var en tänkt utveckling som aldrig kom till stånd.
- Ny gasturbin
- NBC-filter
- Mjukare gång
- Stabiliserad Ksp för vagnchef
- Passiv IR
- Kalkylator för ballistisk beräkningar för skjutning mot rörliga mål
[redigera] Referenser
- ^ Stridsvagn 103 C Avläst 30 mars 2009
- ^ FRITT MILITÄRT FORUM, 4/1998, Strv 103 – en hemlig besvikelse Överste Hans Nilsson, Skövde (sidan besökt 7 oktober 2008)
- ^ FRITT MILITÄRT FORUM 2/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 1/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 (sidan besökt 7 oktober 2008)
- ^ FRITT MILITÄRT FORUM 3/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 2/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 (sidan besökt 7 oktober 2008)
[redigera] Externa länkar
- Föreningen Stridsvagn S
- Wikimedia Commons har media som rör Stridsvagn 103
|
|||||||||||||||||||||||||||||
