Barrett M82

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Automatgevär 90)
Hoppa till: navigering, sök
Barrett M82
M82A1 afmil.jpg
Barrett M82A1 med AN/PVS-10 dag/natt optik.
Typ Automatgevär
Ursprungsplats USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1990-, 1993- (Ag 90B)
Använts av Se: användare
Produktionshistoria
Varianter USA: M82A1, M82A2, M107, XM500
Sverige: Ag 90B, Ag 90C
Specifikationer
Vikt Laddad: 16,4 kg
Oladdat: 15,3 kg
Längd 1550 mm
Piplängd 838 mm

Patron Pansarprojektil, brandprojektil, helmantlad
Magasin: 10 patroner
Kaliber 12,7 × 99 mm NATO
Mekanism Kort piprekyl
Eldhastighet Halvautomat
Effektiv räckvidd 1 850 meter

Barrett M82 (i svenska Försvarsmakten: Automatgevär 90 (Ag 90)[1]) är ett amerikanskt luftkylt och mycket kraftfullt halvautomatiskt prickskyttegevär i kalibern 12,7 mm (0,5 tum eller .50). Kalibern är främst utvecklad för tunga kulsprutor. Tidigare tillverkades en variant av geväret (M82A2), med magasinet bakom avtryckaren (bullpup). Ytterligare en variant AG90C (M82A1A), är specialtillverkad för att kunna skjuta ammunitionen Raufoss Mk 211 Mod 0. Geväret är en internationell framgång och Barrett Firearms Manufacturings storsäljare. Idag används vapnet i mer än 30 länder.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Försvarsmakten benämns vapnet Automatgevär 90 (Ag 90) och finns i tre versioner, Ag 90, Ag 90B och Ag 90C.[1] Ag 90 är ämnad främst för ammunitionsröjning, medan Ag 90B används av jägarförband för framför allt materielförstöring på långa avstånd. Ag 90C är främst en kvalitetsförbättring från tidigare versioner. Skillnaden är att Ag 90B har en patron mindre i magasinet samt att den har något kortare pipa. Vapnet är konstruerat för att kunna bekämpa mål på avstånd ända upp till 2000 meter.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Automatgevär 90”. Soldf.com. 21 januari 2010. http://www.soldf.com/ag90.html. Läst 2 april 2011. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac] Gander, Terry (2006) (på engelska). Jane's Infantry Weapons 2006–2007. London: Jane's Information Group. Sid. 22. ISBN 0710627556 
  3. ^ Disarmament.un.org
  4. ^ Swami, Praveen (8 april 2009). ”Mumbai Police modernisation generates controversy” (på engelska). The Hindu: s. 1 ("framsidan"). http://www.hindu.com/2009/04/08/stories/2009040850440100.htm. Läst 5 april 2010. 
  5. ^ ”The Engineering Corps Prepares for 2011” (på engelska). IDF Spokesperson. 25 januari 2011. http://dover.idf.il/IDF/English/News/today/2011/01/2502.htm. 
  6. ^ Shea, Dan (2009). Small Arms Defense Journal. SOFEX 2008. Sid. 29 
  7. ^ Kahwaji, Riad (13 november 2007). ”Lebanon: Foreign Arms Vital to Hizbollah Fight” (på engelska). Defense News. http://i43.tinypic.com/52i6u1.jpg. 
  8. ^ ”Stambaus kalibro snaiperio šautuvas BARRETT 82 A-1” (på litauiska). Litauiska Försvarsmakten. http://kariuomene.kam.lt/lt/ginkluote_ir_karine_technika/snaiperiniai_sautuvai/stambaus_kalibro_snaiperio_sautuvas_barrett_82_a-1.html. Läst 2 augusti 2010. 
  9. ^ Thompson, Leroy (december 2008). ”Malaysian Special Forces” (på engelska). Special Weapons. http://www.tactical-life.com/online/special-weapons/malaysian-special-forces. Läst 10 februari 2010. 
  10. ^ ”GROM Polish Special Forces” (på polska). http://grom.mil.pl/uzbrojenie_pliki/UZBROJENIE.HTM. Läst 2 augusti 2010. 
  11. ^ (på tjeckiska) (PDF) Ruční Zbraně Ačr. Ministerstvo obrany České republiky – AVIS. 2007. Sid. 70–73. ISBN 978-8072783885. http://www.army.cz/assets/files/9334/zbrane_definit.pdf. Läst 5 april 2010 
  12. ^ ”Scharfschützengewehr G82” (på tyska). Redaktion Heer. 30 juli 2007. http://www.deutschesheer.de/portal/a/heer/kcxml/04_Sj9SPykssy0xPLMnMz0vM0Y_QjzKLNzSLN3Y1NQVJgjkWBs76kQjhoJRUfV-P_NxUfW_9AP2C3IhyR0dFRQAq7bPb/delta/base64xml/L2dJQSEvUUt3QS80SVVFLzZfMTZfM0U1TQ!!?yw_contentURL=%2FC1256F870054206E%2FW26LMHZ5362INFODE%2Fcontent.jsp. Läst 5 april 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]