Kurt Gerstein

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kurt Gerstein
KGerstein.jpg
Information
Född 11 augusti 1905
Münster, provinsen Westfalen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 25 juli 1945 (39 år)
Paris, Frankrike
Begravningsplats Thiais[1]
I tjänst för Nazityskland
Försvarsgren SS
Land Tyskland
Tjänstetid 1933–1945
Grad SS-Obersturmführer.svg SS-Obersturmführer
Enhet Waffen-SS:s Hygieninstitut
Befäl Avdelningen för hälsoteknologi
Slag/krig Andra världskriget
Relationer Maka: Elfriede Bensch (giftermål 1937)
Barn: Arnold, Adelheid, Olaf
Övrigt arbete Rehabiliterad 1965
Exempel på Kurt Gersteins handstil

Kurt Gerstein, född den 11 augusti 1905 i Münster, död den 25 juli 1945 i militärfängelset Cherche-Midi, Paris, var en tysk ingenjör och SS-Obersturmführer. Gerstein är känd för att ha författat den så kallade Gersteinrapporten, som bland annat innehåller hans observationer av gasningar i förintelselägren Bełżec och Treblinka, belägna i Generalguvernementet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

År 1925 blev Gerstein student vid universitet i Marburg. Senare studerade han vid universiteten i Aachen och Berlin och avlade bergsexamen år 1931. Under studenttiden var Gerstein aktiv inom flera kristna student- och ungdomsrörelser, bland annat Deutsche Christliche Studentenvereinigung (DCSV) och Christlicher Verein Junger Menschen.

Den 1 maj 1933 inträdde Gerstein tillsammans med sin far och fyra bröder i NSDAP. De appellerades av nazisternas extrema nationalism. Gerstein fortsatte sitt aktiva kristna liv och blev år medlem av Bekännelsekyrkan, som sökte motverka de regimtrogna Deutsche Christen. Hans kristna tro kom dock i konflikt med de nazistiska idealen. Genom skrifter och föreläsningar protesterade Gerstein mot den nazistiska regimen och spred även information om Bekännelsekyrkan. I september 1936 greps Gerstein av Gestapo och sattes i skyddshäkte. Han förhördes ingående om sina aktiviteter; han släpptes påföljande månad och uteslöts ur NSDAP för statsfientlig verksamhet. Detta ledde till att han förlorade sin statliga anställning.[2]

I februari 1937 skrev Gerstein in sig som medicinstudent vid universitetet i Tübingen, men han kom främst att bevista föreläsningar och seminarier i teologi.

I början av år 1941 avled Gersteins svägerska Bertha Ebeling på Hadamars psykiatriska sjukhus under oklara omständigheter. Gerstein bestämde sig då för att ta reda på hur hon hade dött och begärde inträde i SS.[3][4] Gerstein, som var medlem av Waffen-SS:s hygieninstitut, bevittnade sommaren 1942 avrättningar i gaskamrarna i förintelselägren Bełżec och Treblinka för att bevittna massgasningar av judar.[2] Han berättade vad han sett för den svenske legationssekreteraren Göran von Otter under en tågresa till Berlin 22–23 augusti 1942. På Gersteins enträgna uppmaning förmedlade von Otter vittnesskildringen till den svenska regeringen.

Gersteins förmedlade via en rad kontakter sina vittnesmål till påven, de allierade eller opinionen utomlands, bland annat via en vän i de nederländska motståndsrörelsen.[5]

Efter andra världskrigets slut arresterades Gerstein av franska trupper, misstänkt för krigsförbrytelser. Han bestämde sig då för att skriftligen redogöra för sina observationer i förintelselägren. Efter att ha sammanställt den så kallade Gersteinrapporten påträffades Gerstein hängd i sin cell i militärfängelset Cherche-Midi i Paris. Fängelseläkaren bedömde dödsfallet som självmord, men anklagelser om mord fördes fram.[6]

År 1965 rentvåddes Gerstein officiellt från alla anklagelser.

Filmatisering[redigera | redigera wikitext]

I filmen Amen. från år 2002 gestaltas Kurt Gerstein av skådespelaren Ulrich Tukur. Huruvida hans inblandning i framställandet av Zyklon B stämmer överens med verkligheten eller är filmfiction saknar egentligen betydelse. Fritz Haber var i verkligheten uppfinnaren av Zyklon B och det var även han som drev på Tysklands användande och utvecklande av stridsgas under första världskriget.

Filmen belyser den vånda och frustration som måste ha drabbat de tyskar som under nazitiden försökte motverka den krigsmaskin som till en början verkade vara ostoppbar.

Filmen skildrar flera möten med Göran von Otter, i filmen spelad av Justus von Dohnányi, vilken Gerstein vill upplysa om judeutrotningen och föra informationen vidare till den svenska regeringen och till USA. Som påvens kontakt agerar en jesuitpater vid namn Riccardo Fontana, i filmen spelad av Mathieu Kassovitz, son till greve Fontana, en man som står nära påven. Filmen visar även Gersteins kamp med att få amerikaner, kardinaler och påven att inse att det avrättas 10 000 judar per dag i SS:s regi.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kurt Gerstein begravdes i en kommunal grav i Thiais den 3 augusti 1945. Den sektion av griftegården, där Gersteins grav var belägen, raserades år 1956. Nilsson 2006, s. 254
  2. ^ [a b] Klee 2007, s. 181
  3. ^ Friedländer 1969, s. 74
  4. ^ Joffroy 1972, s. 281
  5. ^ Brayard, Florent (2000). ”An early report by Kurt Gerstein”. Bulletin du Centre de recherche français de Jérusalem "6": sid. 157-174. http://bcrfj.revues.org/index3022.html. 
  6. ^ Hébert, Valerie (2006). ”Disguised Resistance? The Story of Kurt Gerstein” (på engelska). Holocaust and Genocide Studies (Oxford: The United States Holocaust Memorial Museum & Yad Vashem) "20" (1): sid. 12. doi:10.1093. ISSN 8756-6583. http://www.aaargh.codoh.info/fran/livres6/HEBERTgerstein.pdf. Läst 2 januari 2011.  Noia 64 mimetypes pdf.png PDF

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. ISBN 978-91-88858-32-0 
  • Friedländer, Saul (1969) (på engelska). Kurt Gerstein: The Ambiguity of Good. New York: Alfred A. Knopf 
  • Joffroy, Pierre (1972) (på engelska). A Spy for God: The Ordeal of Kurt Gerstein. New York: Grosset & Dunlap. ISBN 0-448-00002-4 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Nilsson, Karl Johan (2006). Mörkrets hastighet. Stockholm: Bonniers. ISBN 91-0-010951-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]